• Hur vi arbetar
• Miljömål
• Energi, energiförsörjning
  • Jernkontorets energihandok
  • SKGS
• Klimat
• Produktrelaterade miljöfrågor
• Restprodukter och avfall
• Luft
• Vatten
• Kemikalier
• Metaller
• Buller
• Transporter

Energi, energiförsörjning

För järn- och stålindustrin är energi en av de viktigaste råvarorna. Järn- och stålindustrin, som räknas till energiintensiv industri, står för cirka 15 procent av industrins totala energianvändning, vilket innebär cirka 25 TWh årligen.

Högvärdiga energibärare nödvändiga

Ur energisynpunkt är de malmbaserade stålverken helt dominerande om man i energibalansen också räknar in det kol och koks som krävs för reduktionsprocessen.

Många av stålindustrins processer är energikrävande och sker vid en arbetstemperatur som oftast överstiger 1 000°C, t ex smältning, värmning och värmebehandling. Det innebär att stålverken för att kunna producera behöver tillgång till högvärdiga energibärare, såsom kol- och oljeprodukter och elkraft. Några möjligheter att använda lågvärdiga bränslen som biobränslen finns inte, av såväl energi- som av förbränningsskäl. Ett skäl är att förbränningen sker i samma utrymme som materialet, t ex i en värmningsugn. Atmosfären i ugnen kan påverka stålets yta vilket ställer krav på bränslet. Det finns teknik för att ersätta olja och gas med elkraft, men investerings- och driftskostnader är normalt högre för elanvändning än för olje- eller gasanvändning.

 
Stålindustrins användning av olja, gas och el var förhållandevis stabil under de senaste tio åren. Gas (gasol och naturgas) har ökat något medan oljeanvändningen minskat. Användningen av elkraft ökar också något. Variationerna när det gäller processkolet däremot följer produktionen i den malmbaserade tillverkningen.

Läs mer: Energistatistik

 
Viktiga frågor och ståndpunkter

El
Säker tillgång på el till konkurrenskraftiga priser är viktiga faktorer för stålindustrins utveckling. Detta är inte självklart i Sverige. Utvecklingen på energi- och klimatområdena innebär att elpriserna långsiktigt ökar och stålindustrins konkurrenskraft minskar.

De politiskt sanktionerade skevheterna på elmarknaden och dito låsningarna måste lösas så att stålindustrin får ett konkurrenskraftigt elpris. Ny koldioxidfri kraftproduktion är ett sätt. Varje öres ökning av elpriset betyder cirka 45 miljoner kronor i ökade kostnader för stålbranschen och för enskilda företag kan fördyringen bli besvärande. Utsläppshandeln har hittills påverkat elpriset med 10–20 öre per kilowattimme trots att svensk el är i det närmaste koldioxidfri.

• Handeln med utsläppsrätter för koldioxid ska inte påverka priset på koldioxidfri el.
• Beslut om ersättning av befintlig kärnkraft när den tjänat ut måste tas snarast för att kunna bibehålla nivån på den svenska baskraften även efter 2025.

Restenergier
Användningen av restenergier är ett område där det finns utvecklingsmöjligheter. Stålindustrin använde under 2007 redan 2,8 TWh till elproduktion och extern fjärrvärme. Dessutom användes processgaser motsvarande 4,6 TWh internt i olika processer.

• Ett framtida tredjepartstillträde till fjärrvärmenätet skulle underlätta en ytterligare utbyggnad av värmeåtervinningen. 
• Om el som tillverkas av restenergier vore berättigad till elcertifikat skulle det leda till förbättrad lönsamhet för investeringar i sådan elproduktion, t ex när det inte finns avsättning för värmeproduktionen.

Skatter och avgifter
Skatter och utsläppshandel används som styrmedel för att effektivisera energianvändningen och minimera koldioxidutsläppen. Stålindustrin konkurrerar på en internationell marknad och för att lyckas måste förutsättningarna vad gäller ekonomiska styrmedel vara så lika som möjligt för de företag som konkurrerar.

• Skatter och avgifter för industrin måste ta hänsyn till företagens konkurrenskraft.
• Det ska bara finnas ett styrmedel för varje syfte.
• Program för energieffektivisering (PFE)

Forskning

Stålindustrin tillhör den energiintensiva industrin, men även den energieffektiva industrin, eftersom energin är en viktig och dyr råvara som används sparsamt.
Den svenska stålindustrin ligger långt framme när det gäller användning av dagens bästa processteknik. Det gäller t ex användning av modern brännarteknik och avancerad mät- och reglerteknik för minskad bränsleförbrukning. Det forskas intensivt på nya metoder och processvägar för att minska energianvändningen. Just nu pågår t ex projekt som syftar till att minska användningen av koks i masugnen och projekt rörande förbättring av stränggjutningsteknik så att fler och mer avancerade stålsorter kan stränggjutas.

Utbildning och informationsutbyte

Även om nivån på energianvändningen ofta bestäms av processerna och produktionsutrustningen, kan dock stora besparingar göras genom utbildning och information.  

"Energikompetens" kallades ett program för energieffektivisering, som genomfördes 2006-2007 inom gruv- och stålindustrin. Jernkontoret drev projektet med stöd från Energimyndigheten och industriföretagen.

Programmet omfattade

• Breddutbildning av anställda i gruv- och stålindustrin
• Ett webbaserat nätverk för energieffektivisering, http://www.enet-steel.se 
• Jernkontorets energihandbok, www.energihandbok.se