Sinter pellets elektrifiering - Mindre energi, mer järn
Jernkontorets gemensamma forskning om järnframställning bidrog till lägre energianvändning, bättre resursutnyttjande och utvecklingen av pellets – små kulor av järnmalm med jämn kvalitet. I dag är pellets en viktig råvara både i moderna masugnar och i utvecklingen av nya processer för fossilfri järnframställning.
Att få ut mer järn med lägre energianvändning – det har alltid varit en av branschens stora utmaningar.
Redan under 1910-talet bedrev Jernkontoret forskning om hur el kunde användas i järnframställningen för att minska behovet av energi. Det blev starten för ett svenskt utvecklingsspår där energieffektivisering och elektrifiering kom att få stor betydelse.
Under de följande decennierna utvecklades också sintertekniken. Genom att baka samman finmald järnmalm till större bitar kunde mer av malmen användas i masugnen. Forskning om sintring och malmreduktion bidrog till lägre bränsleförbrukning och ett effektivare utnyttjande av järnmalmen.
Efter ett studiebesök i USA 1946 initierade Jernkontorets överingenjör Magnus Tigerschiöld forskning om kulsintring och hur metoden kunde anpassas till svenska förhållanden. Det bidrog till utvecklingen av pellets – små kulor av järnmalm med hög hållfasthet och jämn kvalitet. Pellets är idag en förutsättning för såväl moderna masugnsprocesser som de i Sverige planerade direktreduktionsprocesserna för framställning av fossilfri järnsvamp.
Gemensam forskning om bränsleåtgång, malmreduktion och elektriska processer har under ett sekel bidragit till lägre energianvändning, bättre resursutnyttjande och en mer konkurrenskraftig svensk järnframställning. Den kunskapen utgör också en viktig grund för dagens elektrifiering och utvecklingen mot fossilfri ståltillverkning.
