Synpunkter på Vattenmyndigheternas samrådsmaterial om ny förvaltningsplan, åtgärdsprogram och miljökvalitetsnormer

Jernkontoret anser att samrådsmaterialet är omfattande och svårgenomträngligt för verksamhetsutövarna. Vattenmyndigheter tillämpar inte undantag för mindre stränga krav i den utsträckning som lagen kräver, vilket medför osäkerheter och långdragna tillståndsprocesser för företagen.  Det anmärkningsvärt att underlag och bedömningar som ligger till grund för sättande av miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram fortfarande, efter tjugo års tillämpning av Vattendirektivet, är så pass osäkra. Detta medför fortsatt betydande rättsosäkerhet för stålföretagen.

Bruksdammen i Björneborg. Foto: Pia och Hans Nordlander, Jernkontorets bildbank.

Remissvar. Vattenmyndigheternas samrådsmaterial

Dnr Länsstyrelsen i Norrbottens län 537-14055-2020
Dnr Länsstyrelsen i Västernorrlands län 537-9634-2020
Dnr Länsstyrelsen i Västmanlands län 537-6213-2020
Dnr Länsstyrelsen i Kalmar län 537-9478-2020
Dnr Länsstyrelsen i Västra Götaland 537-47542-2020

Jernkontorets diarienummer: 7920

 

Samråd om ny förvaltningsplan, åtgärdsprogram och miljökvalitetsnormer för perioden 2021–2027

Jernkontoret är den svenska stålindustrins branschorganisation och företräder stålindustrin i frågor som berör energi, miljö och hållbarhet, forskning och utbildning, handelspolitik, standardisering, samt skatter och avgifter. Avseende vattenfrågor så stödjer Jernkontoret sina medlemsföretag i deras lokala vattenarbete på vattendistriktsnivå men också avseende nationella och regionala vattenfrågor som en nödvändig del i arbetet med att implementera ramdirektivet för vatten och havsmiljödirektivet.

Jernkontoret välkomnar möjligheten att lämna synpunkter på Vattenmyndigheternas samrådsmaterial och besvarar samrådet genom att utveckla övergripande synpunkter enligt punkterna:

  1. Tillämpning av undantag för mindre stränga krav måste bli verklighet (förvaltningsplan kapitel 7)
  2. Bättre underlag och bättre bedömningar behövs
    a. Vattenförekomstindelning
    b. Statusklassningar och riskbedömningar
    c. Representativ provtagning
    d. VISS
  3. Miljökvalitetsnormer och klimatförändringar
  4. Långtgående konsekvenser av förändrat klimat (kapitel 5 i förvaltningsplan), vattentorka och vattenbrist (delförvaltningsplan)

Jernkontorets synpunkter fokuserar i huvudsak på förvaltningsplanerna och är riktade till samtliga fem vattendistrikt då produkterna är lika på många sätt. Flera av Jernkontorets medlemsföretag svarar på samrådsmaterialet och har även lämnat in synpunkter direkt i VISS.

Jernkontoret har tillsammans med sina medlemsföretag diskuterat de frågor som utvecklas i detta remissvar.

Samrådsmaterialet är mycket omfattande, bitvis abstrakt, och svårt att greppa för de stålproducerande företagen, då relativt få delar av materialet kan kopplas direkt till deras verksamhet. Företagen berörs direkt av miljökvalitetsnormernas rättsliga verkan och indirekt av de åtgärdsprogram som föreslås, dels genom tillsynsåtgärder kopplade till miljökvalitetsfaktorer, dels genom tillståndsprövningar där respektive länsstyrelse går in med yttrande. Statusbedömningarna som finns i VISS får också rättsverkan när verksamheternas tillåtlighet ska prövas. Sammantaget gör det att Jernkontoret väljer att lämna in ett övergripande svar med fokus på de viktigaste frågorna.

Jernkontoret anser att den regionala förankringen av de olika delarna i samrådsmaterialet är svag. Ett exempel är den delförvaltningsplan gällande vattenbrist som har tagits fram för samtliga fem vattendistrikt (delförvaltningsplan med åtgärder mot vattenbrist och torka 2021 - 20). Det är både lovvärt och prioriterat att fokusera på vattenresurshantering och lyfta hur angeläget vattenresursfrågan är. Men delrapporterna är inte tillräckligt förankrade i de fem olika regionala vattensituationerna. Tillgänglighet på vatten och vattentorka ser väldigt olika ut mellan Norra och Södra Sverige. Ett vattendistrikts risknivå borde ligga till grund för de eventuella åtgärder som föreslås, vilket ser olika ut geografiskt.

Jernkontoret ser också att kopplingen inte är tydlig mellan VISS databas och Vattenmyndigheternas produkter. Konsekvenser av tänkta åtgärder i VISS bör fångas upp inför beslut om MKN (och eventuellt undantagsbeslut) och återspeglas i åtgärdsprogrammens konsekvensanalys. I dagsläget ser vi inte att det är fallet.

Sammanfattning

  • Samrådsmaterialet är omfattande och svårgenomträngligt för verksamhetsutövarna, något som påpekats i tidigare vatten-cykler.
  • Vattenmyndigheter tillämpar inte undantag för mindre stränga krav i den utsträckning som lagen kräver, detta medför osäkerheter och långdragna tillståndsprocesser för företagen.
  • Jernkontoret anser det anmärkningsvärt, efter tjugo års tillämpning av Vattendirektivet, att underlag och bedömningar som ligger till grund för sättande av miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram är så pass osäkra än idag. Detta medför fortsatt betydande rättsosäkerhet för stålföretagen.

1. Tillämpning av undantag för mindre stränga krav måste bli verklighet (förvaltningsplan kapitel 7)

Jernkontoret har engagerat sig i Vattendirektivets arbete sedan början av 2000-talet och påtalat brister i EU:s Vattendirektiv, detta kulminerade 2015 med Weserdomens hämmande effekter på hållbara utvecklingsprojekt. Kommissionen bestämde under sin s.k. Fitness check (2018–2019) att inga ändringar i direktivet behövdes, och Sverige höll med. Det här är bakgrund och motiv till att stålbranschen idag, och i de fall som verksamheterna behöver utöka produktion, bygga fossil-fria anläggningar, vidta miljöförbättrande åtgärder, etc, ser möjligheten att tillämpa undantag på nationell nivå som enda möjligheten för att fortsätta utvecklas i Sverige. Frågan blir än mer prioriterad nu när den sista vattencykeln 2021–2027 är här och tydlighet i hur undantag ges och hanteras efter 2027 fortfarande inte finns.

Gällande möjligheter för industriell verksamhet, tillika stålbranschen, att få mindre stränga krav för berörd vattenförekomst, så återfinns det i Vattenförvaltningsförordningen, i sig baserat på EU:s Vattendirektiv, artikel 4.5., under "socioeconomic needs". Enligt Havs- och Vattenmyndighetens vägledning (HVMFS 2014:12) och CIS Guidance Document no 20 (EC) så definieras samhällsekonomiskt behov som ”ett behov i samhället som ger upphov till en mänsklig verksamhet som innebär ett påverkanstryck på miljön. Det är viktigt att bedöma behovet utifrån just samhällets och inte den bedrivna verksamhetens behov”. Det bör vara helt tydligt i Vattenmyndigheternas förvaltningsplaner att industriella verksamheter som stålföretag, omfattas och bör få ett mindre strängt krav för en påverkad vattenförekomst som ej uppnår god status om alla tekniskt möjliga åtgärder (BAT) genomförts. I samrådsmaterialet så görs en omvänd tolkning som inte är förankrad i ovanstående lagstiftning då man tar fasta på begreppet ”samhällsviktig/nyttig verksamhet” och utifrån detta analyserat vilka verksamheter vars vattenförekomster kan bli föremål för mindre strängt krav. Givet att flertalet vattenförekomster inte uppnår god ekologisk status (enligt förvaltningsplanerna) och idag har tidsundantag till 2027 så är ovanstående tolkning oacceptabel och felaktig, och risken är att verksamheter hamnar i en "rävsax" genom att mindre stränga krav inte kan tillämpas 2027 (när tidsundantagen går ut). Jernkontoret anser att Vattenmyndigheterna, givet dessa förutsättningar, bör göra särskilda bedömningar i det enskilda fallet om det ”samhällsekonomiska behov som verksamheten fyller inte utan orimliga kostnader kan tillgodoses på ett sätt som är väsentligt bättre för miljön”, enligt lagtext i Vattenförvaltningsförordningen. I nuläget står det visserligen i samrådsmaterialet att en verksamhetsutövare som tillämpar BMT eller BAT inte behöver vidta åtgärder. Dock måste åtgärder vidtas för vattenförekomster som är dåligt klassade, vilket påverkar verksamhetsutövaren. Vattenmyndigheterna måste besluta om de undantag de är skyldiga att meddela när förutsättningarna är uppfyllda, inte minst när en vattenförekomst påverkas av mänsklig verksamhet som uppfyller samhällsekonomiska nyttor. Det är förvånande att Vattenmyndigheterna i förvaltningsplanerna (avsnitt 7.3) skriver att ”Fortsatt arbete återstår för att mer fullständigt definiera vad som kan utgöra skäl för mindre stränga krav. Vattenmyndigheterna inväntar att vägledande myndigheter klargör hur begreppet ”miljömässiga och samhällsekonomiska behov” ska tolkas”. Det är omfattande sociala och ekonomiska samhällskonsekvenser som står på spel och det är inte rimligt att Vattenmyndigheterna avstår från att tillämpa lagen och refererar till en annan myndighet. Och dessutom, Vattendirektivet har funnits i över tjugo år och Jernkontoret anser att man under den här perioden borde ha hunnit utreda vad som är samhällsekonomiska och miljömässiga behov. Jernkontoret efterfrågar en större helhetssyn och att vattenförvaltningen hanterar dessa brister omgående.

Sammanfattningsvis så är svaret nej på Vattenmyndigheternas frågor till målgruppen branscher (ställda på Vattenmyndigheternas samrådsmöten 11/2 och 17/2) om det:

  • Framgår hur undantag tillämpas för påverkan från er bransch?
  • Framgår hur mindre stränga krav beslutas på vattenförekomstnivå?
  • Är tydligt hur multipel påverkan påverkar möjligheten att tillämpa mindre stränga krav?
  • Är tydligt hur verksamheter som genomfört alla möjliga åtgärder (BAT, BMT) inte omfattas av ytterligare krav på åtgärder?

Under frågan om vilka verksamheter som kan få undantag för mindre stränga krav, så har Vattenmyndigheterna även kopplat den möjligheten till verksamheter som utpekas som riksintressen. I samband med detta utförde Tillväxtverket en översyn av riksintressen för industriell produktion (redogjordes för under samrådsmötet 17 februari). Där klargjordes att "det inte kommer bli någon utökad lista på riksintressen att utgå ifrån för att få undantag godkända, samhällsekonomiska behov ska fortsatt ligga till grund för att sätta mindre stränga krav". Jernkontoret efterfrågar att detta tydliggörs även skriftligt nämligen att riksintressen inte kan utgöra någon genväg till undantag. Varken utpekade riksintressen eller samhällsnyttiga/viktiga verksamheter kan utgöra en sådan genväg, det är inte lagligt förankrat.

Jernkontoret noterar ännu ett dokument där samhällsnyttiga verksamheter nämns, nämligen i Vattenmyndigheternas vägledning Verktyg för bättre vatten, där står det "Undantag i form av mindre strängt krav är ett ställningstagande till en sänkt ambitionsnivå – att god status inte kommer att kunna uppnås"…. och vidare "Det finns ytterligare två situationer då myndigheterna kan tillåta att vattnet inte når god status. "Nya samhällsnyttiga verksamheter kan få tillstånd att försämra vattnets miljökvalitet, men bara om särskilda kriterier är uppfyllda och åtgärder vidtas för att minimera försämringen."

Jernkontoret vill därför lyfta att alla delar i samrådsmaterialet, inklusive ovanstående vägledning, och det presentationsmaterial som visades 11/2 och 17/2 (Katrin Herrlin nämner "metoder för tillämpning av mindre stränga krav kring: hamnar – urban markanvändning i tätort – riksintresse för kulturmiljövärden – kommunala avloppsreningsverk – vattenförsörjning – balans- och reglerkraft i Sveriges elsystem – riksintressen försvarsanläggningar …") bör justeras så det inte blir missvisande.

Sammanfattningsvis så är undantag för mindre stränga krav den viktigaste frågan för Jernkontorets stålföretag under vattencykeln 2021–2027. Samtidigt har en del företag observerat (VISS) att vissa vattenförekomster har fått tidsundantag till 2039 som s.k. "naturliga vatten". Jernkontoret anser att en bättre lösning i rådande läge hade varit att tillämpa mindre stränga krav, det är långsiktiga processer för att återhämta en vattenförekomsts vattenkvalitet och det räcker alltså inte med tidsundantag. Det är överhuvudtaget en ohållbar strategi att i varje vattencykel och för vattenförekomster som ej uppnår god vattenstatus tillämpa tidsundantag istället för att sträva efter att sätta mindre stränga krav i enskilda fall givet en grundlig bedömning inklusive förutsättningar för att kunna uppnå god vattenstatus.

2. Bättre underlag och bättre bedömningar behövs

a. Vattenförekomstindelning och typning av vattenförekomster
Det har gjorts justeringar i vattenförekomstindelningen sedan tidigare vattencykel (HVMFS 2017:20) vilket är positivt. Jernkontoret noterar att storlekskriteriet för indelning nu har harmoniserats mellan olika vattendistrikt, något som har lyfts i dialogen mellan Vattenmyndigheterna och näringslivet tidigare.

b. Statusklassningar och riskbedömningar
Jernkontoret anser att det nya arbetssättet med förändrad riskbedömning (väger in mera noggrant data, bättre verifiering, högre tillförlitlighet) utgör en förbättring. Resultatet av denna förändring blir att det är färre vattenförekomster som klassas som i behov av åtgärder (hög risk) och övriga vattenförekomster med måttlig risk får andra typer av åtgärder som utökad mätning till exempel. Det får dock inte leda till att ekologisk eller kemisk status sänks om inte tillräckligt dataunderlag ligger till grund för det. Enligt förvaltningsplanernas kapitel 3.1 kan ekologisk status sänkas enbart på grund av identifierat påverkanstryck, samtidigt som man inte får sänka statusen för kemisk status om inte miljöövervakningsdata finns för att motivera detta. Rent konkret innebär detta att en klassning kan ge lägre status med avseende på särskilda förorenande ämnen (SFÄ) samtidigt som det krävs underlagsdata för att sänka statusen med avseende på prioriterade ämnen. Jernkontoret efterfrågar en förklaring till varför.

I samtliga förvaltningsplaner så indikerar Vattenmyndigheterna (alla 5) under ”Förändringar sedan 2016” att de numera enbart klassificerar de kvalitetsfaktorer som "bäst svarar på de miljöproblem som finns i en vattenförekomst" och resultatet blir att "många kvalitetsfaktorer lämnas oklassade". Jernkontoret efterfrågar motivering till denna ändring och förklaring på vad som avgör vilken faktor som är "bäst".

Jernkontoret anser vidare att Vattenmyndigheterna behöver förtydliga vad som menas med relevanta kvalitetsfaktorer (nytt i denna Vattencykel, se HVMFS 2013:19). Blir exempelvis EU:s prioriterade ämnen (PS, PHS) och Särskilt Förorenande Ämnen (SFÄ) automatiskt relevanta kvalitetsfaktorer? Jernkontoret ser att det finns en risk för att ”relevant” kommer att tolkas vara de vattenkemiska parametrarna, exempelvis SFÄ, då dessa dels är mätbara, dels tenderar att direkt kunna kopplas till en utsläppande industri, oavsett om det går att spåra ämnet till en faktisk biologisk påverkan eller inte. Jernkontoret ser också att kopplingen mellan relevanta kvalitetsfaktorer för en vattenförekomst som klassas högt i risk, och därmed är i behov av åtgärder, och de faktiska åtgärderna är svag. Det finns flera exempel på risk-klassade vattenförekomster som inte går in de åtgärder som föreslås för respektive vattenförekomst. Här efterfrågar Jernkontoret förklaring och förtydligande.

Jernkontoret vill påminna om att grunden i ramdirektivet för vatten är det ekologiska systemen i vattenförekomsterna vilket innebär att grunden för all bedömning bör utgå ifrån hur de biologiska samhällena mår. Med de förändringar som föreslås så riskerar den sammansatta bedömningen av en vattenförekomst att snedvridas mot de kemiska parametrarna jämfört med de biologiska, vilket kan anses gå tvärt emot direktivets egentliga syfte, och samtidigt riskerar att ge en ofullständig bild av de akvatiska ekosystem som bedöms. Jernkontoret anser att bedömning av en vattenförekomsts hälsotillstånd måste grundas på en faktisk påverkan och effekt, och grunden för all bedömning inom vattendirektivets ramar bör utgå ifrån hur de biologiska samhällena mår. Med de förändringar som föreslås så riskerar den ekologiska statusen att få allt mindre betydelse till förmån för de vattenkemiska parametrarna, vilket kan anses gå tvärt emot direktivets egentliga syfte och samtidigt riskerar att ge en ofullständig bild av verkligheten.

c. Representativ provtagning
Jernkontoret konstaterar att det fortfarande är vanligt med brister i de representativa mätningar som ligger till grund för en vattenförekomsts klassning, också påtalat av Jernkontoret i tidigare vatten-cykler. Flera företag lyfter exempel på mätstationer som inte är representativa för vattenförekomsten och som inte borde ligga till grund för klassning av vattenförekomsten; det kan handla om provtagningspunkter som har satts direkt vid en utsläppspunkt och som då mäter ett utsläpp snarare än vattenkvalitén i mottagande recipient. Den här typen av mätstation är idag i bruk för klassning av vattenförekomst, trots att statusbedömningar ska utgå från övervakningsstationer som är representativa (HVMFS 2019:25).
Utöver ovannämnda brister så är också hantering av vilka mätstationer som väljs ut för bedömning i VISS i vissa fall inkonsekvent. Ett företag har rapporterat att olika kvalitetsfaktorer bedöms utifrån olika grader av representativitet. Det är olyckligt att dessa brister fortsätter ända in i sista vattencykeln 2021–27. Och det är allvarligt då den låga kvalitén på dataunderlag och inkonsekvent hantering av data påverkar företagens tillåtlighet och villkor för verksamheten. Jernkontoret skulle kunna fortsätta med många fler exempel på detta.

d. VISS
Jernkontoret frågade sina medlemsföretag om hur deras respektive vattenförekomster rapporteras i VISS och hur klassningsunderlaget stämmer med verkligheten. Företagen har gått in i VISS och kontrollerat data för de vattenförekomster som respektive verksamhet släpper ut i, och så mycket som möjligt lämnat in synpunkter på dessa enskilda vattenförekomster direkt i VISS. Jernkontoret har sammanfattat några av företagens synpunkter på VISS under följande punkter:

  • Information förs in i VISS som inte är kopplad till vattenförekomsten utan ligger utanför företagets recipient.
  • Obsolet data när det finns nya klassningsunderlag för respektive vattenförekomst (har setts data för 2017 när det finns senare data). Även påverkanskällor har brustit i uppdateringen.
  • Svårigheter att få data inkorporerat i VISS från företagen, det kan handla om ekologiska och kemiska studier i respektive vattenförekomst som skickas in till VISS men som inte tas med.
  • Svårigheter att navigera i VISS och hitta relevanta vattenförekomster.
  • Det är inte ovanligt att en vattenförekomsts grunddata saknas, alltså ursprungsinformationen till en klassning, och användaren hänvisas då till en metodbeskrivning rapporterar ett företag.
  • Ett annat företag rapporterar att för de vattenförekomster som klassats som hög risk och i behov av åtgärder, exempelvis en åtgärd som sanering av förorenat sediment, så finns ingenting angett om vilken effekt man förväntar sig av åtgärden. Man kan förutsätta att åtgärderna syftar till att en miljökvalitetsnorm ska uppnås, i detta fall god kemisk status för prioriterade ämnen. Men det står inte. Jernkontoret efterfrågar mer tydlighet vad gäller vilket underlag som vattenmyndigheten har använt för att komma fram till att just denna åtgärd är relevant, vad gör denna åtgärd mera relevant än andra åtgärder. I just detta fall så visar nämligen företagets undersökningar av samma sediment en väldigt liten spridning från sedimenten, och det är därför inte en åtgärd som skulle leda till att miljökvalitetsnormen uppnås.


Jernkontoret vill, genom att i ovanstående peka på otydligheter och brister i klassningsunderlag, tillvägagångssätt, VISS, med flera, lyfta hur centrala statusbedömningarna är i praktiken. Statusbedömningarna som synliggjorts i VISS får i praktiken en rättsverkan mot verksamheter när deras tillåtlighet ska bedömas och brister i datakvaliteten skapar betydande rättsosäkerhet. Då det vid rättsliga prövningar används underlag från VISS så är det helt nödvändigt att bättre data finns tillgänglig i VISS.

3. Miljökvalitetsnormer och klimatförändringar

Normsättningen baseras på den vattenkvalitet som råder i vattenförekomsten enligt klassificering av ekologisk och kemisk status, och miljökvalitetsnormen anger vilken sammanvägd ekologisk status som ska uppnås, och till när. I en tid av betydande klimatförändringar och uppenbara effekter på både kvalitet och kvantitet av vatten så kommer det medföra betydande svårigheter för att klara en rättssäker normsättning, tillämpning och adekvata åtgärder. Givet de effekter som nu följer av klimatförändringarna, så bör Vattenmyndigheterna se över klassificeringen av ekologisk och kemisk status samt miljökvalitetsnormer. Jernkontoret bedömer att behovet av undantag kommer öka samtidigt som vattenförvaltningen måste kunna hantera den kontinuerliga förändring som vattensystemen undergår och säkra en hållbar vattenförvaltning. I den hållbarheten måste både skydd av ytvatten och samhällsutveckling rymmas. Det är därför inte realistiskt varken samhällsekonomiskt eller miljöskyddsmässigt att verksamheter som redan tillämpar bästa möjliga tekniken ska förhindras att utvecklas på grund av en ofullständig implementering av Vattendirektivet i Sverige, framförallt en bristfällig tillämpning av undantag.

4. Långtgående konsekvenser av förändrat klimat (kapitel 5 förvaltningsplan), vattentorka och vattenbrist (delförvaltningsplan)

Både utredningar (SMHI, SWECO, SCB, etc), behovskartläggningar, regeringsuppdrag, och inte minst Vattenmyndigheterna själva, pekar på Sveriges ökande behov av investeringar i klimatanpassning och en effektivare vattenanvändning. Det krävs ökad kunskap om vattenuttag i samtliga vattendistrikt, kombinerat med vattenbalansräkningar och robusta scenario-beskrivningar, för förstå vilka åtgärder som behöver vidtas för att möta de framtida vattenbehoven. Här belyser Vattenmyndigheterna att även tillåtna vattenuttag redan idag tidvis överskrider vattenföringen, och här spelar tillsyn från Länsstyrelsen en viktig roll för att kontinuerligt uppdatera bilden och på så sätt kunna anpassa åtgärderna. Jernkontoret stödjer det tillvägagångssättet. Däremot, och vad gäller data för vattenuttag och nödvändiga kartläggningar av vattenbalansen, så bör det ske på frivillig basis och inte genom prövning av tillstånd för vattenuttag.

I delförvaltningsplanen anges att industrin står för den klart dominerande användningen av vatten i samtliga distrikt och att klimatförändringarna kan komma att leda till ökade problem med vattenbrist i vattendistriktet. Jernkontoret lägger till att vattenbrist även kan få allvarliga konsekvenser för de industrier som har kylningsprocesser, vilket i sin tur skulle få allvarliga konsekvenser för samhället i stort. Det ska även tas i beaktande att det är flera större industrier med stort kylbehov som nu avser att etablera sig i det nordliga vattendistrikten. I norra Sverige så planeras inte minst Hybrits kommande demoanläggning i Gällivare, H2 Green Steel i Boden, Talgas anläggning för tillverkning av anodmaterial, vilka kommer ha processer som ställer stora krav på kylning, vilket innebär ökat behov av vattenuttag. I samrådsunderlaget framgår däremot i avsnitt 6.3 att utvecklingen pekar mot att det inte kommer att ske några större förändringar av vattenanvändningen i industrin de närmaste åren.

Jernkontoret för sedan 2019 dialog med ansvariga myndigheter såsom SMHI så att rätt data från stålbranschen blir tillgänglig för beräkningar av till exempel vattenbalanser. Dessutom bidrar Jernkontoret till arbetet med att ta fram en nationell strategi för effektiv vattenhushållning, genom samtal med samordnare Ulla Sandborgh. Jernkontoret stödjer helt och fullt framtagandet av en nationell strategi för att kunna styra resurser, kunskap, och kompetenser mot rätt åtgärder som i sin tur är baserade på tillförlitliga underlag.

Effekter av pågående klimatförändringar kan redan observeras i form av förändrad kemi och biologi (e.g. vattentemperatur, ändrade ljusförhållanden, artsammansättning) – det vill säga alla de grundläggande parametrarna som definieras i Vattendirektivet för att bedöma vattenkvalitet och för att sätta miljökvalitetsnormer. Det är därför obegripligt att klimatförändringar fortfarande inte ingår i själva lagstiftningen, både avseende Vattendirektivet och den svenska implementeringen. Jernkontoret har under flera år, tillsammans med övriga samhällsaktörer i Sverige (Swedish Water Alliance som omfattar fem sektorer: Svenskt näringsliv, LRF, Energiföretagen Sverige, SKR) påtalat i samband med EU-kommissionens översyn av ramvattendirektivet att det inte finns utrymme i direktivet för att beakta konsekvenserna av klimatförändringarna. EU-kommissionen har dock inte gjort någon anpassning i det tjugo år gamla direktivet, vilket innebär att varje medlemsstat måste anpassa sin vattenförvaltning för att kunna ta höjd för ändringarna i vattenförvaltningen som klimatförändringarna obevekligen kommer att förutsätta. Samtidigt är det för verksamhetsutövarna oklart hur detta ska gå till, utan att samtidigt riskera att många verksamheter kan komma att förbjudas av formella skäl då det i samband med tillståndsprövningar inte kommer att kunna visas att verksamheten inte riskerar att försämra eller äventyra satta miljökvalitetsnormer, trots att dessa försämringar egentligen kan vara en konsekvens av klimatförändringarna.

Jernkontoret vill avsluta med att framföra att det är positivt att vi sedan 2008 haft en dialog med Vattenmyndigheterna, och ser framemot fortsatta samtal för att komma framåt i den så viktiga svenska vattenförvaltningen.

 

Jernkontoret

Bo-Erik Pers, verkställande direktör 

Sophie Carler, senior advisor