Modernisera EU:s vattendirektiv

EU:s nuvarande vattendirektiv är tjugo år gammalt och tar därför inte hänsyn till de klimatförändringar som vi redan idag ser effekterna av. Ekosystemens naturliga förändringar vägs inte heller in. När det nu ges tillfälle att uppdatera denna viktiga lagstiftning så tycker vi att det är en helt nödvändig förutsättning för att Sveriges och Europas vatten ska bli hållbara.

Stålindustrin behöver stora mängder vatten för sina processer därför är alla anläggningar lokaliserade i närheten av vatten, som här Ovako i Smedjebacken. Foto: Pia och Hans Nordlander, Bildn.

EU:s vattendirektiv som sedan 20 år tillbaka reglerar Europas vatten, har nyligen genomgått en teknisk granskning (så kallad Fitness Check) i ett första steg, av EU-kommissionen. Om behov finns kommer kommissionen att föreslå förändringar i lagstiftningen. 

I dagsläget tar vattendirektivet varken hänsyn till klimatförändringar eller ekosystemens naturliga förändringar. Idag mäts vattenkvalitén mot ett statiskt mått som motsvarar ett av människan nära nog opåverkat tillstånd.

EU:s vattendirektiv innebär att medlemsländerna ska säkerställa vattenkvaliteten, skydda och förvalta sjöar, vattendrag, kustvatten, och grundvatten på ett hållbart sätt vilket stålindustrin välkomnar. En viktig och nödvändig princip i direktivet är den så kallade icke-försämrings-principen (non-deterioration principle) som innebär att en vattenförekomsts sammanlagda vattenkvalitet inte får försämras. En av EU-domstolen beslutad tolkning 2015 – den så kallade Weserdomen – tydliggör dock att det inte längre handlar om den sammanlagda vattenkvalitet som inte får försämras utan varje enskild kvalitetsfaktor. Det räcker alltså med en försämring av en enskild parameter, som metallhalt, temperatur, fiskbestånd, etc, för att en verksamhet inte ska kunna tillåtas. Denna snäva tolkning av det europeiska direktivet riskerar att bromsa utvecklingen av samhällsviktiga verksamheter, allt från bostadsbyggande, vattenreningsverk, till jordbruk och industriell produktion, även sådan som förbättrar vattenkvalitén och andra miljöfaktorer. Samhällsviktiga, nya och befintliga, verksamheter som tillämpar bästa möjliga teknik måste kunna tillåtas inom ramen för vattendirektivet om utvecklingen ska vara hållbar.

Vi inom svensk stålindustri anser att EU:s vattendirektiv behöver uppdateras till en modern lagstiftning som leder till hållbara ekosystem.

För att modernisera vattendirektivet tycker vi att följande behöver göras:

  • Utveckla artikel 4.7 om undantag för att både kunna skydda miljön effektivt och anpassa lagstiftningen till samhällets utveckling. Efter Weserdomen är detta särskilt angeläget. Domen hindrar verksamheter som tillämpar högsta möjliga miljöskydd och effektivast möjliga rening eftersom utsläppande verksamheter med någon som helst påverkan inte får tillåtas.
  • Definitionen av god ekologisk status behöver moderniseras. Den måste spegla en vattenmiljö som är tillräckligt motståndskraftig (resilient) för att stå emot mänsklig påverkan och klimatförändringar i stället för att låta tillämpningen styras av enskilda parametrar.
  • Förbättra metoderna för att redovisa god ekologisk status för vattenmiljön genom att ta bort principen om att sämst styr (one-out-all-out) vid redovisningen.