Jernkontorets stora medalj i guld

Sedan 1767 har Jernkontorets stora medalj i guld använts som belöningstecken till  förtjänta personer som gynnat den svenska bergshanteringen. Hittills har medaljen delats ut 111 gånger. 

Tillkomst, utseende och syfte

Härstammar från 1700-talets mitt

Den 25 januari 1751 väcktes hos Brukssocieteten ett förslag om att prägla en medalj i guld såsom belöning till borgmästaren och kommerserådet Thomas Plomgren för hans betydelsefulla medverkan vid Jernkontorets inrättande. Vid frågans behandling framkom ett förslag om att medaljer borde lämnas även till övriga medlemmar av Jernkontorets fullmäktige. Plomgren avsade sig dock den erbjudna belöningen.

Redan den 31 januari 1751 ändrades emellertid förslaget till att en guldmedalj skulle präglas och överlämnas till kung Fredrik I, med anledning av att Jernkontoret hade inrättats under hans regeringstid. Dessutom skulle exemplar av medaljen lämnas till kronprinsen Adolf Fredrik, kronprinsessan Lovisa Ulrika och arvprinsarna. Alla fullmäktigeledamöter och presidenten i Bergskollegium, greve Fredrik Gyllenborg, skulle också få medaljen. Silverexemplar av medaljen skulle överlämnas till riksråden. Såväl fullmäktige som greve Gyllenborg avböjde dock utmärkelserna.

Medaljutformning och varianter

Den 24 juli och 26 september 1751 fastställdes medaljens utseende. Till framsidan (åtsidan) användes en stämpel med bild av Fredrik I och omskriften Fridericus D. G. Rex Sveciae. Stämpeln tillverkades av J. C. Hedlinger, en medaljgravör på myntverket Kungliga Myntet. Baksidan (frånsidan) utfördes av medaljgravören Daniel Fehrman, enligt ett förslag av överintendenten friherre Carl Hårleman. Den föreställer en "grupp av städ, hammare, tång, pust och dylikt, som till smide hörer, varibland en merkuriistav och ett cornu copiæ (ymnighetshorn) för handelns skull", samt en devis från Vergilius: Hortor amare focos (Jag manar att älska härdarna). I avskärningen står: Commerc. Ferrar. D. 29 Dec. 1747 (Jernkontoret, dag och årtal för Kungl. Maj:ts brev angående Jernkontorets inrättande).

Fredrik I avled innan medaljen var färdig. De första exemplaren av medaljen (om 30 dukaters vikt) överlämnades på fullmäktiges vägnar av riksrådet C. G. Löwenhielm till kung Adolf Fredrik, drottning Lovisa Ulrika och kronprins Gustaf.

Av medaljen präglades även exemplar i silver. De var avsedda att lösas in av bruksägare för att därefter användas till belöning till bruksarbetare med flera. Sådana silvermedaljer användes ibland även av Jernkontoret som belöning för tjänster.

Sedan den ursprungliga stämpeln till baksidan gått sönder, beslöt fullmäktige den 22 februari 1754 att låta göra en ny. Daniel Fehrman graverade även den nya stämpeln, som endast i några detaljer skiljde sig från den första. Även den andra stämpeln gick sönder, varefter professor Adolf Lindberg år 1914 graverade en ny kopia av den föregående. Stämpeln från Kungliga Myntet som präglade medaljens framsida gick också sönder under användning för Jernkontorets räkning. Jernkontoret bekostade att den 1766 omgraverades av riksbankens medaljgravör C. J. Wikman med knappt märkbar skillnad.

Enligt ett beslut av fullmäktige 1763 tillverkades en mindre silvermedalj med liknande prägel. Den var avsedd att lämnas av bergmästaren som belöning till skickliga gruvarbetare och smeder. Baksidan graverades av Fehrman.

Den 18 februari 1760 beslutade Brukssocieteten att låta prägla en särskild medalj, vilken skulle skänkas till avgående styresmän och fullmäktige, eller deras änkor och sterbhus, som "tacksamhetsprov mot gjorda tjänster". Den 23 juli samma år ändrades emellertid detta beslut i så måtto att stämplarna till stora guldmedaljen även skulle användas även till denna medalj. Som sådan minnesgåva har medaljen använts ända fram till 1867, dock med undantag för åren 1769−1778.

Belöningstecken till förtjänta personer sedan 1767

Från 1767 har medaljen använts som belöningstecken till förtjänta personer inom den svenska bergshanteringen. I detta avseende innehåller de nu gällande stadgarna följande bestämmelser:

"Till erhållande av Jernkontorets stora medalj i guld äga fullmäktige att hos Brukssocieteten föreslå dem, som inlagt synnerliga förtjänster om svenska bergshanteringens framgång och utveckling eller eljes på särdeles framstående sätt utövat en för Brukssocieteten gagnande verksamhet."

Medaljen är inte avsedd att bäras på bröstet.

 

Följande har fått guldmedaljen som belöningstecken:

(Listan är sorterad med den senaste överst. Motiveringarna är angivna i så nära anslutning till protokollens ordalag som möjligt).

 

2017, Olle Wijk, Professor

Professor Olle Wijk har ägnat hela sin yrkeskarriär åt utveckling av stål, såväl tillverkningsprocesserna som materialegenskaperna. Grunderna till sin karriär tillägnade han sig under studierna till bergsingenjör och teknologie doktor vid Kungliga Tekniska Högskolan. Efter åtta år i industrin återvände Olle Wijk till KTH som professor och ämnesföreträdare för Tillämpad Processmetallurgi. Det gav honom möjlighet att vidareutveckla grundutbildningen samt att handleda doktorander i för industrin viktiga forskningsområden. Framför allt ledde Olle Wijk forskningen om minimering av inneslutningar i stål samt utvecklade teorier och modeller för AOD-konvertrar, vilket idag är en viktig teknologi inom stålindustrin. 

Efter tolv år återvände Olle Wijk till stålindustrin, närmare bestämt till Sandvik-koncernen. Som forskningsdirektör och teknisk direktör har han på ett avgörande sätt bidragit till stålutvecklingen och till koncernens strategiska utveckling.

Professor Wijk kom tidigt att engagera sig i den gemensamma nordiska stålforskningen. Han såg denna som en mycket viktig och unik verksamhet för att få fram nya rön till gagn för stålindustrin, men också som en viktig del i unga civilingenjörers möjlighet till kompetensutveckling och att etablera rika nätverk inom branschen. Inom Jernkontorets forskning har han varit med och både initierat och lett forskningsprojekt och forskningsprogram. Hans djupa kunnande om stål, forskningsledning och industriell verksamhet har också kommit de svenska forskningsinstituten till del, både inom olika programråd och i styrelser.

Professor Olle Wijks hängivna arbete för utveckling av stål och det svenska stålforskningsnätverket har uppmärksammats av många. Han har tilldelats KAMI-priset för att ha lagt den vetenskapliga grunden till att halten av slaggpartiklar i vissa stål kunnat sänkas med mer än 99 procent. Olle Wijk har tilldelats KTH:s guldmedalj för industriell samverkan. Han har också utnämnts till gästprofessor vid universitetet i Shanghai i Kina. Mot denna bakgrund vill Brukssocieteten förära sin största hedersbetygelse, Jernkontorets stora medalj i guld, till professor Olle Wijk.

Han var fullmäktig i Jernkontoret 2000–2016, varav ordförande från 2013.

 

2010, Elisabeth Nilsson, Landshövding

Landshövding Elisabeth Nilsson har tilldelats Jernkontorets Stora Medalj i Guld, som ett bevis på Brukssocietetens stora uppskattning av hennes engagerade och ypperliga arbete till gagn för stålindustrin.

Hennes sakkunskaper om ståltillverkning och om stålindustrins villkor och förutsättningar i Sverige har varit ovärderliga i möten med politiker, myndigheter och samarbetspartners. Därmed blev Elisabeth Nilsson en trovärdig och självklar talesperson för stålindustrin i alla sammanhang. Det mediala genomslaget för stålindustrin och Jernkontoret ökade påtagligt. Med tydliga budskap och skärpa i dialogen hävdade hon framgångsrikt Jernkontorets och stålindustrins intressen både i Sverige och utomlands. Hennes skicklighet och behagliga framtoning gjorde att hon anlitades flitigt som talare och debattör.

Elisabeth Nilsson har arbetat intensivt med för stålföretagen viktiga frågor såsom forskningsfinansiering, miljöfrågor med fokus på klimatet, energiförsörjning och kompetensförsörjning. Engagemangen i forskningspolitiken och forskningsprogrammen var omfattande och den gemensamma stålforskningen omsatte de största beloppen någonsin i modern tid under hennes ledning. Hon brann för behovet av en långsiktig energipolitik och i samarbetsorganisationen SKGS – Skogen, Kemin, Gruvorna och Stålet var hon inte sällan den naturliga talespersonen.

Elisabeth Nilsson var en mycket uppskattad chef och förstärkte Jernkontorets kompetens bl.a. inom områdena energi och miljö. Hon lade en bra grund till Jernkontorets fortsatta styrka som trovärdig och respekterad aktör för stålindustrins intressen.

Elisabeth Nilsson var ledamot i bl.a. Eurofers styrelse, ordförande i arbetsgruppen för miljö inom Business Europe, ordförande i Stiftelsen för Metallurgisk forskning (MEFOS), ledamot i Swerea, ledamot i Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien och ledamot i regeringens Globaliseringsråd. Hon var även engagerad i Svenska Bergsmannaföreningen, Järnverksföreningen och Bergshandteringens Vänner.

Elisabeth Nilsson ägnade drygt trettio år av sitt yrkesverksamma liv åt stålindustrin och var fullmäktig i Jernkontoret och dess verkställande direktör 2005–2010. Hon var den första kvinnan i bägge befattningarna och en lysande förebild för såväl kvinnor som män inom svensk industri.

Elisabeth Nilsson

  

2005, Håkan Murby, Direktör

Brukssocieteten har tilldelat direktör Håkan Murby Jernkontorets Stora Medalj i Guld. Han har som verkställande direktör för Jernkontoret fullföljt det viktiga förändringsarbete som Orvar Nyquist inledde i syfte att skapa ett modernt Jernkontor.

Håkan Murby hävdade framgångsrikt Jemkontorets och svensk stålindustris intressen i förhållande till myndigheter och organisationer, både i Sverige och utomlands. Inte minst hans stora personliga engagemang har bidragit till stålindustrins och Jernkontorets framgångar. Han drev skickligt viktiga frågor såsom forskningsfinansiering, klimat och utsläppshandel, energiförsörjning, kompetensförsörjning samt skatter och avgifter. Jernkontoret har därigenom varit en efterfrågad och respekterad partner, såväl av stålföretagen och övrig industri som av olika myndigheter.

Håkan Murby har ägnat 17 år av sitt yrkesverksamma liv åt stålbranschen varav sju år som verkställande direktör för Jernkontoret. Han var fullmäktig i Jernkontoret 1984−1986, 1993−1997 och 1998−2005.

 

1998, Orvar Nyquist, Direktör, tekn. dr.

Medaljen har tilldelats tekn. dr. Orvar Nyquist för hans sätt att arbeta med stor kunskap och stark drivkraft parat med respekt och hänsyn för andra parter vilket i hög grad har bidragit till stålbranschens och Jernkontorets framgångar.

Orvar Nyquist har ägnat hela sitt yrkesverksamma liv åt stålbranschen. Mellan 1978−1987 var han vVD vid SSAB Svenskt Stål AB i Stockholm och var under denna tid en av nyckelpersonerna vid omstruktureringen av de olika äldre stålföretagen till ett modernt och specialinriktat SSAB.

Orvar Nyquist har varit ledamot i fullmäktige i 17 år varav ordförande 1987–1988. Han har varit Jernkontorets verkställande direktör 1988–1998. Under hans tid som VD för Jernkontoret har han gradvis förändrat inriktningen och anpassat den till tidens krav. Jernkontorets verksamhet har därigenom fortsatt att vara viktig och efterfrågad av såväl stålbranschen som övrig industri och av olika myndigheter. Orvar Nyquist har framgångsrikt initierat och genomfört Jernkontorets anslutning till Eurofer. Han har tagit upp och arbetat intensivt med för stålföretagen viktiga frågor som forskning, skatter, energi och miljö.

Orvar Nyquist har vidare lagt ner ett stort engagemang i Jernkontoret närstående verksamheter såsom Bergshandteringens Vänner, Järnverksföreningen, Stiftelsen för Metallurgisk Forskning (MEFOS) och Institutet för Metallforskning (IM).

 

1998, Leif Gustafsson, Direktör

Medaljen har tilldelats direktör Leif Gustafsson för hans mycket värdefulla insatser för den svenska stålindustrin och Jernkontoret.

Som VD och koncernchef för SSAB Svenskt Stål AB fr.o.m. 1987 kom Leif Gustafsson att leda företagets framgångsrika utveckling till att alltmer få karaktären av ett specialstålverk inom handelsstålområdet, en utveckling som lett till att SSAB idag kan inräknas bland världens lönsammaste stålföretag.

Leif Gustafsson har varit ledamot i fullmäktige sedan 1978 och dess ordförande sedan 1993. Vid tidpunkten för hans inträde i fullmäktige befann sig svensk stålindustri i ett utsatt läge med vikande marknad och stora lönsamhetsproblem. Stora och genomgripande åtgärder för att komma till rätta med dessa problem hade just påbörjats eller planerades. Leif Gustafsson kom i hög grad att involveras i dessa åtgärder och därmed spela en betydelsefull roll i den omstrukturering av svensk stålindustri som sedan skulle följa.

Leif Gustafssons arbete i fullmäktige har kännetecknats av en stark verklighetsförankrad syn på stålindustrins marknads- och produktionsförhållanden kopplat med ett stort personligt engagemang. Hans djupa och långa erfarenhet av branschens villkor har haft en stor betydelse också vid de många kontakter som Jernkontoret haft med företrädare för regering och myndigheter. Leif Gustafssons erfarenheter har även tagits i anspråk som ordförande i Järnverksföreningens styrelse mellan 1987−1995.

 

1991, Björn Wahlström, Direktör

För hans synnerliga förtjänster om den svenska bergshanteringens framgång och utveckling. Under sin tid som verkställande direktör vid Norrbottens Järnverk AB och sedermera som chef och ordförande för SSAB Svenskt Stål AB nedlade Björn Wahlström utomordentligt stora och framsynta insatser för omstruktureringen av den svenska handelsstålindustrin. Han har varit den drivande kraften i hela denna genomgripande omdaning och bör i hög grad ges förtjänsten av att den kunnat genomföras på ett för den svenska stålindustrin framgångsrikt sätt. Sett till insatserna för den svenska bergshanteringen är han enligt fullmäktiges mening väl förtjänt att av Brukssocieteten hedras med Jernkontorets stora medalj i guld.

Han var fullmäktig i Jernkontoret 1977−1981.

 

1988, Sven-Erik Håkansson, Direktör

För hans insatser för Jernkontoret och den svenska stålindustrin. Han var en ledande aktör i de förhandlingar som föregick den genomgripande omstruktureringen av den svenska rostfria ståltillverkningen år 1984. Även i fullmäktigekretsen har han i rikt mått delat med sig av sin starkt verklighetsförankrade syn på marknads- och produktionsförhållanden inom branschen. Under sin tjänstgöring som Jernkontorets verkställande direktör har han med sin kunskap och skicklighet i finansiella ärenden på ett väsentligt sätt bidragit till den ekonomiska styrka som Jernkontoret idag besitter. 

Han var fullmäktig i Jernkontoret 1974−1988 och fullmäktiges ordförande 1985−1988 samt verkställande direktör i Jernkontoret 1985−1988.

 

1985, Erik Höök, Professor

För hans insatser för Jernkontoret och den svenska järnhanteringen. Under sina tio år som verkställande direktör i Jernkontoret har han skickligt och framgångsrikt hävdat Jernkontorets och svensk stålindustris intressen i förhållande till myndigheter och organisationer både i Sverige och utomlands. Perioden har präglats aven genomgripande omstrukturering av den svenska stålindustrin − en process där Erik Hööks djupa ekonomiska insikter och ekonomipolitiska erfarenheter varit en stor tillgång. Vidare har de handelspolitiska frågorna stått i förgrunden, och i dessa ofta mycket komplicerade ärenden har Erik Hööks starka engagemang och analytiska förmåga varit den svenska stålindustrin till stort gagn.

Han var verkställande direktör 1976−1985 och fullmäktiges ordförande 1983−1984.

 

1983, Wilhelm Ekman, Bruksdisponent

För hans synnerliga förtjänster om svenska bergshanteringens framgång och utveckling och för det framstående sätt på vilket han utövat en för Brukssocieteten gagnande verksamhet. Respekten för hans integritet och hans oförtröttade strävan till opartiskhet och objektivitet har gjort hans råd, initiativ och insatser till en viktig kraft i de stora omdaningar, som under hans ordförandetid skett inom vår stålindustri. Inte bara i stålkretsar utan även hos våra myndigheter har till hans namn knutits aktning och stort förtroende. Genom en saklig och kunnig plädering har han i ovanligt hög grad vunnit gehör för sina synpunkter. Dessa egenskaper har gjort honom särskilt ägnad att anförtros sådana ytterst svårbemästrade problem som att nå fram till samförståndslösningar i t.ex. skrotfrågorna. Sett till insatserna för Jernkontoret och den svenska bergshanteringen är det få som bättre än Wilhelm Ekman förtjänat att hedras med Jernkontorets stora medalj i guld.

Han var fullmäktig i Jernkontoret 1956−1983 och fullmäktiges ordförande 1970−1983.

 

1980, Helmer Nathorst, Bruksdisponent

Som bevis på erkänsla för hans synnerliga förtjänster om svensk bergshanterings framgång och utveckling. Under hans ordförandeskap har den gemensamma forskningen fått en starkare ställning och vidgad omfattning och kretsen av företag som deltar i forskningsverksamheten har utökats, främst genom anslutningen av stålverken i våra nordiska grannländer. Som samtidig ordförande för de tre grenarna inom den svenska och nordiska forskningsverksamheten, Jernkontorets gemensamma forskning, Institutet för Metallforskning och Stiftelsen för Metallurgisk Forskning, har han som ingen annan burit ansvaret för en sund och framgångsrik inriktning av det gemensamma utvecklingsarbetet. Med stort nit och skicklighet har han löst denna uppgift.

Han var fullmäktig i Jernkontoret 1960−1980.

 

1973, Ragnar Sundén, Direktör

Såsom erkänsla för det särdeles framstående sätt, på vilket han utövat en för Brukssocieteten gagnande verksamhet. Hans framstående skicklighet och sakkunskap har särskilt tagits i anspråk i internationella frågor av stor ekonomisk räckvidd för den svenska järnhanteringen. Vid uppbyggandet och utvecklingen av det nordiska stålförbundet har han varit den drivande kraften, och hans insatser för hävdande av den tekniska forskningens behov har varit av stor betydelse. Hans djupa kunnande och uppslagsrikedom har i svåra situationer varit ett gott stöd för Jernkontorets verksamhet.

Han var verkställande direktör i Jernkontoret 1953−1973.

 

1972, Rutger Wijkander, Bruksdisponent

Som bevis på erkänsla av hans synnerliga förtjänster om den svenska bergshanteringen. Under 24 år som fullmäktig har han med nit och intresse verkat för att befästa och vidga Jernkontorets möjligheter att fylla sina uppgifter under ett skede av stark expansion, påfrestande konjunkturväxlingar och stora strukturella förändringar. Han var en av tillskyndarna till Jernkontorets statistikavdelning och har inför statsmakterna och vid officiella förhandlingar med de nordiska grannländerna med kraft hävdat svensk järnhanterings intressen.

Han var fullmäktig i Jernkontoret 1948−1972.

Rutger Wijkander 

 

1970, Håkan Abenius, Bruksdisponent

För det synnerligen framstående sätt på vilket han utövat en för Brukssocieteten gagnande verksamhet och som ett uttryck för dess höga uppskattning av den kunnighet och kraft, varmed han vid fullföljandet av maktpåliggande uppdrag fört svensk gruv- och stålindustris talan, av hans framsynta insatser till främjande av samarbetet mellan järnverken i Sverige och Norden och av den oväld och saklighet, varmed han som ordförande lett fullmäktiges förhandlingar.

Han var fullmäktig i Jernkontoret 1948−1970 och fullmäktiges ordförande 1962−1970.

 

1969, Jacob Wallenberg, Bankdirektör

För synnerliga förtjänster om den svenska bergshanteringens framgång och utveckling, genom att som ordförande eller styrelseledamot i olika företag inom den svenska järn- och stålindustrin på ett framsynt och inspirerande sätt leda dess utveckling. Han har därvid städse ådagalagt ett levande intresse för det tekniska framåtskridandet och även vid flera tillfällen lämnat den under Jernkontorets ledning bedrivna gemensamma tekniska forskningen ett högt uppskattat stöd.

 

1962, Evert Wijkander, Bruksdisponent

För de synnerliga förtjänster han inlagt om den svenska bergshanteringens framgång och utveckling, och som ett uttryck för Brukssocietetens höga uppskattning av hans framgångsrika nydanande gärning som brukschef, av den initiativkraft varmed han på framskjutna poster inom järnhanteringens organisationer gripit sig an denna näringsgrens gemensamma angelägenheter, särskilt den tekniska forskningen, av den rättframhet, oväld och skicklighet, varmed han under många år som ordförande lett fullmäktiges överläggningar samt av den vänliga värdighet, varmed han utåt företrätt svensk bergshantering.

Han var fullmäktig i Jernkontoret 1938−1962 och fullmäktiges ordförande 1952−1962.

 

1961, Rutger von Seth, Bruksägare

För de synnerliga förtjänster han inlagt om den svenska bergshanteringens framgång och utveckling, dokumenterade i ett tidigare skede genom värdefulla forskarinsatser och på senare år i främsta rummet genom ett ekonomiskt insiktsfullt och tekniskt skickligt ledarskap av Åkers Styckebruk, vilket under hans chefskap genomgripande nydanats och kraftigt expanderat.

Han var fullmäktig i Jernkontoret 1956−1959.

 

1961, Hjalmar Åselius, Bruksdisponent

För de synnerliga förtjänster han inlagt om den svenska bergshanteringens framgång och utveckling, i främsta rummet som chef för Fagerstakoncernen, där hans ledaregenskaper och tekniska kunnande i förening med ekonomisk klarsyn i ovanlig grad satt sin prägel på de olika verkens nydaning, men jämväl som bergshanteringens vidsynte representant och rättframme talesman såväl inför myndigheter och samhälleliga institutioner som inom näringslivets organisationer.

Han var fullmäktig i Jernkontoret 1944−1958.

 

1952, Helge Silverstolpe, Bruksdisponent

Som ett uttryck for Brukssocietetens uppskattning av och tacksamhet för hans mångåriga förtjänstfulla ordförandegärning i Jernkontorets fullmäktige och närstående organisationer, hans betydelsefulla insatser till näringslivets, särskilt bergshanteringens fromma, som ledamot av Statens Industrikommission och Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap och hans hedrande mannagärning inom den svenska bergshanteringen, inneslutande bl.a. en 30-årig verksamhet som chef för Surahammars bruk.

Han var fullmäktig i Jernkontoret 1927−1952 och fullmäktiges ordförande 1944−1952.

 

1949, Axel Ax:son Johnson, Generalkonsul

För hans om levande intresse, framsynthet och initiativkraft vittnande insatser i den svenska brukshanteringen, som kommit till särskilt uttryck i uppbyggandet av det moderna Avesta Jernverk och i verksamt stöd åt forskning och kulturvård inom Brukssocietetens intresseområde.

Han var fullmäktig i Jernkontoret 1938−1947.

 

1947, Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag

Medaljen överlämnades den 20 maj 1947 vid firandet av 600-årsminnet av Konung Magnus Erikssons privilegiebrev för Kopparberget av den 17 februari 1347 i vördnad för storheten av dagens minne, i beundran över de många seklens obrutna utveckling och i tacksamhet för Stora Kopparbergets insatser i svensk brukshantering.

 

1943, Uno P:son Troili, Bruksdisponent

För det insiktsfulla arbete till järnhanteringens fromma, som disponent Troili utfört på ansvarsfulla ledareposter inom järnindustrien, och den verksamma del han tagit i Jernkontorets angelägenheter, beslöt Brukssocieteten tilldela honom ett exemplar av Jernkontorets stora medalj i guld.

Han var fullmäktig i Jernkontoret 1928−1947.

 

1942, Fredrik Göransson, Bruksdisponent

Gärd av aktning och erkänsla för disponenten Göranssons stora förtjänster om den svenska järnhanteringens framgång och utveckling. Såsom mångårig chef för Sandvikens järnverk har han förstått att tekniskt fullkomna anläggningarna och att väsentligt öka produktionen, samtidigt som den goda kvaliteten väl hävdats. Därjämte har han för verkets stora arbetarskara ådagalagt sociala omsorger av ovanliga mått. För forskning inom järnets område har han alltid visat stort intresse.

Han var fullmäktig i Jernkontoret 1928−1948.

 

1942, Axel Fornander, Bruksdisponent

En gärd av aktning och erkänsla för hans stora förtjänster för den svenska järnhanteringens framgång och utveckling. Allt ifrån ungdomsåren verkade han i olika befattningar inom järnhanteringen och deltog, i stark känsla för värdet av samarbete inom hanteringen, verksamt i bildandet av den s.k. Brukskoncernen, vars ledare han blev. Därjämte följde han med aldrig svikande intresse − de senaste tio åren såsom ordförande i Jernkontorets tekniska råd − den tekniska forskningsverksamhet, som bedrivits inom Jernkontoret.

Han var fullmäktig i Jernkontoret 1927−1944 och fullmäktiges ordförande 1942−1944.

 

1937, Axel Wahlberg, Dr.-ing.

Ett bevis på Brukssocietetens erkänsla för dr Wahlbergs förtjänstfulla insatser inom den svenska järnhanteringen, bland vilka särskilt erinrats om hans verksamhet såsom föreståndare för den med tekniska högskolan samarbetande materialprovningsanstalten, huvudredaktör för Jernkontorets Annaler, disponent för Fagersta bruks aktiebolag, överingenjör och sedermera verkställande direktör i Jernkontoret samt om hans arbete såsom representant för den svenska järnhanteringens intressen vid handelspolitiska förhandlingar med utlandet.

Han var fullmäktig i Jernkontoret 1931−1938 och dess verkställande direktör 1930−1935.

 

1936, Arvid Sjögren, Bruksdisponent

För det betydande och gagnande arbete som disponenten Sjögren allt ifrån ungdomsåren nedlagt inom den svenska järnhanteringen, samt för det aldrig svikande intresse varmed han ägnat sig åt alla de uppgifter av teknisk och social art, som förelegat under en för järnhanteringen svår brytningstid vid dess övergång till verklig storindustri.

Han var fullmäktig i Jernkontoret 1925−1936.

 

1931, Gösta von Rosen, Bruksägare, greve

För den verksamma del i handhavandet av Kontorets angelägenheter, som greve von Rosen med aldrig svikande energi och intresse tagit, särskilt i egenskap av jourhavande fullmäktig, t.f. verkställande direktör och fullmäktiges ordförande.

Han var fullmäktig i Jernkontoret 1910−1932 och fullmäktiges ordförande 1930−1932

 

1931, Lars Uno Lindberg, Bruksägare

För den gagnande verksamhet, som bruksägaren Lindberg utövat till järnhanteringens och Jernkontorets fromma, varvid han såsom framgångsrik brukschef visat stort intresse för nya tillverkningar och metoder, samt för den verksamma del han tagit vid järnbruksförbundets bildande år 1906.

Han var suppleant för fullmäktig i Jernkontoret 1910−1929.

 

1928, Jonas C:son Kjellberg, Bankdirektör

För det betydelsefulla arbete för svenskt järn och stål, som Kjellberg utfört dels såsom ledare av betydelsefulla verk, dels såsom finansman och dels såsom tjänsteman och styrelseledamot i Jernkontoret, beslöt Brukssocieteten att tilldela honom Jernkontorets stora medalj i guld.

Han var fullmäktig i Jernkontoret och fullmäktiges ordförande 1919−1928.

 

1926, Ernst Odelberg, Bruksdisponent

Ett bevis på Brukssocietetens aktning och erkänsla för hans betydelsefulla arbete inom den svenska järnhanteringen såsom framgångsrik brukschef och såsom befordrare av bland annat den elektriska järntillverkningen. Sålunda var han en av ledarna för Jernkontorets försök med den elektriska masugnen i Trollhättan, vilken han efter försöksverksamhetens avslutande förmådde sitt bolag, Strömsnäs jernverks aktiebolag, att övertaga.

Han var fullmäktig i Jernkontoret 1930−1938 och fullmäktiges ordförande 1932−1936.

 

1926, August Herlenius, Kabinettskammarherre

En gärd av aktning och erkänsla för hans betydelsefulla arbete för den svenska järnhanteringen både såsom brukschef under en lång följd av år och såsom intresserad främjare av bland annat den elektriska tackjärnstillverkningen.

Han var fullmäktig i Jernkontoret 1907−1930, fullmäktiges ordförande 1928−1930 och verkställande direktör 1929−1930.

 

1923, Carl Sahlin, Bruksdisponent, fil. dr.

Med hänsyn till de stora förtjänster doktor Sahlin inlagt om den svenska bergshanteringen dels såsom aktiv bergsman och brukschef, dels såsom forskare, samlare och författare på det bergshistoriska området och dels slutligen som donator till Jernkontoret av en värdefull samling bilder från bergshanteringens område.

Han var fullmäktig i Jernkontoret 1912−1928.

Carl Sahlin, oljemålning av Ivar Kamke 

 

1922, Emil Kinander, Vice Häradshövding, jur. dr.

Ett bevis på Brukssocietetens uppskattning av det intresserade och insiktsfulla arbete, som häradshövding Kinander nedlagt till järnhanteringens fromma under den tid av tjugu år han såsom verkställande direktör lett Jernkontorets verksamhet, och varvid han städse förstått att hävda Kontorets och den svenska järnhanteringens intressen såväl när det gällt förhållandet utåt som förhållandet mellan delägarna inbördes.

Han var fullmäktig i Jernkontoret och dess verkställande direktör 1902−1929.

 

1922, Berndt Wijkander, Bruksdisponent

Med hänsyn till de synnerliga förtjänster, som bruksdisponenten Wijkander på åtskilliga framskjutna poster inom järnhanteringen, bland annat såsom disponent vid Aktiebolaget Bofors-Gullspång, inlagt om samma hanterings framgång och utveckling.

Han var fullmäktig i Jernkontoret 1910−1925.

 

1921, Tord Magnusson, Bruksdisponent

I betraktande av det arbete bruksdisponenten Magnuson, som sedan unga år varit fäst vid Sandvikens järnverk, nedlagt till den svenska järnhanteringens fromma, beslöt Brukssocieteten att såsom en gärd av aktning och erkänsla för hans förtjänster om den svenska järnhanteringen till honom överlämna ett exemplar av Jernkontorets stora medalj i guld.

Han var fullmäktig i Jernkontoret 1919−1928.

 

1914, Salomon Gottschalk Alfons Geijer, Generalmajor

Under ett fjärdedels sekel hade generalmajor Geijer såsom fullmäktig i Jernkontoret med aldrig svikande intresse följt Kontorets angelägenheter och sökt på allt sätt främja dess bästa, varom kraftiga initiativ i olika riktningar bära vittne, såsom den på hans tillskyndan inrättade överingenjörsbefattningen vid Jernkontoret och det likaledes på hans förslag tillkomna försöksverket vid Trollhättan, genom vilket Sverige tog försteget å den elektriska malmsmältningens område.

Han var fullmäktig i Jernkontoret 1889−1919 och fullmäktiges ordförande 1912−1919.

 

1913, Carl Leonard Danielsson, Bruksdisponent

En gärd av aktning och erkänsla för de stora insatser för den svenska järnhanteringens förkovran och utveckling, som disponenten Danielsson gjort under den långa följd av år, han i olika befattningar verkat inom densamma.

Han var fullmäktig i Jernkontoret 1914−1919.

 

1912, Claes Gustaf Adolf Tamm, F.d. Överståthållare, friherre

Till erinran om det utmärkta sätt, varpå friherre Tamm under en följd av år lett styrelsens förhandlingar och i övrigt deltagit i vården av Jernkontorets angelägenheter liksom om det varma nit, det levande intresse och den i utövningen av höga allmänna värv vunna rika erfarenhet, varmed han kraftigt verkat för Jernkontorets bästa och järnhanteringens framgång och utveckling, beslöt Brukssocieteten att såsom ett bevis på sin vördnad och tacksamhet till friherre Tamm överlämna ett exemplar av Jernkontorets stora medalj i guld. Särskild medalj över honom präglades 1908.

Han var fullmäktig i Jernkontoret 1871−1886 och 1889−1912 samt fullmäktiges ordförande 1889−1912.

 

1907, Erik Johan Ljungberg, Bruksdisponent

I egenskap av disponent för Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag hade disponenten Ljungberg med levande intresse för tekniken inom de skilda grenarna av det stora bolagets verksamhet och i besittning av ypperliga förbindelser i utlandet oavlåtligt strävat att följa den tekniska utvecklingen och tillsett, att de mest värdefulla nyheterna kommit till användning vid bolagets anläggningar, vilka under hans utmärkta administration blivit mönster för moderna industriella verk.

Han var e. o. fullmäktig i Jernkontoret 1905−1913.

 

1898, Olof Gustaf Nordenström, Professor

För långvarig och gagnande verksamhet såsom lärare i gruvvetenskap vid tekniska högskolan, såsom ledare av malmbrytningen vid många gruvfält och såsom författare av värdefulla avhandlingar rörande gruvhanteringen samt särskilt för det utmärkta sätt, varpå han vid allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm år 1897 besörjt anordnandet och ledningen av mellersta Sveriges gruvutställning.

 

1897, Fredrik Richter, Sekreterare och ombudsman i Jernkontoret

Ett vedermäle av Brukssocietetens erkänsla för hans långvariga, av framstående nit och skicklighet utmärkta och för Societeten synnerligen gagnande verksamhet.

 

1897, Christian Aspelin, Bruksägare

För de föredömen han med insiktsfullt och livligt intresse för den inhemska järnhanteringens framgång under fortsatta strävanden lämnat till förhöjande av det svenska järnets och stålets anseende och värde.

Han var e. o. fullmäktig i Jernkontoret 1897−1907.

 

1894, Anders Richard Åkerman, Generaldirektör

Såsom lärare i metallurgi och hyttkonst vid bergsskolan i Stockholm under omkring 23 år, såsom författare av många värderika avhandlingar i metallurgiska frågor, såsom mångårig redaktör av Jernkontorets Annaler och genom sin djupa sakkunskap och framstående skicklighet hade han gjort sig högt förtjänt om den svenska järnhanteringen.

 

1892, Carl Fredrik Wærn d.y. , F.d. president

I anledning av den utredning angående svenska järnhanteringens ställning, som han i egenskap av riksdagsman vid 1853−1854 års riksdag framlagt, och hans därpå grundade motion om tiondetackjärnets och hammarskattens avskaffande emot de återstående bruks- och bergslagsprivilegiernas upphävande, varigenom han i väsentlig mån bidragit till lossande av de band, som från äldre tider varit denna näring pålagda, och till införande av den utsträckta frihet, som sedermera kommit densamma till del.

 

1886, Carl Johan Thyselius, F.d. stadsråd

En gärd av djup vördnad och tacksamhet för de framstående förtjänster han inlagt om Jernkontoret först såsom dess sekreterare och ombudsman och sedermera under åtskilliga år som fullmäktiges ordförande, i vilken egenskap han genom varmt nit, omfattande insikter, rik erfarenhet och lugn betänksamhet i rådslag verkat för Jernkontorets bästa och för järnhanteringens utveckling.

Han var fullmäktiges ordförande 1859−1862 och 1880−1889.

 

1883, Carl Leonard Reuterskiöld, Kabinettskammarherre

Med avseende på hans under en oavbruten tid av 18 år fortsatta, särdeles nitiska och förtjänstfulla deltagande i Jernkontorets styrelse, varifrån han nu tillkännagivit sin önskan att avgå.

Han var fullmäktig i Jernkontoret 1865−1883.

 

1883, Carl Edvard Ekman, Brukspatron

För bland annat de utmärkta tjänster han såsom fullmäktig bevisat Jernkontoret genom väl beräknade åtgärder i ändamål att bereda lindring i de förluster, som en för järnhanteringen i hög grad menlig konjunktur tillskyndat Jernkontoret, samt särskilt det sätt, varpå han, efter styrelsens anmodan, handhaft vården och förvaltningen av de stora bruksegendomar, som styrelsen funnit sig föranlåten att för Kontorets räkning inköpa.

Han var fullmäktig i Jernkontoret 1862−1871 och 1880−1893.

 

1880, Carl Oscar Troilius, Generaldirektör

Vid avgång ur Jernkontorets styrelse, vari han under de senast förflutna 24 åren oavbrutet deltagit, och till betygande av Brukssocietetens tacksamhet för de många och viktiga tjänster han under nämnda tid bevisat Societeten, tilldelades honom Jernkontorets stora medalj i guld.

Han var fullmäktig i Jernkontoret 1856−1880 och fullmäktiges ordförande 1869−1880.

Carl Oscar Troilius 

 

1871, Oscar Magnus Björnstjerna, Generalmajor, Sveriges minister i S:t Petersburg

I egenskap av Sveriges minister i S:t Petersburg hade han under sina bemödanden att utvidga Sveriges och Rysslands ömsesidiga handelsförbindelser med synnerligt nit och intresse sökt att befrämja avsättningen inom Ryssland av den svenska järnhanteringens alster.

 

1868, Isak Gustaf Clason d.y., Direktör

För under en långvarig anställning i Jernkontorets tjänst såsom direktör på den metallurgiska staten ådagalagt nit och skicklighet samt för järnhanteringen gagnande verksamhet.

 

1865, F.W. Helleday, Apotekare i Falun

Med avseende därpå att han under en lång följd av år lämnat kostnadsfri undervisning i kemi åt ynglingar, som sökt inträde i Falu bergsskola.

 

1865, Göran Fredrik Göransson, Bruksägare och vice konsul

För det utomordentliga nit och den ovanliga ihärdighet, varmed han befordrat den Bessemerska järn- och stålberedningsmetodens genomförande och utveckling i riket.

Göran Fredrik Göransson 

 

1865, Jonas Samuel Bagge, Professor

För de stora förtjänster han så väl under ett mångårigt utövande av sin befattning såsom andre lärare vid bergsskolan i Falun som även i åtskilliga andra avseenden inlagt om svenska bergshanteringens utveckling.

 

1865, Knut Styffe, Överdirektör

Han hade tillhandagått fullmäktige med värderika upplysningar i järnhanteringen rörande ämnen och sålunda med sina vidsträckta kunskaper och insikter väsentligen gagnat hanteringen.

 

1862, Victor Eggertz, Professor

För det utmärkta nit och den synnerliga skicklighet han, jämte vetenskapliga förtjänster i övrigt, ådagalagt icke allenast såsom tjänsteman å Jernkontorets stat (ordinarie stipendiat på övermasmästarestaten) utan även i egenskap av föreståndare och förste lärare vid bergsskolan i Falun.

 

1862, Lars Åkerberg, Kommerseråd

Han hade under långvarig tjänstgöring inom Kungl. Bergskollegium och även därefter genom sina rika kunskaper, sitt varma nit och sin upplysta erfarenhet på ett särdeles förtjänstfullt sätt gagnat den svenska bergshanteringen.

 

1859, Axel Erdmann, Professor

För det utmärkta nit och den synnerliga skicklighet han ådagalagt vid sina forskningar över de svenska järnmalmernas geologiska förhållanden.

 

1859, Carl Tottie, Generalkonsul

Ett erkännande av Brukssocietetens förbindelse för hans bemödanden att på den för fäderneslandets järnhandel viktiga plats (London), där han var anställd, befordra svenska järnhanteringens och dess idkares fördelar.

 

1853, Joachim Åkerman, Överdirektör

En gärd av Brukssocietetens erkänsla ej mindre för det sällsporda nit han under de år närmaste ledningen av bergsskolan i Falun varit honom anförtrodd, i denna befattning ådagalagt, än ock för de värdefulla upplysningar han uti flera för järnhanteringen viktiga frågor meddelat.

 

1850, Carl Ludvig Obbarius, Forstassessor

Ett erkännande av hans förtjänster att såsom föreståndare och förste lärare vid Brukssocietetens skogsinstitut, då förlagt till Vestsura säteri nära Ramnäs bruk, hava ordnat detta institut och i övrigt med outtröttligt nit och efter yttersta förmåga hava verkat för att befrämja en ändamålsenlig skötsel av skogarna i riket.

 

1847, Carl Fredrik Geijer, Kamrer på Jernkontoret

Tillerkännes medaljen såsom ett vedermäle av Societetens tillfredsställelse och erkänsla för hans uti dess tjänstebefattningar inom Jernkontoret under 40 år, varav 36 år såsom ordinarie tjänsteman, ådagalagda förtjänster.

Carl Fredrik Geijer 

 

1841, Gustaf af Uhr, Bergsmekanikus och direktör

Med anledning av hans mångåriga, nitiska verksamhet i Brukssocietetens tjänst i egenskap av bergsmekanikus och chef för den mekaniska staten.

 

1841, John Ericsson, Kapten

Ett vedermäle av Brukssocietetens aktning och uppmärksamhet med avseende på denne utrikes vistande landsmans, svenska namnet hedrande, snillrika uppfinningar.

 

1841, Johan Edström, Överstelöjtnant

I anledning av hans för Brukssocieteten gagnande verksamhet genom de under hans ledning tillkomna kanalarbeten (Strömsholms kanal och slussverk) och uppgjorda förtjänstfulla planer för nya dylika kommunikationer.

 

1841, Carl Johan af Nordin, President, friherre

Såsom en gärd av Brukssocietetens erkänsla och förbindelse för hans åtgärder för järnhanteringens befrämjande och beredandet av dess idkares trevnad.

 

1838, Jonas Bagge, Adjunkt

I anledning av avskedstagande från den lärareplats vid Falu bergsskola, där han på åtskilligt sätt befordrat Brukssocietetens bästa.

 

1838, Jacob Holmgen, Bergsvärdie

Ett vedermäle av Societetens aktning och välvilja vid avskedstagandet från befattningen som elev på övermasmästeristaten.

 

1838, Sven Jacob Chleophas d.y. , Vikarierande övermasmästare

Såsom ett minne och en gärd av Societetens välvilja vid hans avgång ur Brukssocietetens tjänst såsom vikarierande övermasmästare i norra distriktet.

 

1838, Carl David af Uhr, Direktör och övermasmästare

Såsom ett minne och en gärd av Brukssocietetens erkänsla vid avskedstagandet från befattningarna som direktör över tackjärnsblåsningen och stångjärnssmidet i riket samt övermasmästare i norra distriktet.

 

1838, Olof Gustaf Öngren, Bergmästare

För dess nitiska verksamhet till befordrandet av sambruks införande vid bergsmanshyttor jämte andra för järnhanteringen nyttiga åtgärder.

 

1838, Erik Adolf Zethelius, Brukspatron

En gärd av Brukssocietetens aktning för herr Zethelii verksamma åtgärder till järnförädlingsprocessens förbättrande genom vid Nyby bruk använd metod att i flamugn med ved välla järn.

 

1838, Salomon von Stockenström, Brukspatron

I anledning av den särdeles välvilja och beredvillighet, varmed herr brukspatronen upplåtit verkstäder vid Fagersta till anställande av rön och försök för Jernkontorets räkning.

 

1838, Carl Gustaf Löwenhielm, Svenske ministern i Wien, greve

Med avseende på den nitiska och outtröttliga verksamhet, varmed bemälte herr greve sökt bereda och befordra avsättning av svenska rails eller vägskenor till österrikiska staterna.

 

1835, Anders Baltzar de Maré, Protokollssekreterare

För vid Ankarsrums bruk i därvarande masugn anställda försök med blåsning med varm luft.

Han var e.o. fullmäktig i Jernkontoret 1856−1859 och 1862−1871.

 

1835, Carl Fredrik Wærn d.ä., Brukspatron

För bemödanden att förbättra stångjärnstillverkningen vid Bäckafors bruk medels införande av ett förut i riket icke begagnat smidessätt (lancashiresmidet), för vilket ändamål Wærn införskrivit engelska arbetare samt låtit förfärdiga blåsverk och andra maskinerier i England samt upplåtit sina verkstäder för anställande av försök, utförda av direktören Ekman, att i engelsk vallonhärd tillverka smältstycken.

 

1835, August Anckarsvärd, Överste, friherre

För vid Brefvens masugn anställda försök att blåsa tackjärn med ved, för försök med konstruerandet av lämpliga kolugnar m.m.

 

1832, Swabens verks bruksägare  

För det utmärkta sätt, varpå dessa gått tillväga vid de smidesförsök, som anställts vid Swabens verk i ovala eller elliptiska härdar.

Vu över Svabensverk akvarell omkr. 1860 av CFA Cantzler

 

1832, Gustaf Ekman, Översmedsmästare

Närmast för en efter återkomsten från en resa till England år 1831 sammanställd avhandling om valsverk, men också för bl.a. hans ådagalagda nit vid utförande av smidesförsök vid Dormsjö och Söderfors och för den nytta han gjort under utövningen av sina tjänstebefattningar.

Erhöll Jernkontorets belöningsjetong i guld 1868. Särskild medalj över honom präglad 1877.

Han var e.o. fullmäktig i Jernkontoret 1856−1862

 

1832, Adolf Gustaf Tamm, Översmedsmästare

För ett till Jernkontoret inlämnat utdrag aven journal, förd under en på egen bekostnad företagen resa till åtskilliga bergverk i Tyskland, Frankrike, England och Italien åren 1830 och 1831.

 

1832, Gustaf Carl Fredrik Löwenhielm, Svenske ministern i Paris, greve

Ett uttryck av Brukssocietetens erkänsla för det sällsynta nit och uppmärksamhet herr greven under hela tiden av sin diplomatiska bana ådagalagt för svenska järnhanteringen.

 

1832, Carl David af Uhr, Direktör och Bergsmekanikus

För utmärkt skicklighet och nyttig verksamhet, än ytterligare vitsordade genom en för Brukssocieteten uppvist ritning på en konstbyggnad av en ny princip, utförd vid Åtvidaberg.

 

1829, Hans Petter Danielsson Eggertz, Geschworner

För utmärkta förtjänster och ådagalagd skicklighet och verksamhet, ej allenast inom Västmanlands och Stora Kopparbergs utan även i flera andra läns järnbergslag.

 

1829, Carl David af Uhr, Direktör 

För lyckade bemödanden att utfinna det förmånligaste sättet för malmernas fullständiga rostning och kolugnars konstruktion, för inhämtande av upplysningar rörande den svenska järntillverkningens vägar i handeln m.m. och för hans under en lång tjänstetid ådagalagda oavbrutna nit för bergs- och brukshanteringens befrämjande.

 

1829, Nils  Starbeck, Övermästare

För bland annat av honom hållna föreläsningar i masmästeriet, ett vid Söderfors bruk utfört kolningsförsök, en av honom uppfunnen rostningsmetod samt omarbetning av Sven Rinmans avhandling om den grövre järn- och stålförädlingen.

 

1826, Pehr Lagerhjelm, Assessor

Till betygande av Brukssocietetens högaktning för det nit och de kunskaper, som föranlett honom att under vistande i England studera den s.k. Fullerska maskinen för prövning av järn till brobyggnader och ankarkedjor och därom meddela en sådan beskrivning, att densamma här av skicklig hand kunnat eftergöras.

Han var fullmäktig i Jernkontoret 1832−1856. Särskild medalj över honom präglad 1856.

 

1826, Carl Magnus af Robson (före adlandet Robsahm) , Sekreterare och ombudsman i Jernkontoret

Erhöll vid avgång från sekreterare- och ombudsmannatjänsten hos Jernkontoret medaljen såsom ett vedermäle av Societetens välbehag och bevågenhet för dess ådagalagda nit samt beprövade förtjänster och skicklighet under den tid han varit Brukssocietetens tjänsteman.

 

1826, Gustaf af Wetterstedt, Excellens

För vid Finspong utfört försök att utreda de förändringar malmerna undergå i masugnen under vägen från uppsättningsmålet till forman, om malmen verkligen reduceras till smidigt järn utan att smälta, om detta kolbindes och varest slutligen tackjärnet, skilt från bergarterna och i flytande form, finnes bildat. Två masugnspipor, som vid Finspong skulle rivas, hade fått avstanna med full sättning av både kol och malm.

 

1826, August Ankarsvärd, Överste, friherre

För ihärdiga bemödanden och använda omkostnader för vinnande av förbättrade kolningsmetoder.

 

1826, Nils Gabriel Sefström, Professor

Belöning för en beskrivning av den i England begagnade s.k. Fullerska maskinen för provning av det järn, som för brobyggnader eller till förfärdigande av ankarkedjor skall användas.

 

1823, Gustaf Lundgren, Övermasmästare

För nitiskt bemödande att vara bergs- och brukshanteringen nyttig, speciellt för utarbetande av Handbok för hyttearbetare.

 

1823, Clas Wallman, Bergmästare

Uttryck av tacksamhet mot Wallman, som icke allenast varit upphovet till de vid Stora Kopparberget verkställda hydrauliska försöken utan ock genom åtskilliga biträden gagnat bruks- och bergshanteringen samt bidragit till nyttiga kunskapers utspridande.

 

1823, Detlof Heijkenskiöld, Brukspatron

För till Jernkontoret inlämnad modell av en vid Håkansboda kopparverk uppsatt konstgång av järn.

 

1823, Carl Arfvedson, Kommerseråd

Vedermäle av tacksamhet och högaktning för vänskapsfullt bidrag i och för framgången av de vid Skebo bruk anställda försök med puddlingsprocessen.

 

1823, Gustaf Broling, Bergsråd

Ett bevis av Brukssocietetens erkänsamhet för en av honom tillverkad och till Jernkontoret överlämnad modell av vid engelska järnverk brukliga valsverk.

 

1823, Abraham Hülphers, Bergmästare

Ett vedermäle av aktning och erkänsla för den värme och det nit, som alltid lett hans företag och omvårdnad om bergs- och brukshanteringen.

 

1823, Gustaf af Uhr, Bergmekanikus

Ett vedermäle av Brukssocietetens allmänna tillfredsställelse över hans bemödanden att vara nyttig och verksam samt i och för de åsikter, varvid han, i anseende till den mekaniska staten, fästat Brukssocietetens uppmärksamhet.

 

1820, Carl Magnus af Robson (före adlandet Robsahm) , Sekreterare i Jernkontoret

För hans nitiska och skickliga biträde vid revisionen och allmänna sammankomsten 1820.

 

1820, Jöns Jakob Berzelius, Professor, friherre

Åt en man, som genom sina stora och vidsträckta upptäckter i kemi och mineralogi, genom de elever han danat, och de upplysande skrifter han från trycket utgivit, i så hög grad gagnat bergs- och brukshanteringen inom fäderneslandet.

 

1817, Pehr Lagerhjelm, Assessor

Ett vedermäle av Brukssocietetens högaktning och tacksamhet för de av honom och bergmästaren J. H. af Forselles år 1811 vid Stora Kopparberget påbörjade hydrauliska försök, vilka nu blivit fulländade på ett sätt, som lika hedrar de män, vilkas kunskaper härvid äro begagnade, som det sprider ett nytt ljus över denna del av byggnadskonsten.

Han var fullmäktig i Jernkontoret 1832−1856. Särskild medalj över honom präglad 1856.

Pehr Lagerhjelm 

1817, Jakob Henrik af Forselles, Bergmästare

För medverkan vid nyss nämnda hydrauliska försök (se Pehr Lagerhjelm ovan).

 

1817, Gustaf Broling, Bergsråd

Ett uttryck av erkänsla närmast för hans med bidrag av Jernkontoret från trycket utgivna Anteckningar under en resa i England åren 1797, 1798 och 1799.

 

1817, Wilhelm Rappe, Friherre

För vid Braås bruk anställda försök med åtskilliga småländska malmer och malmblandningar.

 

1817, Carl Johan Liedbeck, Övermasmästare

Belöning för på Jernkontorets uppdrag verkställd omarbetning av Garneys Masmästeri.

 

1814, Zacharias Nordmark, Professor

För planering och ledning av de utav Jernkontoret vid Stora Kopparberget år 1811 anordnade hydrauliska försöken med ändamål att utröna, huru en given vattendrift med minsta byggnadskostnad fördelaktigast må kunna begagnas.

 

1808, Erik Thomas Svedenstierna, Direktör över tackjärnsblåsning

Belöning för av honom inlämnat svar på en del av den utav Brukssocieteten år 1805 uppställda prisfrågan: "På vad sätt kunna sednare tiders kemiska, fysiska och mekaniska upptäckter lämpas till svenska järnberedningen, antingen med besparing i hittills vanlig kostnad och varans bibehållande vid samma godhet; eller ock med hittills vanlig kostnad, men förbättring av varans godhet; eller både med besparing i hittills vanlig kostnad och förbättring av varans godhet."

 

1808, Carl Magnus Robsahm, Sekreterare och ombudsman i Jernkontoret

För nitiskt och skickligt biträde vid revisionen och allmänna sammankomsten år 1808.

 

1805, Carl Magnus Robsahm, Sekreterare och ombudsman i Jernkontoret

För nitiskt och skickligt biträde vid revisionen och Brukssocietetens allmänna sammankomst år 1805.

 

1805, Carl Johan Liedbeck, Övermasmästare

Belöning för en avhandling om brunstenens inflytande på tackjärnet och en berättelse om bergverken i Nassau Ziegen och Nassau Dillenburg, varav sådana underrättelser kunnat inhämtas, som till en nyttig jämförelse med svenska brukshanteringen tjäna.

 

1805, Mårten Christoffer Mannerstråle, Kapten

I avseende på hans insatser för förädling av svensk järntråd vid det honom tillhöriga Jäders bruk.

 

1791, Johan Dreijer, Borgmästare i Stockholm

Tacksamhetsbevis för det biträde borgmästaren lämnat för att åstadkomma sådana anordningar vid Stockholms metallvåg, att lossning och behandling av till vågen skeppat järn kunde underlättas och påskyndas.

 

1772, Johan Albrekt Voltemat, Krigsråd och riddare

Till att betyga Brukssocietetens erkänsla och tillgivenhet mot herr krigsrådet och riddaren Voltemat för den ömhet, varmed han alltsedan början av år 1767 såsom fullmäktig deltagit uti förvaltningen av Jernkontorsinrättningen och därvid alltid ådagalagt all ömhet och omsorg, för bruksdriften i gemen och varje bruksägare i synnerhet, samt därmed haft all möda och sorgfällighet ospard, kom Societeten, på tillstyrkan av herr direktör Frietzcky, överens att till vedermäle av Societetens tacksamhet till herr krigsrådet överlämna en av de vanliga medaljer i guld.

Han var fullmäktig i Jernkontoret 1767−1772 och 1775−1781.

 

1767, Erik von Stockenström, Justitiekansler och kommendör

Emedan herr justitiekanslern och kommendören von Stockenström allt ifrån Jernkontorets första inrättning i tjugu års tid såsom fullmäktig ständigt lagt handen vid Jernkontorets styrsel, ty torde Societeten finna för gott att, genom fördubbling av denna avskedspresent, för herr justitiekansleren särskilt betyga den vördsamma tacksamhet, varmed Societeten för så långlig och nyttig omvårdnad, finner sig vara herr justitiekansleren förbunden.

Han var fullmäktig i Jernkontoret 1747−1767.

Stockenström