Angående EU-kommissionens förslag till ändring av direktivet om svavelhalten i olja KOM (2011) 439

Jernkontoret företräder stålindustrin i frågor som berör handelspolitik, forskning och utbildning, standardisering, energi och miljö samt skatter och avgifter. Den svenska stålindustrin sysselsätter närmare 20 000 personer och exporterade innan finans- och skuldkrisen slog till för 70 miljarder kronor till drygt 140 länder (2008).

Vi har tillsammans med Svenskt Näringsliv, Näringslivets Transportråd, Skogsindustrierna, Sveriges Redareförening, Sveriges Hamnar, SveMin, Plast- & Kemiföretagen, Svensk Handel och Sveriges Skeppsmäklareförening lämnat in ett gemensamt remissvar (se bilagd pdf-fil) på EU-kommissionens förslag till ändring i direktivet om svavelhalten i marina bränslen. Vi vill i det följande framföra kompletterande synpunkter som rör stålindustrin.

Stålindustrins sjötransporter
Stålindustrin är en av Sveriges största köpare av transporttjänster. Omkring 90 procent av stålindustrins leveranser av handelsfärdiga produkter av stål (dvs. plåt, band, tråd, stång, profiler och rör) går på export till marknader i Europa och övriga världen. Närmare 50 procent av exporten går på fartyg (Trafikanalys, 2010). Stålindustrin har dessutom en betydande import av insatsvaror till produktionen (t.ex. kol och legeringar) och transporter mellan olika anläggningar inom Sverige. Av inrikes transporterna går omkring 10 procent med fartyg (huvudsakligen järnmalm).

Sjöfart är en nödvändig förutsättning för att stålindustrin ska kunna upprätthålla sina mycket stora exportvolymer.

Exempel på hur de nya svavelreglerna drabbar ett enskilt stålföretag
Stålföretaget SSAB tar årligen in 4,5 miljoner ton råvaror sjövägen. Samtidigt är SSAB beroende av sjötransporter för sin export. Företaget exporterar årligen omkring 1,5 miljoner ton handelsfärdiga stålprodukter sjövägen. Det finns i praktiken inget annat transportalternativ för att få in insatsvaror till och färdiga produkter ut från företagets anläggningar. Järnvägsnätet har inte tillräcklig kapacitet ens för dagens transportvolymer och för att nå andra kontinenter är sjötransporter det enda sättet.

Den merkostnad som de nya svavelkraven skulle innebära för SSAB skulle radera ut ungefär hälften av rörelseresultatet år 2010. Det föreslagna direktivet skulle med andra ord slå extremt hårt mot företagets konkurrenskraft. Reglerna för SECA-områden försämrar på ett oacceptabelt sätt hela stålindustrins förutsättningar i Sverige, vilket kommer att leda till såväl uteblivna investeringar som minskad sysselsättning.

Stålindustrin arbetar kontinuerligt med hållbarhetsfrågor och är positiv till miljöförbättrande åtgärder för sjöfarten. Dessa måste dock genomföras i en rimlig takt och koordinerat med andra åtgärder inom transport- och miljöpolitik på ett sätt som inte riskerar att slå ut den svenska stålindustrin.

JERNKONTORET
Bo-Erik Pers
Verkställande direktör