Bergwerkslexicon: U

 A     B     C     D      E      F     G     H      I       J    

 K      L     M    N     O     P     Q      R      S      T  

 U      V     W    Y     Z      Å      Ä     Ö 

                                  

Ugnar (Öfen) kallas sådane eldstäder, hvaruti malmer, salter, jord- eller stenarter antingen beredas til smältning eller til särskilta behof, eller ock hvaruti de verkeligen smältas och skiljas ifrån vidlådande främmande ämnen.
      I anseende til mineralrikets mångfaldiga olika producter och deras föränderliga egenskaper sinsemellan, samt efter olika sedvanor och tid efter annan påfundne särskilte handterings-sätt, härrörande icke allenast af ämnens naturliga egenskaper, utan ock af det bränsle som til eldens underhållande måste nyttjas, såsom Ved, Träkol eller Torf, samt efter de medel, hvarmed elden upväckes, såsom Bäljor eller Luftdrag, upkomma nästan otaligt många olika arter af ugnar, hvaraf rummet här ej tillåter mer än at upräkna deras mäst bekanta namn, under de olika behof hvartil ugnar nyttjas, såsom:
      1:o För Guld, Silfver, Bly och Tennmalmers smältning, eller desse metallers tilverkning:
      a) Stickugnar, eller vanliga silfverugnar. b) Brillugnar (Brillöfen). c) Drifugnar. d) Råstensugnar. e) Reverbererugnar och Cupelougnar.
      2:o Koppar-tilverkningar.
      a) Suluugnar - b) Kopparugnar - c) Gar-ugnar eller Spleissöfen. - d) Kratsugnar - e) Segerugnar - f) Darrugnar.
      
3:o För Järn-tilverkning.
      a) Masugnar, Hohe Öfen
, med runda eller fyrkantiga pipor, utom flere förändringar. - b) Blauöfen. - c) Stücköfen - d) Flössöfen - e) Myrjärns-Bläster-ugnar, eller Källingar - f) Slaggugnar, för slaggsmältning.
      4:o För järn och ståls Glödgning, Cementering och Smältnng.
      a) Flamugnar, eller glödugnar med flamman af ved, stenkol eller Torf - b) Stålugnar med flamma eller med kol - c) Reverbererugnar til Tackjärnssmältning. - d) Aducerings-ugnar - e) Gjutugnar, där tackjärn smältes med kol och pust, - f) Vindtugnar, där järn, stål och andre metaller smältas uti diglar. -g) Skrougnar, engelska Skrapfurnaces, Flourishing Furnaces och Ball Furnaces. Se Järnets Historia s. 326.
      5:o För Kobolt, Vismut, Glas, Schmalts och mineraliske färgor. 
      a) Glasugnar - b) Rostugnar - c) Calcinerugnar - d) Tork- och Afkylnings-samt Anqvickugnar.
      6:o För Qvicksilfver, Cinober, Antimonium, Arsenik, Svafvel, Mineraliska Syror, m.m.
      a) Distillerugnar af många förändringar - b) Sublimerugnar. - c) Galleri ugnar. Se Svafveltilverkning och Kojugn.
      7:o För Mineraliske Salter, Vitriol, Alun, Koksalt, Pottaska, Saltpetter,m.m.
      a) Pann-ugnar- b) Stöpugnar - c) Calcinerugnar.
      8:o För Messing, Metall-compositioner, Förtenningar, m.m.
      a) Bränugnar - b) Gjutugnar eller Vindtugnar. - c) Glödg-ugnar - d) Torkugnar.
      9:o För Proberkamrar, Porcellaine, Faïancer, Pipor, Tegel, Diglar, Krukkäril och Kalk.
      a) Proberugnar, - b) Bränugnar - c) Tegelugnar
 och Kalkugnar.
      10:o För Grufvors Vattupumpning och Väderväxling, Eld- och Luftmachinersamt Varmugnar Hjulhus.
      a) Fyrugnar - b) Eldkorgar - c) Roundhouses
, eller Eldtorn m.m.
      Vid ugnars byggnad och nyttjande förekomma många omständigheter at i akttaga, såsom: at ämnet til murningen är tilräckeligen eldhärdigt: at noga efterses på hvilket rum uti ugnen hettan blifver aldrastarkast, hvilket icke allenast beror på ugnens invändiga form och skapnad, utan ock på de medel, hvarmed hettan skall upväckas, samt på det bränbara ämnets art, hvarmed hettan skall åstadkommas. Uti flamugnar, til exempele, är flammans verkan af ved eller stenkol starkast uti en viss distance ifrån eldstaden, eller närmast intil flammans utgång. Uti porcellains-ugnar är häftigaste hettan uti öfra rummet, eller kammaren; lika så uti öfre delen af en stålugn, där bränningen sker med ved- eller stenkolslåga och flamman reverbererar emot hvalfvet. Det samma i akttages äfven uti en reverberér- eller cupolo-ugn. Uti en drag- eller vindtugn, där smältning sker ibland upeldade träkol, är bränpuncten som häftigast några tum öfver halstret, eller risten, där luftdraget inströmmar, och det i den mån som ugnen är djup, eller efter kolens högd. Uti smältugnar, där eldens verkan upväckes med blåsbäljor, är bränpuncten, som bekant är, nära intil forman o.s.v. Särskilte reglor härtil böra hämtas af förfarenheten och kunna icke utan vid mångahanda skiljaktige omständigheter och olika ändamål föreskrifvas.
      Vidare underrättelser härom kunna inhämtas dels under desse ugnars särskilta namn, dels under Metallers, Porcellainers, Jordfärgors, Salters, Svafvels, Aluns, Qvicksilfvers, Arseniks och Rauschgelbs tilverkningar m.m., dels ock förnemligast af de härom utkomna böcker, såsom: SCHLÜTERS Unterricht von Hüttenwerken, CRAMERS Metallurgie; Dictionnaire des arts & metiers: LEHMANS Cadmiologie; JARLS Voyages Metallurgiques; J. C. SIMON von Saltpeter und Scheidwasserbrennen; MONNETS Traité de la Vitriolisation & alumination; VON ENGESTRÖMS Lab Chymicym; REUS Beschreibung einer neuen Chemischen Ofens; HERMANS von Brescianerstahl; HOFFMANS Abhandlung über die Eisenhütten; FERBERSBeyträge zur Min. Gesch. versch. Länd. samt Beschreib. der Qvecksilber-Bergw. zu Idria; utom månge flere nyare och äldre scribenter, ibland hvilka GEORG AGRICOLA intet är at förakta. Jämnför Smältning och Smältugnar.

Ugns-färskorSvalljärn (Schwalleisen), äro rusor af halfsmidigt järn och merendels af stålblandadt färskjärn, som fästa sig uti masugnar, gemenligen uti öfverstället, och måste efter slutad blåsning bortbrytas. - Sådant svalljärn kommer merendels af rika och litet rödbräckta malmer, där ugnen hålles uti kräfjelag, eller där grått tackjärn för gjutgods tilverkas. Någre smältstycken af godt knifstål kunna stundom däribland erhållas.

Ugns-gallmeja, Se Gallmeja.

Ugns-gods är vid koppar- och silfversmältningar det, som efter slutad smältning finnes uti ugnar qvarsittande, antingen såsom Ugns-brott, Nasgods, eller annan härdsörja, som finnes innehålla något metalliskt, och måste således genom omsmältningar tilgodogöras, sedan det odugeliga genom sofring eller vaskning först blifvit frånskildt.
      Vid några större Tyska bergverk samlas ugnsgods och smältes särskilt med tilsats af qvicka, hälst blyiske slagger, som hjelpa detta strängsmälta godset til flytning, och hvarefter erhålles skärsten, hvilken på vanligit sätt tilgodogöres.

UgnsbrottRingsbrott (Ofenbruch, Knobben), kallas förnemligast vid silfver- och kopparmalms-smältningar de stenhårdt sammangyttrade massor, som sätta sig uti och omkring murarne uti smältugnarne och lösbrytas samt upsättas på ugnen, om de innehålla något lönande gods. De äro gemenligen stenblandade och trögsmälte samt således sämre än Nas och Nasgods. Se dessa ord.

Ugns-foder (Ofenfutter) kallas uti smältningar den beklädning, som göres uti ugnspipan af någon eldfast ställsten, eller af tegel innom utanmuren. Se Fodermur. Vid masugnar kallas den Pipmur.

Ugnsfyllnad
 kallas vid masugnar det antal af läster kol, som behöfvas til masugns-pipans första fyllning, innan blåsningen börjas, som masmästaren måste minnas, för at veta när en viss upsättning kommer ned uti stället. De fleste masugnar innehålla intet öfver 12 läster kol uti fyllningen, eller 12 upsättningar, à 12 tunnor uti hvarje upsättning. Jämnför orden Blåsning och Hyttebruk.

Ugnspipa, Se Pipa.

Ugnsöga, Se Öga.

Ultramarin är den dyrabara, högblå och sköna färgen, som tilverkas af äkta lapis lazuli, hvartil uti konstböcker finnas många föreskrifter, merendels opåliteliga. Det bästa och enklaste sättet til denna färgens préparerande är at utur en sönderkrossad lapis lazuli utleta alla högblå, renaste fläckar och gryn, som pulveriseras på det finaste uti agatmortel, och genom slamning göras än finare, sedan de förut äro renade ifrån medföljande kiesgnistror och främmande bergarter. Det som uti konstböcker föreskrifves, at ultramarin skall göras af calcinerad lapiz lazuli, är mycket falskt, om med dess calcination förstås upglödgning, uti hvilken grad af hetta den sköna blå färgen ändteligen förgår och förvandlas til svart, men bibehålles ändå därtil, och kan således uti denne lindrigare grad af hetta visa sin skilnad ifrån Kopparblått och ifrån den af indigo préparerade vackra blå färgen samt ifrån berlinerblå, som alla förlora sin färg vid denna grad af hetta, då ultramarin ännu blifver oförändrad. Svårare är at, i stället för ultramarin, ej blifva bedragen med den skönaste sort af schmaltz, som Kejserblau kallas. Profvet därpå är säkrast uti eld, i det denne senare, eller schmaltzblå, behåller sin högblå färg uti strängaste smälthetta, til exempel för blåsrör, hvarmed den kan smältas til blå perla, och röres ej heller af någon syra; men ultramarin förlorar i smälthetta aldeles sin färg, hvilken äfven kan med stark vitriolsyra utdragas.
      At den högblå färgen verkeligen förnemligast härrörer af järn, kan intagas af beskrifningen om Lapis Lazuli. Se Lazursten.
      En i det närmaste lika vacker, men ej så beständig oäkta ultramarin göres af kopparhaltige silfverbleck sålunda: at blecken först anqvickas med qvicksilfver och hängas sedan uti glaskäril, öfver någon däruti förut inslagen vinättika, hvaruti salmiak blifvit uplöst. Med denne préparation ställes glaset löst tiltäpt uti digestions-varma, hälst uti obrunnen hästgödsel, några veckor. Vid öpnandet finner man silfverblecken öfverdragne med en högblå kalk, hvilken icke är annat än en blå erg af den uti silfret varande kopparen, som af den med salmiak förbundne sura ångan blifvit utdragen. Denne blå färg kan då afskrapas, och processen med samma, och flere bleck fortsättas; är dock icke annat än en finare sort Cæruleum Montanum. Se Bergblått.
      Om en ren kopparskifva bestrykes med deliquesceradt sal tartari, som först därpå intorkas och sedan ställes uti fuktigt rum någon tid, at draga vätska til sig, upkommer också därmed en skön blå kopparkalk, då samma process flere gångor itereras, och då denne kalk sedan kokas i vatten, som silas och til en del evaporeras. Om til kopparsolution uti skedvatten småningom drypes oleum tartari per deliquium, eller en klar pottaske-lut, blifver äfven däraf en vacker blå färg, men kopparen däruti röjes både för smak och syror.
      Utom den redan nämde utväg at skilja ultramarin ifrån andra blå färgor, genom deras olika förhållande i eld; kan äfven berlinerblå, då den utgifves i denna äkta färgens ställe, uptäckas medelst kokning uti alkalisk lut, som förtager dess färg, hvaremot ultramarin därmed icke ändras, utan blifver beståndande.

Umbilicus marinusHafsnafla, är locket til en liten snäcka, som liknar naflan på et djur och finnes ibland petrificater merendels oförändrad.

Umbra är en brun starkt järnhaltig lerjord, eller järnlera. Drager vatten til sig som torrt ler eller krita, men äger intet lerets seghet: - Gäser ej med syrro: - Uti elden lindrigt upglödgad förlorar omkring 13 procent uti tyngden, blir mörk caffébrun, drages då af magneten och håller 16 à 18 procent järn. - Uti stark hetta smälter til svart glas. - Med aqua regis kan dess järnhalt utdragas. - Under bränning ger den en obehagelig lukt, samt är således med något bränbart inblandad. 
      Finnes på många orter i Tyskland, men ömnigast hvarftals vid stenkols-grufvorne uti England, förnemligast vid Bristol. Träffas äfven här i riket på åtskilliga ställen, såsom på Solskinsberget vid Norbergs järngrufvor, liggande som et lager på den där varande järnhaltige och uti luften svartnande limsten, som ej heller gäser med syror. Tyckes vara en vittring af samma limsten. Är til färgen något ljusbrun, och så lätt at den flyter som kork på vatten; men genom slamning kan den bringas til en god målarefärg. Genom lindrig upglödgning blir mörkröd och äfven då tjenlig til målning. Uti smälthetta förhåller sig som vanlig umbra. En dylik träffas ock vid Garphytte alungrufva uti Nerike, som dock har en mindre beständig färg och mindre corpus uti målning. Kolar uti elden som en torf, med sådan lukt af vegetabilisk jord. Gifver ock efter bränningen en hvit aska. Löses utan gäsning i syror. Se Järnets Historia, s. 52, 680, och POTTS Lithogeognosie, 2 Del., s. 16.
      En god sort af umbra brytes ömnigt uti Camsdorfer berget i Sachsen och Neustadska kretsen, uti rena gropiga stycken, liggande under en mägtig järnmalms-flöts, som består af blodstensarter. Se FERBERS Min. Gesch. versch. Länd., s. 299.
      Af samma sort umbra, som finnes vid Garphytte alunverk och härförut beskrifves, är ock den som til myckenhet gräfves omkring Cöln uti torftäckterne i Julich och Bergerland, samt försäljes under namn af  Cölnisch Umber, eller Cölnischer Erde. Denne art umbra skiljer sig således märkeligen ifrån den järnhaltiga umbran, och är icke annat än en torfjord, tilkommen af förruttnade träd. Finnes flötsvis uti torfgrufvorne emellan lagren af den svarta bräntorfven, där mer och mindre ruttnade träd ännu träffas af åtskillige slag, hvaribland tallen skall vara den mästa, och hvarifrån det hartsaktiga väsende tilkommit, som umbrajorden innehåller och som gifves tilkänna vid bränning uti elden, hvarvid en hartsig torflukt upkommer, och efter utkolnandet återstår allenast en hvit, grå, eller litet rostfärgad aska, lika som af vanlig torf. Se härom Herr Baron VON HUPSCH Entdeckung des Cölnischen Umbers, Frankfurt, 1777.
      Umbra är en bekant målare-färg, som genom bränning bringas til mörkare couleur uti flere förskuggningar, efter graderne af hettan.
      Den nyttjas ock vid fernissas kokning af linolja, samt af handskmakare til brunt klippingskins beredande.
      Herr SCHWEDIAWER i London har anmärkt at umbra, blandad med linolja, innom kort tid tager hetta, antändes och utbrister med flamma, som varar i flera timmar. Se CRELLS Auswahl der neuesten Entdeckungen in der Chemie, 3 Band. s. 687.
      Denne art af umbra liknar således härutinnan den Engelske sotande jordarten, som är bekant under namn af Wad. Se detta ord. Alla sorter af umbra visa dock icke denna verkan.

Underbröst kallas vid Sala smältugnar den undra delen af bröstmuren, som med en inlagd häll kan skiljas ifrån den öfra delen, utan at det nedfaller, då underbröstet utstötes vid Drefvet, eller vid smältningens slut.

Underfall kallas et sådant vattenfall, där vattnet, vid utloppet ifrån rännan, stöter på undra delen af et vattenhjul, til dess omdrifvande, och då skoflarne uti hjulet merendels ställas efter radii uti hjulets cirkel. Där hjulen fordra et hastigt omlopp, såsom vid hammarverk, och där hela fallet, til exempel, ej är mycket öfver 3 alnar, är bäst at göra underfall, då sprängvattnet uti rännan kan blifva 2 alnar, infallet på hjulet 12 tum, och undanfallet 12 a 15 tum: dock efter omständigheterne.

Underfalls-hjul (Unterschlächtig Rad) kallas det vattenhjul, som är inrättadt för underfall. - I anseende til byggnaden och sammansättningen förekomma desse hjul under flera namn, såsom:
      1:o Ringhjul, Staberhjul, hvaruti skoflarne äro fästade emellan tvenne breda ringar, på lika sätt som under Vattuhjul för öfverfall beskrifves, dock utan botten och merendels stälde efter radierne uti cirkeln, med eller utan någon brytning. De äro här i riket allmännast brukelige, såsom starkast, i synnerhet för hvarjehanda hammarverk, där rörelsens verkan är intermittent och underhjelpes genom svängen af et tungt hjul.
      Breda hjulringar och skoflar samt något gles skofling, på 6 a 7 alnars höga hjul, jemte bred skofvelgång, göra vid underfallshjul god verkan.
      2:o Lapphjul, som beskrifvas under samma namn, kallas ock Straubhjul. Äro de lättaste och tjena i synnerhet vid mycket låga underfall samt vid sådane verk, där motståndet, eller lasten, altid är lika, såsom för qvarnar och blåshjul, m.m. De fordra ock minsta driftvatten, men äga mindre styrka i längden.
      3:o Pansar- eller Pansterhjul kallas de mycket breda underfalls-hjul, som kunna vara gångbare allenast i streken af en ström, utan någon särdeles updämning, och som genom tjenlige vindar, med deras dynor, höjas eller sänkas efter strömmens stigande eller fallande; eller ock nyttjas de vid strömqvarnar på pråmar inrättade. Alla desse och flere vattuhjul beskrifvas korteligen uti andra delen af J. KRAFTS Mechanique, och förnemligast uti L. C. STURMS Mühle-buch samt LEOPOLDS Theatrum Machinarum.

Underfat kallas vid vaskverken, där vaskningen sker på planhärdar med dukar, den sumpen, eller det fatet, hvaruti de på planhärden liggande nedersta dukar uti vattnet afsköljas, såsom innehållande det fattigaste godset. Se Vaskning.

Underhärd heter vid en del smältugnar den härden, som är på gålfvet utmed slaggsumpen. Är således detsamma som Stickhärd, eller Sticksump, hvaruti det smälta godset ifrån slaggsumpen utstickes, såsom vid blysmältnngar tilgår. Se Stickhärd.

Undersmide kallas vid stångjärnshamrar någon del af det tillåtne qvantum stångjärn, som efter hammarskatten ägaren haft rättighet at utsmida, men ej medhunnit, af bristande driftvatten, eller andre omständigheter. Han kan således transportera undersmidet på någon annan, som äger nödiga requisita til öfverflöd. - Til följe af 3 §. Uti Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning om öfversmides hämmande, af den 10 September 1747, är dock ej tillåtit at få återtaga något bristande smide för längre tid tilbaka än ifrån den 1 November 1746. Jämnför Kongl. Maj:ts Bref til Dess och Rikets Bergs-Collegium af den 27 November 1749.

Understigare är vid grufvor den betjenten, som skall vara stigaren til hands och til hjelp, vid inseendet uti grufvedriften. Se Stigare.

Undervaskare (Unter-Junge) kallas vid vaskverk en gosse, som skall vara öfvervakaren til hjelp, at ifrån fällan på planhärden upsticka och utdraga det däruti uplagde bokade godset, och tillika hjelpa til at Aftö, eller skölja af de nedra dukarne på härden uti underfatet.

Ungersk vitriol  är en blågrön vitriol, som håller både koppar och järn. Se Vitriol.

Unicornu fossile är icke annat än det skrufformige, raka och spetsiga hornet, som sitter uti öfra käken på hvalfisken, Narwahl kallad. Det hålles före at vara af djuret enhörningen, och hörer egenteligen til djurriket; men uptages af mineraloger såsom funnit uti och under jorden, eller uti underjordiska grottor, varande allenast lemningar efter forntidens öfvergångne förstöring; men behåller ändå altid sin förnemsta egenskap af ben, efter några 1000:de års begrafning. Således kan det ej föras ibland petrificater. Se WALL. Syst. Min. T. II, s. 559.
      Uti Languedoc, i Frankrike, äro ben träffade, hvilka af uplöst koppar varit indränkte och därigenom fått så vacker högblå färg och blifvit så täta, at de kunnat arbetas och poleras som verkelige turkoser. Genom distillation erhålles dock däraf en empyrevmatisk olja, jemte sal volatile, som uptäcker deras härkomst ifrån djurriket. Jämnför Turkos. Merendels träffas dock sådane ben af elephant- eller stora sjödjurs tänder, med hvit eller gul färg, som ej undergått någon särdeles förändring, hvarom något mera kan ses under ordet Ossa Fossilia.

Univalvia fossilia äro petrificerade enskaliga snäckor och sjökräk.

Updjupa betyder vid koppar- och messingssmide at under djuphammare tilämna kettlar och andre kok-käril. De härvid brukelige långa och spetsiga hamrar (se Djuphammare) hafva någon likhet med näbben på en spillkråka och kallas därföre af arbetare Speckenbecker, som förmodeligen är brutit af tyska ordet Specht, eller spillkråka, och Becher, eller bägare, som har sitt afseende på det updjupade kärlets form.

Updragare är vid vaskverk detsamma som Inlöpare, eller den som ifrån sumparne til planhärdarne framförer det til vaskning ämnade bokade godset.

Upfinnare (Erfinder) är den som uptäcker någon malm, mineral eller nyttig stenart uti bergen. Om dess rättighet och förmåner, se Kongl. Utmåls-Förordningarne af d. 20 October 1741. §. 1, samt af d. 6 December 1757. §§ 2, 3, 4.

Upfordra betyder at utur grufvor updraga malm, berg eller vatten. Se Upfordringsverk.

Upfordringsverk. Därmed förstås väl i allmänhet hvarjehanda mechaniska inrättningar och machiner, som vid grufvor nyttjas at ifrån djupet i dagen upfordra så väl alt hvad som där genom brytning och arbete vinnes af malm, eller berg, som ock alt det vatten som ifrån dagen, eller genom öpna klyfter, til arbetets hinder kan infalla; men uti mera inskränkt begrepp menas dock egenteligen med upfordringsverk (Erz- und Bergfördernis) allenast de inrättningar, som nyttjas til malmers och bergs upförande, då de öfrige påfinningar, som förnemligast hafva vattnets updragande til syftemål, få namn af Vattukonster (Kunstsäzen). Til alla sådane rörlige verks drifvande användes hvarjehanda så kallade lefvande krafter, såsom människo-händer, lefvande djur, eller också elementerne, såsom flytande vatten, eld och luft. De förnemste af sådane rörlige verk, så väl för de uti grufvor vundne skatters upfordring, som ock för vattnets updragande, finnas korteligen antecknade under ordetGrufvebrytning, med hänvisning til namnen på de inrättningar, som båda i förra och senare händelsen finnas gångbare, såsom: Handspel, Vind, Spel, Spelkorg, Hakmachin, Hästkonst, Pump,  Handpump, Stånggång, Brott, Bij, Sats, Tryckverk, Tramphjul, Vattuhjul, Konst och Konsthjul, med hvad därtil hörer under ordet Konstredskap. Vidare kan ock jämnföras hvad under namn af Virtziska och Veriska machin i korthet finnes anfördt.
      Den uti byggnad minst kostsamma inrättning, som tjenar både för malm- och vattu-upfordring med tunnor, eller baljor (se Balja), är väl den så kallade hästvind (se Vind), där hästkreatur med drägelig kostnad kunna underhållas. I annor händelse blifver kostnaden i längden nog betydande. Uti mindgre grufvor, af 10 til 20 famnars djup, kan dock med vindkörning och vattubaljor mera vatten upfordras än fyra pumpar, af vanlig diameter, innom en lika lång tid förmå updraga. Vid en sådan upfordring med vattubaljor fordras dock icke allenast en eller två vindkörare, utan ock en lafve-karl, som på vindlafven emottager och uttömer vattubaljan. At bespara denne dagspenning, så väl som linors nötning, brukas at med hästar drifva pumpverk, såsom under ordet Hästkonstomförmält finnes, och kan vara lämpeligt för et mycket större djup. Där et starkt tillopp af vatten skall öfverväldigas på et ringa djup, kunde en sådan hästkonst med fördel nyttjas, som äfven Herr Commerce-Rådet POLHEM upfunnit och nyttjat vid flussverks byggnaden uti Stockholm, där 8 grofva pumpar, af 10 tums diameter, drefvos med en dubbel vind för 8 hästar och med lika många linor, hvarvid pumpkålfvarne voro fästade, hvilken machin finnes uti modell på Kongl. Modell-kammaren. Vid alla slags upfordrings-verk och vattukonster är dock lyckeligast at kunna bruka vattufall och konsthjul, där någon utväg finnes til en flytande ström. Kostnaden därvid kan väl vid första inrättningen vara betydande; men så framt driftvattnet är beständigt, är ock underhållandet i längden vida mindre känbart än med alla andra machiner, som för lefvande krafter äro inrättade, hvarom under Grufvebyggnad samt vid machiners särskilte namn något mera är anmärkt. I synnerhet kan detta äga rum där belägenheten medgifver at inrätta stollbyggnad, hvarigenom det updragne vattnet kan hafva sin utgång, och där driftvattnet kan nyttjas på et eller flere under dag bygde konsthjul, såsom vid Freyberg och flerestädes. På lika sätt blifva ock de så kallade spel med driftvatten til malm-upfordringen de fördelaktigaste; jämnväl Hakmachin efter RUDÉNska förbättrade påfinningen, där vattufallet ej kanledas nära intil grufvan.
      Eld- och luft-machiner äro väl i anseende til deras verkan de aldrakraftigaste, men som de, utom en ganska kostsam byggnad, fordra en jämn motverkande tyngd, så kunna de icke vara lämpelige för annat än vattu-upfordring uti mycket vattusjuka grufvor och föga lönande annorstädes, än vid stenkolsgrufvor, där bränsle kan vara at tilgå af grufvans egen product.
      Den under Grufvebyggnad korteligen beskrifne så kallade Vattutrycknings-machin, som i Ungern brukas, fordrar, utom et drygt förslag, en jämn och granlaga uppassning, så väl som stollbyggnad til vattnets afförande.
      Virtziska spiralpumpen, hvarom ses så väl under dess egit namn som under ordet Grufvebyggnad, är väl en ibland de märkvärdigaste påfinningar i senare tider, hvarmed vatten kan updrifvas til ansenlig högd med den aldraminsta friction, som för detta ändamålet af någon machin kan väntas, men som den fordrar at hafva sitt omlopp uti vattudunten, eller uti det vattnet som skall upfordras, så torde tillämpningen för dess nyttjande, til vattnets upfordrande utur djupa grufvor, blifva nog bekymmersam, och ännu lärer icke vara uptäckt, huru en circulair rörelse kan åstadkommas uti en vattudunt, på många famnars djup under dag, så framt icke en hästvind därtil kunde appliceras. Säkraste nyttan däraf skulle kunna hämtas, om spiralpumpen inrättades uti en ström, hvarutur vattnet därmed kunde, genom pipstockar, updrifvas til någon reservoire och därifrån sedan, in vid grufvan, falla på et konsthjul, til vanligit pumpverks eller spels drifvande på det sätt som af Herr Capitaine NORBERG blifvit verkstäldt vid Archangelsky. Se ordet Virzisk Spiralpump.
      Den efter sin inventor uti Frankrike så kallade Veriska machin, eller upfinningen at med en grof lina, utan ända, af tågor eller af svinhår, nedhängd uti vattudunten och med mycken hastighet omdrifven på en öfver vattnet liggande skifva eller trissa, updraga samma vatten (som af af linan medtages och, vid loppet öfver trissan, åter kastas därifrån), kan för sin obeqvämlighet ej med förmån nyttjas vid grufvor, hvilket under ordet Grufvebyggnad redan är anmärkt, hälst lika god verkan med en Handpump kan åstadkommas. Denne upfinning har sedermera undergått en ny förbättring, hvarigenom upkommit en så kallad Svampmachin, som af Herr LÖSCHER omständeligen beskrifves uti uti en särskilt afhandling, kallad: Angabe einer Schwamm-machine, tryckt uti Leipzig, 1788. Dela denne inrättning består uti en lina utan ända, hvarpå äro fästade ovala bållar, til 3 tums afstånd ifrån hvarandra, formerade af vanliga vattusvampar, sammanfästade och omgifne med flanellspåsar. Hvarje svampbåll utgör 12 tum i längden och 9 tum i tjockleken, samt kan insupa och uti sig behålla 1 ½ kanna vatten. Hela detta radband af svampar hänges med nedra delen uti det vatten, som skall updragas, och ofvantil öfver en enkom härtil inrättad liten horizontel linkorg, på hvilkens ena ända är fästadt et stjernhjul, hvilket omdrifves med en mindre trälla och handhvef. Vid linkorgens omförande upkomma då de med vatten fullsugne svampbållarne, den ena tätt efter den andra, och släppa vattnet på öfra delen af korgen, medelst prässning af en liten därtil lämpad rörlig vals. Det utrinnande vattnet samlas uti en därunder inrättad sump, och bortledes därifrån efter behag. Efter anstäldt prof, vid Freyberg, har med denne machin, allenast på 36 alnars djup, kunnat updragas 104 kannor vatte npå en minut, eller lika mycket som tvenne haspel-knektar på samma tid förmått på lika djup upfordra medelst haspel-tunna, eller så kallad Zober, hvarvid arbetet med svampmachin likväl varit mycket lättare. Denne inrättning är således vida förmånligare än den förut nämde Veriska machin. I anseende til dess enkla sammansättning, och at den til sin drift icke behöfver någon betydande styrka eller hastighet, torde den vid någre tilfällen uti grufvor vara lämpelig, där tilräckelig mängd svampar kunna erhålls för drägeligt pris.
      Tramphjul (se detta ord) äro för all slags upfordring uti grufvor både för långsamme och tröttande så för människor som för kreatur, samt kunna icke tjena annorlunda än i nödfall och uti små grufvor, där en ringa brytning af malm och berg, eller föga vattusjuka förefaller. På lika sätt är det äfven beskaffadt med väderqvarnar, som, i anseende til blåsvädrets ostadighet, ej kunna annorlunda anses än som nödfallshjelp til vattnets updragande utur små grufvor.
      Vid alla upfordrings-verk är dock nödigt at noga känna deras verkan, för at därefter kunna calculera, huruvida deras förmåga svararar uti byggnings-kostnad, bestånd och underhållande, emot behofvet, innan de anläggas.
      De gamlas påfinningar uti machiner, til vatten, malm och bergs upfordring, kunna i synnerhet ses afritade och beskrifne hos GEORG AGRICOLA uti dess år 1621 tryckte Bergwerks-buch. Vid jämnförande af den tidens brukelige plumpa och obeqcäma inrättningar med kedjeskopor, vattukistor, paternoster-verk (Bulgen- Stiefel- Taschen- und peternoster-Künste) emot de nu mera gångbare försiktigt inrättade vattukonster, kan tydeligen intagas huru ansenligen bergs-handteringen vunnit uti förbättringar, genom en mera uparbetad och tillämpad kunskap på mechaniska och physiska grunder. Ej mindre än malm- och bergupfordringen förbättrad genom senare tiders inrättningar af vattudrifters tillämpning med så kallade spel och flere machiner, som härförut upräknas, til en obeskrifvelig lindring emot forntidens trälsamma arbete med grofva handvindar och tramphjul, m.m.
      Om bergshandteringens vinning uti hela dess vidd, genom senare tiders förvärfvade djupare insikter uti alla därtil hörande practiska vetenskaps delar, kan läsas Herr LOMMERS Bergmännischer Beytrag, eller var på prisfrågan, angående de gamlas bergs-handtering och huruvudia någon kunskap däraf kan dragas til förmån för närvarande tid, tryckt 1785. Fullständig underrättelse, så väl om gamla som i synnerhet om nyare påfinningar angående upfordrings-verk, kan inhämtas af Herr CALVÖRS stora Verk von Machinenwesen, särdeles vid Harziske bergverken.

Ups'ttningssmältning är detsamma som råkopparsmältning, eller rostbruk. Se Rostbruk.

Upsatsrör, eller Påsatsrör (Auffazrohr), kallas en 6 a 8 bårig pumpstock, hvarmed kålfröret skarfvas uti högden, när så erfordras, vid höga sättningar. Jämnför ordet Sats.

Upskott kallas små stjertar, eller strimor af malmfall eller gångar, som kunna visa sig på bergen uti dagen, men hafva intet fortfarande i längden. De kallas på tyska Rasenläufer.

Upskärare är vid Stora Kopparbergs grufva den som antecknar huru mycket malm, räknadt efter baljor eller lass, utur grufvan upkommer och köres til auctions-backen.

Upslagsvatten kallas vattnet, som vid grufvor drifver hjulen för upfordrings- och konstverk.

Upslå, Se Slå upp.

Upstadsvigt, Se Bergsvigt.

Upsticka, Se Sticka upp.

Upstötning kallas vid myntverk det färdiga myntets sluteliga examinerande til skrot och korn.

Upsättare heter vid masugnar den arbetare, som endast sysslosättes med upsättningars görande efter masmästarens föreskrift.

Upsättning är et visst antal fat af malm, verk, kol och fluss, som på en gång upbäras eller sättas på en smältugn. Huru härmed tilgår vid koppar- och silfversmältningar, se Sulubruk, Rostbruk och Silfvertilverkning.
      Malm-upsättningen på masugnar lämpas efter som ugnen kan smälta, eller tåla, utan at blifva hvarken försatt, eller för mycket svältas eller torkas, som det kallas. Af lättgångne och välartade malmer böra 2 skeppund tackjärns-vigt kunna sättas på 12 tunnor goda, torra och rena tall- och grankol, eller någt mera på björkkol, då et skeppund tackjärn kan väntas af hvarje upsättning. Vid en lagom och medelmåttig drift böra sällan flere upsättningar om dygnet drifvas, än masugnen innehåller 12 tunneläster kol i fyllningen. Se vidare Blåsning.
      Hög- och Lågupsättning kallas den method som brukas på några orter med godartade malmers upsättning på masugnen, i det at på 3 a 4 upsättningar efter hvarandra tagas 4, 5 til 6 skoflar mera malm än masugnen i jämn gång kan draga, hvilket får namn af hög upsättninig; men vid följande 3 a 4 upsättningar tages åter några skoflar mindre på hvardera, än ugnen kan tåla, hvilke heter låg upsättning. Detta sker i den förmodan at mera järn om dygnet härigenom skall vinnas; men som denne method är både farlig och falsk, bör den förkastas.
      Huru en vanlig malm-upsättning på masugnar stundom fördelas i tvenne halfva, se Mellansättning.
      Vid malm-upsättning på smältugnar bör i allmänhet i akttagas, at de upsatte kolen med malmen sjunka på alla ställen uti ugnspipan lika fort. Där sjunkningen vid någondera af murarne går fortare ned, utmärker det starkare smälthetta vid den sidan, i anseende hvartil något större malmsättning på kolen däröfver bör hållas, at pipmuren icke må af hettan angripas.

Upsättnings-mål (på Fransyska La Charge), eller Hålmål, som det äfven kallas, betyder egenteligen öfversta delen af en masugnspipa, ungefär til 2 ½ alns djup ifrån kranshällarne, eller så djupt som fordras til en ny upsättnings rymmande. Se Masugnsbyggnad och Masugnspipa. I Tyskland är upsättnings-målet uti deras Hohe Öfen ganska trångt och kallas där das Sezrohr, Schür, eller der Schürheerd, äfven Gicht.

Uptryckare kallas vid Ädelfors guldverk den arbetare, eller gemenligen gosse, som uti fällan på planhärden uplägger det bokade gods, hvilket kommer at vaskas.

Uranomorphi kallas de stenar, hvaruppå synas lika som naturliga målningar af himmelska kroppar.

Urqvädins-berg. Därmed förstås hos någre svenske mineraloger de uråldrige berg (Montes primarii), som tyckas varit danade vid verldens skapelse, eller som intet visa något tecken at vara tidens foster. Sådane äro i synnerhetGranit-bergen, hvilka merendels träffas som underlag för skifrige hällearter och för kalkbergen. Jämnför orden Berg, Granit och Hälleart.

Urvälla kallas vid plåt- och blecksmide det första arbetet, som göres af urvällssmeden, i det plåtämnet allenast räckes tvärt öfver städet, under plåt- eller urvällshammaren, ungefär til dubbel längd, at sedan emottagas af gleicharen och liknas, eller halfbredas til stört. Se Blecksmide.

Utanved, Se Kolning.

Utarbetning kallas den rättighet, som en förläggare vid bruk och bergverk äger, at sjelf emottaga och drifva verket och uti dess afkastning söka sin betalning, i den händelsen at verkets ägare, eller förlagtagaren, så kommit af sig, at dess ägendom ej förslår til förlagsskuldens betalning. Huru härmed tilgår, och om utarbetarens skyldighet därvid, ses af 14 §. Uti Kongl. Förlags-Ordningen under den 14 Februarii 1748.

Utbyte kallas den afkastning utaf et bergverk, som genom utdelning tilfaller et bolag.

Utdraga, eller draga ut, är et brukligt göromål vid vaskning. Se Vaskning.

Utdragskista kallas en järn- eller träluta, hvarmed godset som skall vaskas, röres och utdrages. Se Vaskning.

Utdragsmachiner, Se Fordringsmachiner.

Utkila, Se Kila ut.

UtlakaEdulcorera (Absüssen), säges i synnerhet om jordartade eller metalliske kalker, som utur deras uplösningsmedel blifvit fälde, då de flere gångor med varmt vatten begjutas, til dess all syra eller sälta därutur blifvit uplöst och utlakad.

Utlöpa berget vid grufvor, Se Löpa.

Utmyntning kallas den determination, som utsätter huru många stycken mynt, til exempel hela, 2/3, 1/3, 1/6dels &c. riksdaler skola vara på en blandad eller lojerad mark, som då heter mark brutto.
      Efter 1769 års project och nu varande mynt innehåller
            lod      grän      brutto      fint
      1 Riksd. fint      14      1  och väger      608 8/9 ass      534 8/9 ass
      2/3 dito      14      1      405 25/27      356 16/27
      1/3 dito      14      1      202 26/27      178 8/27
      1/6 dito      11      1      128 16/27      -
      1/12 dito        8      2        87 17/25      -
      1/24 dito        6      2        59 13/19      -

      En svensk ducat väger brutto 72 56/121dels ass, och innehåller fint Guld23 karat och 4 grän, Silfver 3 och Koppar 5 grän. Efter 1640 års Mynt-Ordning skulle sextio en och en fjerdedels ducat göra en mark lödig svensk vigt, samt en mark guld utmyntas til sextio tre ducater.
      Om utmyntning i äldre tider, eller myntets historia, se KÖNIGS Lärdoms-Öfningar, 6:te Tom., Cap. 7, samt Direct. SCHEFFERS Tal om Mynt, vid Præsidii afläggande uti Kongl. Vet. Acad. 1753.

Utmål (Geviertes Feld) kallas det omkring en yppad malmanvisning, eller ny uptagen grufva, til viss storlek utstakade fält, innom hvilket samma grufva eller malmgång endast får arbetas, och vid hvars gräns upfinnarens rätt uphörer. Sådane utmål äro af skiljaktig storlek, och måste så väl häruti, som i flere omständigheter, rätta sig efter de uptäckta gångars och malmlägers olika natur, antingen de äro strykande gångar, flötser eller stockverk m.m. Uppå ägarens härom gjorde anmälan, utsättes utmålet af bergmästaren i orten efter den föreskrift som för alla särskilta händelser, i anseende til malmlägrens och mineraliernes olika lynne och skick, utstakas och påbjudes uti Kongl. Utmåls-Förordningarne af den 20 October 1741, och den 6 Decemb. 1757. Härom kan äfven läsas Herr L.C. POLHEIMERS Acad. Afhandling: Om Grufvors Utmål i Sverige, utgifven i Upsala 1779. För öfrigit, och om den som arbetar malmstreket ej skulle anmäla sig til utmål, bör bergmästaren, så snart den tid är förbi som förelägges jordägaren at yttra sig om han i arbetet vil taga del, likafullt för et sådant malmstrek utstaka dess utmål, i hvad väderstrek ägaren det åstundar, til följe af Kongl. Bergs-Collegii Bref til bergmästarne af den 13 November 1750.
      När utmål för någon grufva utsättes, upreses til råmärke en sten, som i Tyskland Lochstein kallas, hvarpå uthuggarens namn och årtal m.m.

Utrifningskrok, Se Hytteredskap.

Utskof kallas den öpning på en dam, hvarigenom vattnet utrinner.

UtskottUtskottsbleck (Flecken), kallas vid Plåt- och Blecksmide sådane felaktige plåtar, eller bleck, som ej hålla fullt mått, eller eljest är felaktige. Myntplåtar, som icke hålla full vigt, eller som fått något fel, komma också under namn af Flecken.

Utslag betyder vid smältverk ej annat än den smälte och i stället, eller härden, samlade metallens utsläppande genom et särskilt hål, Utslagshål, ellerStekhål kalladt, hvilket öpnas med et spett eller utslagsstång, som däruti indrifves. Vid masugnar heter det vanligast Utslag, eller Rymning; äfven vid kopparsmältningen, men får vid silfververken namn af Utstickning.
      Vid god gång uti masugnar sker utslag, eller järnets utstickning, gemenligen på hvar 6:te eller 7:de upsättning, då 7 a 8 skeppund järn kunna vara samlade, eller då stället är fullt. 
      Med utslag, eller Rymning, förstås äfven stundom den mängd järn, som på en gång utrinner. I Tyskland kallas det eine Flosse, eller ein Abstich.
      Huru utslag sker vid kopparsmältningen, se Sulubruk och Rostbruk.

Utslags-hammare (Ausschlagsfäustel) kallas vid masugnar och smälthyttor et stort och tungt knoster, eller en slägga, hvarmed Utslagsspettet uti Utslags-eller Stekhålet indrifves, at därmed öpna dämningen, då utslag eller utstickning skall göras.

Utslagsbröst, Se Masugnsbröst, Masugnsbyggnad och Timpelbröst.

Utslagshål vid masugnar, Se orden Järnlopp och Masugnsställe.

Utslagsstång, Se Hytteredskap och Spett.

Utslitning vid garning är det samma som sprita. Se Sprita och Garning.

Utsticka, eller sticka ut, säges vid silfversmältning, då skärsten, eller verkblyet, utur förhärden eller slaggsumpen uttappas uti den tilredde gropen, eller sticksumpen. Se Silfvertilverkning
       Göra utstickning eller utslag kallas vid Tyska smältverken Stechen, ellerAbstechen.

Utstickningshärd, Se Stickhärd.

Utstrykträ, eller Strykträd kallas et stycke träd, hvarmed vaskdukarne på planhärdar jämnas.

Utvittring, Se Vittring.

Utvärmshärd är vid kopparsmide den härd, hvaruti kopparen under utsmidning värmes.

Utväxling kallas när en machins verkan, antingen til kraft eller hastighet, ökas eller minskas genom tvenne eller flere kugghjul, eller trällor.
      Utväxla, eller Utbyta (Auswechseln), betyder ock at vid allehanda grufve- och bergverks-byggnader borttaga vissa af ålder, röta eller annan åkomma skadade och förderfvade stycken, antingen det är förstämpligare i grufvor, binor eller konstgångar, och at uti de borttagnas ställe insätta nya stycken.