Sveagruvan. Svensk gruvhantering mellan industri, diplomati och geovetenskap

Dag Avango

År 1910 ockuperade Jernkontoret fyra kolförande områden på den arktiska ögruppen Svalbard. detta blev upptakten till en 24-årig svensk industrisatsning, på en plats belägen halvvägs mellan Nordnorge och Nordpolen

År 1917 anlades gruvsamhället Sveagruvan. Dit reste människor för att arbeta under extrema förhållanden och till gruvan knöts förväntningar om att förse Sverige med stenkol under hundratals år. År 1925, efter åtta års gruvdrift, hade intresset för verksamheten börjat avta. Gruvdriften lades ned efter en brand och år 1934 såldes Sveagruvan till det norska gruvbolaget Store Norske Spitsbergen Kulkompani A/S, som driver den än idag.

Sveagruvan – svensk gruvhantering mellan industri, diplomati och geovetenskap försöker att förklara denna anmärkningsvärda industrisatsning, med utgångspunkt i en kritik av den s k linjära modellen – föreställningen att vetenskaplig forskning leder till teknisk utveckling och industriell förnyelse. Projektet växte fram i en skärningspunkt mellan industriella, utrikespolitiska och vetenskapliga förhoppningar i det förra sekelskiftets Sverige och avvecklades när dessa förhoppningar inte tycktes infrias.

Dag Avango är verksam vid Avdelningen för teknik-och vetenskapshistoria på KTH.