Stränggjutning - Jämnare stål genom stränggjutning
Stränggjutningen slog igenom i mitten av 1900-talet och förändrade stålproduktionen i grunden. Stålet kunde nu gjutas kontinuerligt till långa ämnen, med färre processteg, lägre energianvändning och jämnare kvalitet. Genom Jernkontorets gemensamma forskning har tekniken fortsatt utvecklas och anpassas till nya generationer av alltmer avancerade stålsorter.
Med stränggjutningen behövde stålet inte längre stanna upp.
När Bessemerprocessen slog igenom i mitten av 1800-talet kunde stål för första gången produceras i stora mängder. Då uppstod en ny utmaning – hur skulle allt flytande stål tas om hand? Lösningen blev att hälla stålet i gjutformar där det fick stelna till göt för att senare valsas eller smidas till önskad form.
Metoden funderade väl, men innebar många tids- och resurskrävande processteg och man började snart titta på en ny lösning. Efter de första försöken på 1940-talet dröjde det ytterligare två decennier innan stränggjutning fick sitt stora genombrott.
Tekniken innebär att smältan hälls genom en kyld kokill så att ytan på stålet stelnar och bildar sin egen gjutform. På det sättet kan stålet gjutas kontinuerligt till långa ämnen som går direkt vidare i produktionen. Materialutbytet ökade, energiförbrukningen minskade och samtidigt blev det möjligt att tillverka stål med jämnare kvalitet och högre renhet. Dessutom förbättrades arbetsmiljön.
Stränggjutningen förändrade stålproduktionen i grunden och är idag en etablerad teknik världen över. Och utvecklingen fortsätter. Inom Jernkontorets gemensamma forskning har företag och forskare bland annat arbetat med bättre styrning av stelningen, minskade inneslutningar och effektivare processtyrning. Eftersom varje ny generation stålsorter ställer nya krav på hur stålet ska gjutas är kontinuerlig forskning en förutsättning för framtida konkurrenskraft.
