Energipolitik kan inte reduceras till en tävling i antal vindsnurror

DEBATT - Publicerad i Newsmill 2012-05-11

Basindustrins energisamarbete (SKGS): Att lösa bortfallet av el om kärnkraften läggs ner med ”effektivisering” är inget annat än en förskönande omskrivning för chockhöjda elpriser.

Den svenska basindustrin är starkt elberoende. Stabil elförsörjning och konkurrenskraftiga elpriser är därför en förutsättning för att industrin ska kunna fortsätta leverera produkter och välfärd i det svenska samhället. Miljörörelse och vissa politiker vill gärna göra elförsörjningen till en fråga om att välja, antingen kärnkraft, eller vindkraft och effektivisering. Inom basindustrin har vi svårt att förstå det resonemanget, vi behöver el, tillförseln behöver vara stabil och konkurrenskraftigt prissatt. Med detta som utgångspunkt är det självklart att såväl effektivisering, som förnybar energi och kärnkraft behövs i en ansvarsfull energipolitik.

För oss i industrin är effektivistering en del av vardagen. Bara med en ständig utveckling av effektivare produktionsprocesser är det möjligt att hävda sig på den internationella marknad som den svenska basindustrin verkar på. Inom ramen för PFE, Program för Energieffektivisering har till exempel den elintensiva industrin sedan starten effektiviserat sin elanvändning med totalt 2,1 TWh.

Men effektivistering är inte detsamma som ett minskat energibehov. Världens efterfrågan på stål och andra industriprodukter påverkas inte av svensk energipolitik. I takt med att länder och människor reser sig ur fattigdom ökar efterfrågan på stål och andra industrivaror. Med en effektiv produktion kan svensk basindustri behålla och helst öka sin marknadsandel på världsmarknaden. Industriproduktion i ett land som Sverige med effektiva produktionsprocesser och klimatvänlig elproduktion ger låga utsläpp, jobb och exportinkomster till Sverige.

Men det gör inte elbehovet mindre i Sverige, tvärtom. Att då avveckla kärnkraften skulle innebära att närmare hälften av den svenska elförsörjningen försvann. Att lösa det bortfallet med ”effektivisering” är inget annat än en förskönande omskrivning för chockhöjda elpriser, som skulle få de senaste vintrarnas elpriser att framstå som reapriser. Det vore en katastrof både för industrin, svenska jobb och svenska elkonsumenter. Kraftigt höjda elpriser skulle ge mindre industriproduktion i Sverige, och mer i bl.a. Kina och andra länder där utsläppen är betydligt högre.

Sverige har högst andel förnybar energianvändning i hela EU och en av de högsta i hela världen, och den andelen fortsätter att öka. Alla elanvändare är via elcertifikatssystemet med och betalar för en ambitiös utbyggnad av framför allt vindkraften i vårt land. Inom ramen för elcertifikatssystemet har den förnybara energin från biokraft och vindkraft ökat med ca 6 TWh mellan 2006 och 2010.

Men det är inte den förnybara energin som ger Sverige unikt låga utsläpp. Det är kombinationen av förnybar energi och kärnkraft.

Kärnkraftsmotståndare framhåller inte sällan Danmark och Tyskland som föredömen. Danmark framhålls för att de har hög andel vindkraft och när det gäller Tyskland brukar deras omfattande subventioner av solpaneler framhållas.

Det är väldigt märkligt, och på samma gång avslöjande. Sanningen är att koldioxidutsläppen i både Danmark och Tyskland är betydligt högre än i Sverige. Varje dansk såväl som tysk släpper i genomsnitt ut nära dubbelt så mycket koldioxid som varje svensk. Och varje kilowatt-timme el och värme som produceras i Danmark ger mer än 7 gånger så stora koldioxidutsläpp som motsvarande produktion i Sverige. I Tyskland är utsläppen per kilowatt-timme mer än tio gånger så höga som i Sverige.

För varje ansvarstagande beslutsfattare borde låga utsläpp vara långt viktigare än antalet vindsnurror eller solpaneler. Men risken är uppenbar att vi hamnar fel om energidebatten förs som om lösningen var att lova flest vindsnurror eller solpaneler.

Sverige och världen står inför enorma utmaningar att klara energibehov och välfärd samtidigt som klimatpåverkan ska minska. Energipolitik handlar därför om att göra ansvarsfulla avvägningar, som ger låga utsläpp och samtidigt kan tillgodose de energibehov som finns till rimliga priser. Den typen av avvägningar måste göras utan att blockeras av ett irrationellt och dogmatiskt kärnkraftsmotstånd.

MAGNUS HUSS, vd Plast&Kemiföretagen

BO-ERIK PERS, vd Jernkontoret

TOMAS FROM, vice vd SveMin

Tillsammans representerar de SKGS - basindustrins energisamarbete. Läs mer på SKGSs hemsida.