Tullar och tullkvoter för stål inom EU och USA 2025
I september 2025 föreslog EU-kommissionen en tullkvot på import av stål från länder utanför Europa. Förslaget skulle innebära att stål handlas fritt vid normala handelsnivåer men beläggs med en 50-procentig tull om nivåerna går över den satta kvoten. Syftet är att motverka effekterna av en global överkapacitet, bland annat på grund av omfattande statliga subventioner i av den kinesiska stålproduktionen.
Den globala järn- och stålindustrin har en stor överkapacitet, vilket innebär att det finns kapacitet att producera mer stål än vad världen efterfrågar. Överkapaciteten upprätthålls bland annat genom att vissa länder, främst Kina, subventionerar sin stålindustri, vilket innebär att konkurrensen på den globala marknaden snedvrids. Subventionerna tillåter för vissa tillverkare att sänka sina priser vilket omöjliggör för stålproducenter som inte får motsvarande subventioner att konkurrera på lika villkor.
Konkurrensen från statligt subventionerat stål som importeras till Europa, utgör en stor utmaning för de europeiska stålföretagen. Läget har därtill förvärrats av att USA sedan maj 2025 belagt allt importerat stål med en 50-procentig tull, vilket gör att stål som inte längre kommer in i USA i stället kommer till den europeiska marknaden.
I september 2025 presenterade EU-kommissionen ett förslag på en tullkvot på stål vilket innebär att stål kan handlas tullfritt upp till en viss nivå (18,3 miljoner ton stål per år), men att all import som går utöver den nivån beläggs med en tull på 50 procent. Förslaget är ett sätt att balansera olika intressen och tillåter för fri handel med stål vid normala handelsvolymer.
En kort historik över de amerikanska ståltullarna
Den första Trump-administrationen införde ståltullar om 25 procent 2018, vilka 2021 omvandlades till tullkvoter. Undantag gjordes för specialstål, som Sverige till stor del exporterar till USA. Den 12 mars 2025 återinfördes en 25-procentig tull utan undantag, och den 31 maj meddelade Donald Trump att nivån fördubblas till 50 procent.
När tullarna infördes 2018 gick cirka 8–10 procent av Sveriges stålexport till USA. Exporten minskade därefter med två procentenheter, vilket motsvarade cirka en halv miljard kronor per år. Europa var då, som nu, den största marknaden för svenska stålproducenter, med USA som den största exportmarknaden utanför Europa.
Vad innebär EU-kommissionens föreslagna tullkvot?
Nuvarande skyddsåtgärder i form av tullkvoter löper ut i juni 2026. EU-kommissionen föreslog den 7 oktober 2025 att tullkvoterna för importerat stål sänks med 47 procent (till 18,3 miljoner ton årligen) och import över kvoten beläggs med en tull på 50 procent. Förslaget återställer kvoten till den nivå som rådde innan EU översvämmades av statligt subventionerad import under perioden 2013 – 2015.
Föreslagna åtgärder är något som Jernkontoret under lång tid förespråkat och arbetat för då fri och rättvis handel kan upprätthållas genom att normala handelsflöden tillåts passera gränsen tullfritt – något som inte vore möjligt med generella tullar. Den globala stålmarknaden tyngs av en stor överkapacitet, bland annat till följd av kraftiga subventioner av den kinesiska stålsektorn. En OECD-rapport beräknar att kinesisk stålproduktion är subventionerad upp till fem gånger mer än i OECD-länderna, vilket kraftigt snedvrider konkurrensen för de europeiska stålproducenterna.
Vad är skillnaden mellan USA:s tullar och EU:s tullkvot?
Den amerikanska och europeiska stålmarknaden har likheter men också tydliga skillnader. För EU och Sverige är export till tredje land avgörande. EU:s förslag syftar till att skydda den inre marknaden men samtidigt bevara fri och rättvis handel under normala handelsflöden. Åtgärderna är avgörande för att motverka orättvis konkurrens, framför allt från Kina. Med de subventioner som idag snedvrider marknaden finns inte förutsättningar för en jämlik frihandel på lika villkor.
Hur påverkas den svenska stålindustrin av USA:s ståltullar?
Exportandelen till USA varierar avsevärt mellan de svenska stålföretagen, vilket innebär att effekten på industrin kommer att vara olika för olika aktörer. Vissa företag har lokal produktion i USA, vilket innebär att de kan fortsätta sälja sina produkter utan tullar, precis som tidigare.
Innan USA införde ståltullarna 2018 exporterade Sverige ungefär 8–10 procent av sin stålproduktion till USA, vilket är fallet även idag. Därför är det troligt att exportflödena kommer att minska med en liknande andel när tullarna nu återinförts.
Eftersom svenska företag tillverkar specialstål för smala nischmarknader, fick vissa företag undantag från tullarna 2018 då USA:s tillverkningsföretag behövde svenskt specialstål, exempelvis den amerikanska bilindustrin. Vid införandet av tullarna i mars 2025 gavs inga undantag.
Vad är det som gjort att tullkvoter behövs just nu?
När en stor marknad som USA inför tullar påverkas de globala handelsströmmarna. Delar av det stål som tidigare sålts till USA kommer nu att säljas till andra marknader. Om EU inte vidtar skyddsåtgärder, riskerar de europeiska stålproducenterna att slås ut permanent av den oschyssta konkurrensen från statligt subventionerat importstål. Detta gäller särskilt stål från Kina, som genom statliga subventioner kan pressa priserna och skapa en orättvis konkurrenssituation.
Ni vill ha frihandel men förespråkar samtidigt tullar inom EU, hur går det ihop?
Jernkontoret är för frihandel och öppenhet, men förstår att olika typer av tullar behövs i vissa sammanhang. Om konkurrensen är snedvriden, exempelvis genom statligt stöd, är det nödvändigt att införa tullar som neutraliserar detta stöd och skapar rättvisa konkurrensvillkor. EU-kommissionen har nu lämnat fullgoda förslag för att komma till bukt med problemen.
Hur stor är risken att stålpriserna pressas av USA:s tullar?
Den globala stålproduktionen har en stor överkapacitet. Om stålimporten till USA stängs under en längre tid finns en risk att ännu mer stål söker sig till Europa, som är mer frihandelsvänligt. Skyddsåtgärder som motverkar detta har tidigare varit tullkvoter, det vill säga tullar på volymer som överstiger normala importnivåer. Dessa tullkvoter har varit i bruk sedan 2021 och löper ut i juni 2026. Nu finns ett effektivare förslag från EU-kommissionen (se svaren ovan) som skyndsamt behöver bli verklighet.
Vilka lösningar finns för den globala överkapaciteten?
Under 2024 producerades 1 883 miljoner ton råstål i världen, vilket resulterade i en överkapacitet på cirka 600 miljoner ton. Så länge statliga subventioner till stålproducenter fortsätter kommer konkurrensen att förbli snedvriden. Under 2024 ökade Kina sin nettoexport till över 100 miljoner ton. Med anledning av detta är det brådskande att få på plats tullkvoterna inom EU snarast, helst per den 1 januari 2026. Ett långvarigt vakuum skulle bli mycket skadligt för Europas stålproducenter.
Jernkontoret anser att handelskrig och oönskad överkapacitet kan undvikas om länder inom OECD och/eller GFSEC (Global Forum for Steel Excess Capacity) inför tullkvoter. Om denna metod tillämpas brett och samordnat skulle det bli mycket svårt för länder med stor subventionerad överkapacitet att exportera sina överskott till OECD- respektive GFSEC-länderna. När EU-kommissionen implementerat de föreslagna åtgärderna med kvoter och tullar på stålprodukter över det, så är det sannolikt att fler länder följer efter. På så vis kan överkapaciteten motas bort på sikt.
Fakta, överkapacitet och skydd för stålet
- Stålimporten till EU och Storbritannien ökade 2024 med cirka 20 procent, främst från Kina, där subventionerna kan vara upp till tio gånger högre än i EU.
- Kvotsystemet och tullar på stålprodukter som överstiger kvoten är ett sätt att neutralisera konkurrensen och mota bort det subventionerade stålet från EU.
- Förslaget presenterat av EU-kommissionen är kompatibelt med WTO:s regelverk.
