Utsläppshandeln ingen räddning för Europas ekonomier

DEBATT - Publicerad i DN Debatt 2012-10-17

Företagande är en av nycklarna till att ta Europa ur krisen. Samtidigt är klimatfrågan av stor vikt och näringslivet ställer till fullo upp på allvaret och brådskan i frågan – och arbetar redan aktivt med den på många olika sätt. Men det förslag som lagts inom EU om närmast panikartade ingrepp i utsläppshandelssystemet löser inte frågan. Vi efterlyser istället en samlad och klok diskussion vad gäller miljö- och klimatambitioner framöver och hur vi kan kombinera det med tillväxt och välstånd för Europa, skriver en rad näringslivsföreträdare.

Replik på tankesmedjan Fores debattartikel i DN 16 oktober.

Fores för i sin artikel 16 oktober fram höjda utsläppsrättspriser som räddningen för Europas ekonomier. Vi ser flera principiella skäl till att vara tveksamma gentemot det förslag som ger EU-kommissionen möjlighet att plocka bort utsläppsrätter för koldioxid från marknaden.

Utsläppshandelssystemet för koldioxid är ett marknadsbaserat styrmedel som är designat för att minska utsläppen av koldioxid inom ramen för systemet med 21 % till år 2020. Tanken är att målet ska nås till lägsta möjliga kostnad. Och det råder inga tvivel om att målet kommer att uppnås, oavsett vad priset på utsläppsrätterna är.

I ett marknadsbaserat styrmedel är det utbud och efterfrågan som sätter priset, det gör systemet kostnadseffektivt, till skillnad från t ex en skatt, eftersom marknaden styr mot de billigaste lösningarna. Att priset är lägre än vad som förväntats betyder inte att marknaden har kollapsat, utan visar snarare att systemet fungerar och reagerar på den lågkonjunktur Europa går igenom. Industrin går på sparlåga och efterfrågan på såväl utsläppsrätter som energi har minskat. Om det var ett särskilt pris på koldioxid som var målet borde EU ha valt en skatt före ett marknadsbaserat system.

Det måste också tydliggöras att utsläppshandelssystemet har effekt på hela ekonomin genom sin indirekta påverkan på elpriset. EU kommissionen räknar själva med att genomslaget på elpriset på den nordiska marknaden av ett höjt utsläppsrättspris med 10 Euro är ungefär 7 öre per kWh i påslag på elpriset. Att i tider av ekonomisk kris medvetet höja elpriserna stärker vare sig företagens konkurrenskraft eller privatpersoners ekonomi.

De långsiktigt mest bekymmersamma effekterna om detta ingrepp skulle genomföras är den osäkerhet som skapas kring vilken stabilitet redan fattade politiska beslut inom EU har. Att genom den här typen av panikartade ingrepp förändra förutsättningarna i något som var sagt att ge långsiktigt stabila spelregler är mycket tveksamt. Det är definitivt inte något som stärker näringslivsklimatet i Europa.

Ambitionen att skapa en global marknad för koldioxid måste ligga fast. Om Europa ska kunna vara ett föredöme för andra länder och regioner som vill införa handelssystem måste EU agera trovärdigt. Det föreslagna ingreppet kan allvarligt försämra de möjligheterna. EUs styrka i det internationella klimatarbetet bygger på att det går att visa hur kostnadseffektiva klimatåtgärder och tillväxt kan kombineras. Om målet i sig anses vara fel, bör detta tas upp till en ärlig politisk diskussion istället för att göra det med bakvägsmetoder som ger EU Kommissionen makt att ändra i politiska beslut efter sitt tycke.

Till skillnad från vad Fores tycks tro är inte Näringslivets huvudverksamhet att sälja utsläppsrätter utan att producera produkter och tjänster som bidrar till tillväxt och förbättrad ekonomi för EU. Att föra fram argumentet att det är detta ingrepp som ska lyfta EU ur krisen genom att länderna tjänar pengar på utsläppsrätter är inte seriöst.

Vi välkomnar en öppen diskussion om hur EU ska gå vidare med sin klimatpolitik bortom 2020, en diskussion som vi själva redan påbörjat. Den diskussionen måste ta sin utgångspunkt i en helhetsbild av hur Europa kan vara en region med konkurrenskraft, högt välstånd och höga miljöambitioner.

MARIA SUNÉR FLEMING, Ansvarig Energi och klimat, Svenskt Näringsliv

HELEN AXELSSON, Energi- och miljödirektör, Jernkontoret

LINA PALM, Energidirektör, Skogsindustrierna

MIKAEL MÖLLER, Ansvarig Näringspolitik, Plast- & Kemiföretagen

TOMAS FROM, vice VD, SveMin