CBAM – en nödvändighet för industrin men exportfrågan måste lösas
Från och med den 1 januari 2026 väntar en stor förändring för svenska och europeiska företag. Då träder EU:s koldioxidtullar, det så kallade CBAM-systemet (Carbon Border Adjustment Mechanism), i kraft.
Systemet innebär att företag som importerar varor som stål och aluminium, samt en rad andra varor, måste köpa särskilda certifikat motsvarande de koldioxidutsläpp som uppstått vid produktionen. Avgiften är direkt kopplad till priset på EU:s utsläppsrätter och ska på sikt ersätta den fria tilldelning som basindustrin tidigare fått. Förhoppningen är att skapa en rättvis spelplan och motverka det koldioxidläckage som länge oroat beslutsfattare: att produktionen flyttar till länder med svagare klimatkrav eller att EU-kunder väljer billigare import.
– Systemet är idag nödvändigt för att inte europeisk industris konkurrenskraft ska urholkas när den fria tilldelningen av utsläppsrätter minskar. Förhoppningen med CBAM är att till exempel att stål som importeras till EU ska bära samma kostnader för sina utsläpp som stålet som produceras inom EU. På så vis ges förutsättningar för investeringar i klimatomställningen inom EU, säger Helén Axelsson, energi- och miljödirektör på Jernkontoret.
Vägen framåt för CBAM kantas dock av osäkerhetsfaktorer. En central fråga är den, för europeisk stålindustri, så viktiga exporten. CBAM ska skydda EU-marknaden från koldioxidtung import samtidigt som de europeiska producenter som exporterar från Sverige och andra EU-länder inte får något stöd. Konkurrensen blir därför snedvriden då producenter på marknader utanför EU inte belastas med samma kostnader.
– Vi arbetar för att den fria tilldelningen av utsläppsrätter kopplade till export ska finnas kvar då det kan bli avgörande för exportberoende industrier, inte minst de svenska. Andra viktiga frågor gällande CBAM är att utsläppsredovisning och beräkning av CBAM-kostnaden måste bli rätt så att de verkligen motsvarar EUs utsläppshandel och att det inte går att kringgå reglerna samtidigt som det inte ska bli för administrativt betungande. Den balansen är inte helt lätt, säger Helén Axelsson, och tillägger:
– Det viktigaste är att systemet utformas rättvist samt att exportfrågan får en lösning. Annars tappar vi konkurrenskraft på en världsmarknad som redan idag är tuff.
