HYBRIT - fossilfri stålproduktion

SSAB, LKAB och Vattenfall vill ta ansvar för att medverka till det långsiktiga målet att göra Sverige fossilfritt och har därför initierat ett projekt med syfte att lösa koldioxidfrågan i stålindustrin.

Bild: SSAB.

Mot en fossilfri stålproduktion 2045

SSAB:s produktionssystem är ett av de mest koldioxideffektiva i världen. Samtidigt innebär dagens teknik för stålframställning att SSAB är Sveriges enskilt största utsläppare av koldioxid. Mot bakgrund av detta har SSAB, LKAB och Vattenfall inlett ett industriellt utvecklingsprojekt för att försöka hitta lösningar med en vätgasbaserad järnproduktion. Med en så kallad direktreduktion skulle vätgas kunna användas för att skilja järnet från syret, utan att använda kol. Slutprodukten blir då järn och vatten.

För att lyckas behövs engagemang från staten, myndigheter och universitet i utvecklingsarbetet. Om initiativet lyckas innebär det en unik möjlighet för Sverige att ställa om till ett mer hållbart samhälle och ett stort bidrag till att Sverige kan nå uppsatta klimatmål för 2045.

Förstudien för HYBRIT pågick under 2016-2017. I juni 2017 bildade bolagen också ett Joint Venture-bolag för projektet, HYBRIT Development, med Mårten Görnerup som vd. Den 1 februari 2018 fick projektet grönt ljus och under våren startar planering och projektering av en pilotanläggning för fossilfri ståltillverkning i Luleå och Malmfälten. Målet är att ha en lösning på plats för fossilfritt stål 2035. Om HYBRIT blir framgångsrikt innebär det att Sverige kan sänka sina koldioxidutsläpp med 10 % och Finland med 7 %. 

Frågor och svar om HYBRIT

Vad står förkortningen HYBRIT för?
Hydrogen Breakthrough Ironmaking Technology.

Hur ska det här projektet gå till?
SSAB, LKAB och Vattenfall genomförde under 2016-2017 en förstudie för att ta fram ett underlag för ett fortsatt forskningsprojekt. Under våren 2018 inleds ett mer konkret forsknings- och utvecklingsprogram där det planeras för en världsunik pilotanläggning för fossilfritt stål i norra Sverige. 

Hur mycket kostar det här att genomföra?
SSAB har investerat mycket stora belopp i befintliga anläggningar. Att konvertera till ny teknik kostar också mycket pengar. Om detta projekt blir framgångsrikt och SSAB kan anpassa tidpunkten för ett införande av ny teknik med tidpunkten för nödvändiga reinvesteringar i befintliga anläggningar, så kan de vid övergången till ny teknik minimera eller undvika en värdeförstöring. Hur mycket det här kommer att kosta totalt går inte att säga idag.

Hur finansieras projektet?
Projektet finansieras dels av företagen själva men också med stöd från Energimyndigheten.

Hur mycket är företagen beredda att satsa själva?
SSAB, LKAB och Vattenfall är beredda att ta sin del i det här projektet, särskilt deras know-how och anläggningskunnande, i samverkan med staten och forskningsinstitut. Exakt hur fördelningen kommer att se ut får de återkomma till och det kommer också att variera i olika faser av projektet.

Vad vill företagen att svenska staten ska ställa upp med?
Företagen behöver både politisk vilja och handlingskraft, att man ser att det här kan bli en viktig och stor del i att Sverige ska nå sina klimatmål. Men det behövs också finansiellt stöd genom riktade forskningsanslag.

Kolinjektionsanläggning och masugn (till höger). SSAB Tunnplåt AB

Kolinjektionsanläggning och masugn (till höger). SSAB Tunnplåt AB, Luleå, 2002.
Foto: Stig-Göran Nilsson.

SSAB, LKAB och Vattenfall menar att Sverige har unika förutsättningar för ett sådant här projekt – varför?
Här finns en specialiserad och innovativ stålindustri, tillgång till elkraft som är fossilfri och vi har Europas mest högkvalitativa järnmalm. Inget annat land i Europa har samma förutsättningar, med den samlade kompetensen hos dessa tre företag och med landets unika naturtillgångar. Sverige har också högklassisk FoU-kompetens på sina högskolor och på instituten för metallurgisk forskning i landet. Sammantaget innebär detta att Sverige har en unik möjlighet att ta ansvar för utmaningen med processutsläppen i stålindustrin och få en fossilfri produktion. Sverige kan gå före och visa vägen.

När kan den här tekniken införas?
Det handlar om 2030 år innan den här tekniken kan införas i storskalig industriell produktion.

Vad är utmaningen jämfört med dagens process?
Utmaningen handlar egentligen om två saker:

1. Att hitta en fungerande process för att använda 100 procent vätgas i industriell skala,

2. Att producera vätgas på ett energieffektivt sätt, så att det blir ekonomiskt försvarbart.

Varför tar det så lång tid att genomföra?
Det kommer att ta tid att hitta tekniska och industriella lösningar för den här processen. Det fungerar i teorin men att omsätta det här i praktiken kommer att ta tid och kräva stora resurser, det är många tekniska och kommersiella frågor som behöver lösas. SSAB har idag masugnar som är nyrenoverade och i toppskick. Om 20 år behöver de renoveras igen eller bytas ut. Om de under tiden lyckas med utvecklingsarbetet för den här nya tekniken kan de konvertera produktionssystemet utan stora värdeförstöringar.

Den här tekniken kommer att kräva stor tillgång av elkraft?
Det är bland annat det som gör att vi i Sverige har unika förutsättningar för den här tekniken. Sverige har redan idag ett strukturellt överskott av el och i framtiden kan vi ställa om till en helt hållbar och fossilfri elproduktion med vatten, vind och bioenergi.

Lyssna:

Radiointervju 2018-10-11 (16 min.): SSAB:s tekniske direktör Martin Pei berättar om HYBRIT-projektet (P1 morgon, sr.se)

Läs också:

Grönt ljus för årtusendets teknikskifte, 2018-02-01

SSAB, LKAB och Vattenfall bildar Joint Venture-bolag för fossilfritt stål, 2017-06-28

SSAB satsar för fossilfri framtid, 2017-03-01

Experten: ”Vätgas-stålet kan bli verklighet” (aktuellhallbarhet.se)

Koldioxidfri ståltillverkning möjlighet för svensk industri - Energimyndigheten har beviljat 6,7 miljoner kronor i stöd till projektet HYBRIT, 2016-06-14

Åsa Romson välkomnar projekt för klimatsmart stål, 2016-04-06

Debatt: Så ska stålindustrin bli fossilfri, 2016-04-04