Klimat
Ståltillverkningen i världen genererar ofrånkomligen koldioxid. Utsläppen från ståltillverkningen kommer främst från användningen av kol för reduktionen av malm (järnoxid) till järn. Några alternativ till kol som reduktionsmedel finns inte under överskådlig framtid. Övriga koldioxidutsläpp kommer från användningen av fossila bränslen i ugnar för smältning, värmning och värmebehandling.
Svenskt malmbaserat stål är förhållandevis koldioxideffektivt
Stål tillverkas dels från malm och dels från skrot där den senare processvägen genererar avsevärt mindre koldioxid eftersom den inte innehåller någon reduktion. På grund av stålkonsumtionens utveckling i världen så kan dock inte allt stål tillverkas från skrot, det räcker helt enkelt inte till, utan ny malm måste hela tiden användas. Närmare 70% av världens stålproduktion är malmbaserad.
I Sverige svarar den malmbaserade produktionen för ungefär två tredjedelar. I jämförelse med många andra länder är svensk stålproduktion koldioxideffektiv genom användning av magnetit-malm, som kräver mindre energi än hematit-malm, effektiva processer, högt utvecklade produkter och koldioxidfri elproduktion.
Läs mer: Ståltillverkning / Råvaror
Nödvändigt med globalt handelssystem
Klimatfrågan är ett globalt problem och kan inte lösas av enskilda länder eller regioner. De politiska åtgärderna måste tas fram i internationell samverkan eftersom de påverkar förutsättningarna för tillväxt och produktion. Konsekvenserna blir annars minskade investeringar, minskad sysselsättning och krympande produktion, vilket innebär att produktionen ökar i andra delar av världen där utsläppen per ton stål är större.
För stålindustrin är det viktigt att villkoren är lika för alla tillverkare och ett globalt handelssystem är den enda lösningen som också sätter ett pris på utsläppen. Stålindustrin inom EU förordar ett handelssystem baserat på riktmärken och som inte begränsar produktionen. Systemet skulle premiera de stålverk som är mest utsläppseffektiva och motivera åtgärder för att minska utsläppen inom ramen för vad som är tekniskt möjligt. Produktionsbegränsande styrmedel skulle aldrig accepteras av länder som exempelvis Kina eller Indien.
Svensk stålindustri är effektiva producenter av effektiva och moderna material både funktionellt och miljömässigt och verkar på en global marknad. Produkter som säljs på den europeiska marknaden är utsatta för internationell konkurrens. De globala handelsströmmarna är omfattande och importen till EU ökar kraftigt framförallt från de s k BRIC-länderna.
Om stålindustrin i Sverige och EU ska kunna fortsätta producera stål måste villkoren vara lika som för konkurrenterna utanför EU. I annat fall kommer stålindustrin i EU att på sikt försvinna. Extrakostnader, specifika för EU, kan inte överföras på kunderna. I ett europeiskt handelssystem måste därför stålindustrin få tillräckligt med utsläppsrätter för att kunna fortsätta att producera och växa och denna tilldelning måste vara gratis.
Europeisk utsläppshandel
Det europeiska handelssystemet för utsläpp av växthusgaser är nu inne på sin andra period, 2008-2012. Tilldelningen av utsläppsrätter har skett i förväg baserat på historiska utsläpp. För processrelaterade utsläpp, t ex för reduktionskolet, ingår även en produktionsprognos för perioden. Beroende på om världsmarknaden och därmed produktionen går upp eller ner så innebär det under- eller överskott av utsläppsrätter för företagen. Utöver direkta kostnader för utsläppsrätter betalar företagen, liksom alla andra, den pålaga som läggs på elpriset pga av utsläppshandeln trots att svensk el är i det närmaste koldioxidfri.
I den framtida utsläppshandeln, efter 2012, har beslutats att sektorer som är utsatta för internationell konkurrens och därmed riskerar att flytta verksamheten, s k carbonleakage, ska kunna få fri tilldelning av utsläppsrätter. Tilldelningen ska baseras på riktmärken, dvs utsläpp per producerad enhet för respektive sektor. I utsläppshandelsdirektivet ges också en möjlighet för utsatt industri att få kompensation för utsläppshandelns påverkan på elpriset.
Vi anser att:
- Stålindustrin som helhet ska ingå i den grupp som bedöms vara utsatt för risk för kolläckage.
- De riktmärken som används för tilldelning ska vara baserade på koldioxideffektivitet och anpassade till de olika processtegen som ingår i ståltillverkningen.
- Stålindustrin ska kompenseras för utsläppshandelns påverkan på elpriset.
- Eventuella sektorsavtal på internationell nivå måste innebära likvärdiga krav och kostnader för alla ståltillverkare.
Forskning
Inom EU pågår ett stort forskningsprogram ULCOS (Ultra-Low Carbon dioxide Steelmaking) med mål att minska koldioxidutsläppen från ståltillverkningen med 50%. Deltagare är 48 företag och organisationer inom gruv-, stål-, energi- och teknikindustrin samt forskningsinstitut och universitet. Från Sverige deltar LKAB, SSAB och Swerea MEFOS.
Läs mer: www.ulcos.org
CCS (Carbon capture and storage) dvs insamling och lagring av koldioxid är en möjlighet att snabbt minska utsläppen. Stål- och gruvindustrin medverkar i forskningsprogram där förutsättningarna för transporter och lagring av koldioxid i Sverige ska undersökas.
