Synpunkter till miljödepartementet angående tre dokument om kemikalier och giftfri miljö

Till Miljödepartementet
Kemikalieenheten
Karolina Lemoine

Remiss M2012/1646/Ke

 

Jernkontoret företräder stålindustrin i frågor som berör energi och miljö, forskning och utbildning, handelspolitik, standardisering, samt skatter och avgifter. Avseende kemikaliefrågor så stödjer Jernkontoret sina medlemsföretag avseende nationella och regionala kemikaliefrågor. Jernkontoret har valt att framföra generella synpunkter som sammanfattas nedan.


Synpunkterna avser följande dokument:

1) Miljömålsberedningens delbetänkande "Minska riskerna med farliga ämnen" (SOU 2012:38)

2) Kemikalieinspektionens rapport "Bättre EU-regler för en giftfri miljö"

3) Kemikalieinspektionens delrapport "Handlingsplan för en giftfri vardag – förslag till åtgärder"

De tre dokumenten är svåra att överblicka dels för att omfånget är stort men också för att det inte är tydligt hur Handlingsplan för en giftfri vardag hänger ihop med Miljömålsberedningens delbetänkande samt KemIs redovisning av uppdraget Bättre EU-regler för en giftfri miljö.

Vi anser att REACH lagstiftningen utgör grundstenen för ett effektivt kemikaliearbete i Sverige. Det har också Sverige uttryckt tidigare genom att medverka aktivt både i utvecklandet av förordningen och i de olika expertgrupper kopplade till Kommissionen och ECHA. Ett effektivt kemikaliearbete i Sverige bygger också på att Sverige har en fortsatt stark roll i ECHAs arbete. Däremot är det alldeles för tidigt att utveckla en ny REACH förordning – implementering av nuvarande förordning är klar först år 2018 och olika tidpunkter finns inlagda för översyn i förordningen. Under år 2012 genomför kommissionen hela 12 olika studier för att bland annat följa utfallet av REACH förordningen. Hänsyn bör tas till dessa översyner, bl a bör konsekvenserna av vad som har uppnåtts med REACH först utvärderas innan nya förslag på REACH framförs. Förslaget att ta fram ett nytt ”innovationsdrivet REACH II” avstyrker vi därför. Istället anser vi att myndigheterna bör utvärdera konsekvenserna av REACH så här långt. Därefter bör resurserna satsas på att genomföra förändringar så att skadliga ämnen fasas ut och användning av ämnen utan hälsorisker får ökad användning.

REACH är en innovativ lagstiftning bland annat i avseendet att alla aktörer i hela leverantörs- och användarkedjan, från primärtillverkare till slutanvändare, på olika sätt är berörda och har rättigheter och skyldigheter. Denna hopkoppling av marknadens olika aktörer och nedströmsanvändarnas ökande medvetenhet kommer att påskynda substitution av ämnen vars användning anses riskabel.

I KemI´s delrapport över Handlingsplan för en giftfri vardag så nämns på s. 7 att regeringen ska utreda hur ett nationellt centrum för riskbedömning och toxikologi kan byggas upp. Vi undrar om ett sådant centrum inte redan finns i form av existerande forskningssamarbeten mellan olika universitet i Sverige. Skulle det då inte vara mera kostnadseffektivt att samordna existerande forskningssamarbeten som dessutom med stor sannolikhet också är kopplade till andra EU länders forskning? Vidare är vår uppfattning att det snarare behövs en förstärkning på EU-nivå vad gäller riskbedömning och toxikologi i syfte att få en bättre harmonisering på områdena och på så sätt bidra till målet giftfri miljö.

I samma dokument så föreslås att regeringen ska utreda behovet av ett nationellt kunskapscentrum för ökad substitution av farliga ämnen i varor som stöd till företagens eget arbete att byta ut farliga ämnen. Vi anser det viktigt att denna kunskap verkligen kan appliceras i företagen. Det finns många aspekter såsom bibehållen kvalitet, teknisk möjlighet mm som måste tas i beaktande vid utbyte av processkemikalier. Alternativen måste ju fungera lika bra och medföra att funktion och kvalitet på produkterna kan bibehållas.

Idag finns både privat och statlig forskning som bidrar till att öka kunskapen om ämnens farlighet. REACH införandet har bidragit till detta. Viktigt därför att initiativ från regeringen om att utreda möjligheter till att sätta upp kunskapscentrum respektive forskningscentra görs i samverkan med näringslivet där man diskuterar vilka frågor inom miljötoxikologi som behöver prioriteras. Om vi vill att substitution av farliga ämnen ska gå snabbare än vad det gör idag måste det finnas vägar för näringslivet att göra det. ”Att regeringen ska låta utreda….byta ut farliga ämnen.” på sid 2(33) bör göras i nära samarbete med näringslivet så att det är tydligt i utredningen: vad krävs för att öka substitutionen av farliga ämnen? Är det teknisk support, stöd med ekonomiska konsekvensanalyser, tidsaspekter, eller behöver företagen veta vad state-of-the-art är på ett ämnes möjligheter till substitution?

Angående förslaget att utreda ett system för dokumentation av farliga ämnen i byggnader, en sk loggbok, bör risken att fördubbla redan existerande system beaktas. Vi har idag miljöbedömningssystem för byggmaterial (BASTA, BVB) som är baserade på riskbedömningar på ingående ämnen. Byggmaterial som inte uppfyller kraven inkl resultaten från riskbedömningar blir inte godkända i nämnda system. BASTA´s syfte är att fasa ut farliga ämnen i byggmaterial. Om vi utgår från att materialen är fria från farliga ämnen så blir också byggnaderna fria från farliga ämnen. Både BASTA och BVB är två miljöbedömningssystem som idag fungerar, är uppdaterade löpande, och används brett. Låt oss därför bygga på dessa system och utreda hur dessa eventuellt kan kompletteras.

 

JERNKONTORET

Sophie Carler
Energi och miljöavdelningen