Transporter och infrastruktur

För att svenska stålföretag ska kunna konkurrera på världsmarknaden är tillgång till välfungerande infrastruktur i kombination med effektiva och konkurrenskraftiga transporter nödvändiga.

SSAB använder sig av nya generationens fartyg som drivs med flytande naturgas (LNG) som bränsle för transporter av råvaror mellan Luleå, Brahestad och Oxelösund. Jämfört med lågsvavlig olja minskar LNG utsläppen av koldioxid med 57 %. Utsläpp av svaveldioxid minskar med 92 % och PM partiklar med 98 %. Foto: ESL Shipping / Studio Lindblad. 

Järn- och stålindustrin är en viktig transportköpare

Svenska stålföretag exporterar större delen av alla sina tillverkade produkter – t.ex. plåt, band, tråd, stång, profiler och rör. Samtidigt är det mesta av allt stål som används i Sverige importerat. För att kunna tillverka stålet krävs import av insatsvaror såsom legeringar, skrot, kol och kalk till stålindustrin. Den omfattande exporten till omkring 150 länder världen över och behovet av importerade insatsvaror gör stålindustrin till en av Sveriges största köpare av transporttjänster på lastbil, järnväg och fartyg.

Omkring hälften av stålexporten går med tåg och nästan lika mycket med fartyg. Resten transporteras med lastbil. Även en betydande del av insatsvarorna importeras sjövägen eller på järnväg. Därtill kommer transporter mellan olika produktionsanläggningar inom landet som sker huvudsakligen med lastbil eller tåg.

Eftersom stålindustrin i Sverige är en del av en global industri är det även viktigt att människor snabbt kan förflytta sig mellan tillverkningsorter, storstäder och övriga världen.

Stålindustrins sjötransporter

Sjötransporter är viktiga för stålindustrin och utgör basen för exporten. Sverige har en konkurrensnackdel jämfört med andra länder eftersom avståndet till viktiga exportmarknader är jämförelsevis stort. En effektiv och konkurrenskraftig sjöfart är därför en förutsättning för svensk stålexport.

Europa är fortfarande den största marknaden för stålexporten, mer än 70 procent av exporten går till Norge och länder inom EU. Men de marknader som har vuxit mest på senare tid finns längre bort, i USA och Asien.

En stor del av stålindustrins export (3,8 miljoner ton år 2017) går med fartyg. Dessa sjötransporter går i huvudsak mellan Sverige och kontinenten och vidare till mer fjärran destinationer.

Även transporten av de importerade insatsvarorna till stålindustrin sker delvis med sjöfart.

Transporter av järnmalm till den malmbaserade delen av stålproduktionen går mellan hamnarna i Luleå till Oxelösund.

Viktiga frågor för sjöfarten berör:

  • Finansiering av isbrytningen, både vad gäller drift och investeringar
  • Sjöfartsverkets avgifter (farledsavgift, lotsavgift etc.)

Omfattande järnvägstransporter

Omkring hälften av stålindustrins export sker med järnväg ned till kontinenten. En ännu större del av exporten går någon gång på räls, till exempel på väg till eller från en hamn.

Järnvägen används också i stor utsträckning för transporter inom landet. Den så kallade stålpendeln på Norra stambanan fraktar dagligen stålämnen mellan SSAB:s anläggningar i Luleå och Borlänge.


Stålpendeln på väg med stålämnen från Luleå till Borlänge för vidare bearbetning av ämnena. Foto: SSAB, Pär K Olsson. 

Järnvägen som transportmedel ger låga utsläpp av koldioxid, vilket är en faktor som företagen tar hänsyn till vid val av transportsätt. Samtidigt finns det tekniska och administrativa brister både i det svenska och europeiska järnvägssystemet som gör järnvägstransporter mindre attraktiva. Det bristande underhållet av järnvägen i Sverige har gjort att godstransporter på räls har minskat, vilket går emot uttalade politiska ambitioner om att öka andelen järnvägstransporter.

Viktiga frågor för järnvägen berör:

  • Drift och underhåll av infrastruktur
  • Banavgifter

Lastbilen behövs också

Lastbilstransporter är ett alternativ där andra trafikslag många gånger saknas. För transporterna från hamn och järnvägsterminalerna ut till anläggningarna eller kunderna kan lastbilar vara det enda alternativet. Det samma gäller vid transporter mellan olika anläggningar. Lastbilen används i större utsträckning för inrikestransporter än vid export men ofta som en del av kedjan även vid utrikestransporter.

Stålindustrin kan genom de produkter som tillverkas bidra till att göra vägtransporterna mer effektiva. Exempelvis finns det stor potential att minska utsläpp från transporter genom ökad användning av höghållfasta stål i fordon i Europa och globalt. Fordonen blir säkrare, lättare och mer bränslesnåla.
Läs mer: Miljönytta med höghållfast stål i timmersläp

Höghållfast stål i timmersläpet ger både miljömässiga och ekonomiska fördelar. Foto SSAB.

Viktiga frågor för vägtransporter berör:

Exempel på minskad miljöbelastning tack vare ökad lastkapacitet

Filmen nedan handlar om ETT-bilsprojektet som visat att stora miljövinster kan göras genom att öka lastkapaciteten på timmerbilar. ETT står för en trave till. Projektet är ett samarbete mellan ett 30-tal aktörer däribland Skogforsk, Trafikverket, Transportstyrelsen, Volvo Lastvagnar, Parator, Skogsindustrierna, Sveriges Åkeriföretag, Riksförbundet Enskilda Vägar, olika skogsföretag och SSAB (vars höghållfasta stål är en av anledningarna till att ETT-bilen kan lasta så mycket).

Samarbeten kring transportfrågor

När det gäller transportfrågor sker arbetet i nära samverkan med Svenskt Näringsliv och övriga relevanta branschorganisationer.

Jernkontoret är medlem i Näringslivet Transportråd för transportköpare (NTR), en organisation som fokuserar på transportköparen i transportpolitiken. 

Även den europeiska stålorganisationen, Eurofer, har en arbetsgrupp som driver vissa transportpolitiska frågor inom EU.