Sammanfattning av kompetensfärdplanen

I rapporten "Kompetensfärdplan: Vägen framåt för gruv- och stålnationen Sverige" beskriver gruv- och stålindustrin hur branschens kompetensförsörjningsbehov ser ut idag och på sikt, och presenterar en färdplan för hur de utmaningar som identifieras bör hanteras framöver. Nedan följer en inledande sammanfattning av färdplanen.

Gruv- och stålindustrin har under en lång tid haft svårigheter att rekrytera rätt kompetens. En särskild utmaning för gruv- och stålindustrins kompetensförsörjning är att dess verksamhet ofta är förlagd till mindre orter i glesbygd med svag befolkningstillväxt. Därtill försvåras kompetensförsörjningen av dålig kännedom om industrin, bristande intresse för tekniskt inriktade utbildningar, särskilt bland kvinnor, och tillkortakommanden på olika nivåer inom utbildningssystemet.

Mycket görs redan idag för att trygga gruv- och stålindustrins fortsatta kompetensförsörjning. Gruv- och stålindustrin arbetar med att öka utbudet av industrirelevanta utbildningar och med att stärka kvaliteten på gymnasieprogram som är viktiga för branschen. Det offentliga bidrar till att understödja industrins kompetensförsörjning, bland annat genom förstärkning av yrkesinriktade utbildningar, förenklat regelverk för arbetskraftsinvandring och bättre strukturer för regional kompetensförsörjning.

Kompetensfardplan.jpg

För att lösa de utmaningar som beskrivs i rapporten behöver dock mer göras. I denna färdplan rekommenderar vi följande 15 insatser som industrin, politiken och utbildningsväsendet bör genomföra för att förbättra gruv- och stålnäringens kompetensförsörjning.

Gruv- och stålindustrin behöver:

  1. Arbeta med bilden av gruv- och stålindustrin och intresset för teknik – Tydliggöra vilka utbildningsvägar som kan leda till intressanta arbeten, synliggöra industrin för elever och studenter samt öka teknikintresset hos unga, särskilt flickor och unga kvinnor.
  2. Arbeta systematiskt och strukturerat med rekrytering – Öka dialogen med gymnasieskolorna och högskolorna för att tydliggöra rekryteringsbehoven och ta fram egna kompetensförsörjningsstrategier.
  3. Erbjuda praktik och lärande på arbetsplatsen – Arbeta strategiskt och långsiktigt med att erbjuda praktik och lärande på arbetsplatsen.
  4. Öppna fler vägar in till gruv- och stålindustrin – Öka engagemanget för fler yrkeshögskoleutbildningar, blnd annat inom Bergsskolan, öka flexibiliteten när det gäller examenskrav och utveckla branschvalidering av utländsk kompetens.
  5. Driva på för att öka industriorternas attraktivitet – Vara tydlig mot politiken att förutsättningarna för livskraft i hela landet behöver förbättras.

Politiken behöver:

  1. Säkra utbildningar och examina för näringslivets behov – Förändra resurstilldelningssystemet till universitet och högskolor, möjliggöra en mer flexibel examensordning, satsa strategiskt på rekrytering och genomströmning för ingenjörsutbildningarna samt tydliggöra lärosätenas ansvar för livslångt lärande.
  2. Öppna fler vägar in till gruv- och stålindustrin – Förenkla för arbetskraftsinvandring, ge fler möjlighet att läsa svenska för yrkesutbildade och införa ett skatteavdrag för kompetensutveckling.
  3. Bedriva en aktiv regionalpolitik – Förenkla för människor och företag att leva och verka i glesbygd och på mindre orter, förbättra regionala pendlingsmöjligheter samt säkra finansieringen av det regionala kompetensförsörjningsarbetet efter 2020.
  4. Skapa bättre villkor för yrkesutbildning och yrkeshögskolan – Göra gymnasieskolans yrkesprogram mer attraktiva genom bland annat återinförd högskolebehörighet, ställa krav på kommunerna att erbjuda tekniskt inriktade utbildningar inom yrkesvux samt utveckla uppdraget för yrkeshögskolan.
  5. Främja rekryteringen till naturvetenskap och teknik – Utveckla grundskolans undervisning i matematik, naturvetenskap och teknik, och ge geologi en tydligare plats i kursplanerna.

Utbildningsväsendet behöver:

  1. Bidra till att öka intresset för teknik – Göra det mer intressant för unga, särskilt unga flickor och kvinnor, att välja tekniska utbildningar, utveckla teknikundervisningen för att göra den mer spännande och ge mer information om karriärmöjligheter i industrin.
  2. Samverka mer med näringslivet – Anordna fler studiebesök i industrins företag, öka inslagen av praktik på olika nivåer och öka dialogen med industrin för större förståelse för vilken kompetens som efterfrågas.
  3. Stärka utbildningsutbudets relevans – Se till att gymnasieskolans utbildningsutbud möter industrins efterfrågan, till exempel genom Teknikcollege och Järnkoll, säkerställa att program inom yrkesvux är relevanta för industrin och öka möjligheterna att studera högre utbildning på distans.
  4. Säkerställa att högre utbildningar håller hög kvalitet och att rätt studenter antas – Göra internationella jämförelser av utbildningarnas form och innehåll och komplettera antagningsprocessen med intervjuer av de sökande.
  5. Sänka trösklarna mellan utbildningsnivåerna – Ge näringslivet större inflytande över yrkeshögskolans utbildningar, öka möjligheten att tillgodoräkna sig högskolepoäng från kurser inom yrkeshögskolan vid fortsatta studier och erbjuda högskolekurser för vidareutbildning och omställning.

Kompetensfärdplanen är framtagen inom ramen för det strategiska innovationsprogrammet för gruv- och metallutvinnande industri, SIP STRIM, med stöd från Vinnova, Energimyndigheten och Formas.

Svensk stålindustri har en vision för 2050, Stål formar en bättre framtid, där endast samhällsnyttiga produkter lämnar anläggningarna. Den bygger på att Sverige har en konkurrenskraftig stålindustri hela vägen fram till 2050 och även därefter. Med denna färdplan vill svensk stålindustri visa på de hinder och möjliga lösningar för att säkra kompetensförsörjningen, men också vilka betydande samarbeten som krävs mellan industrin, politiken och utbildningsväsendet för att det ska lyckas.