Läsöskeppets järnlast. En studie i 1600-talets metallurgi och bearbetningsteknik.
Nils Björkenstam
1975. 70 s.
Jernkontorets bergshistoriska utskott. H 11.
Pris (SEK): 60:-
Under våren 1955 bärgades genom Holmens Bruks försorg en stor del av lasten från ett under 1600-talet vid Läsö i Kattegatt sjunket svenskt skepp. Totalt fiskades bortåt 30 ton material upp ur vraket, varav mer än två tredjedelar var järn i form av stångjärn, fyrkantjärn, tunnplåt, bandjärn och spik samt kanoner jämte en kanonkula. I övrigt ingick i det bärgade godset drygt ett ton mässingtråd, något garkoppar samt beck, tjära, furubräder, famnved av björk och vidare fragment av tennkärl, lerkärl, tegel, tågvirke och läder.
Kanonerna visade sig med största sannolikhet vara gjutna i Finspång och mässingtråden var försedd med blyplomber märkta LDG. För Holmens Bruk var de gjorda fynden av mässingtråd av intresse, då företaget är en direkt arvtagare till Louis de Geers mässingbruk i Norrköping. Järnlasten ansåg Holmen icke var av samma företagsintresse att undersöka och tillskrev därför Jernkontoret, som anvisade medel ur Prytziska fonden nr l för ett studium av Läsöskeppets järnlast.
Vid beviljandet av anslaget ur Prytziska fonden erhöll förf. Björkenstam i uppdrag att tillvarataga Jernkontorets intressen vid arbetets genomförande. Björn Helmfrid redogjorde därefter vid ett sammanträde med Jernkontorets forskningsutskott 4 på hösten 1955 för bärgnings arbetet om det bärgade godsets sammansättning och tillstånd. Utskottet tillsatte med anledning härav en rådgivande grupp för de tekniska undersökningar som enligt utskottet borde genomföras på järnet. Denna referensgrupp med förf. som ordförande sammanträdde i början av 1956 och bestod av professor Kurt Amberg, KTH, bergsingenjörerna Matton-Sjöberg, Domnarvets Jernverk, Tryggve Angel, Sandvikens Jernverk, C.G. Carlsson, Metallografiska Institutet och Tord Krey, AB Bofors samt som adjungerad överingenjör Georg Gedda, Surahammars Bruks AB. Ett arbetsprogram presenterades av Helmfrid och Björkenstam, vilket tillstyrktes av referensgruppen vars medlemmar också utlovade ev. behövlig medverkan vid de olika brukslaboratorierna.