Energimyndighetens uppdragsredovisning: Kontrollstation för elcertifikatsystemet 2015

Till Näringsdepartementet
n.registrator@regeringskansliet.se
eva.centeno-lopez@regeringskansliet.se

Jernkontorets diarienr: 4/14

Jernkontorets yttrande till Näringsdepartementet över "Energimyndighetens uppdragsredovisning: Kontrollstation för elcertifikatsystemet 2015", N2014-734-E

Jernkontoret anser följande:

• Frekventa ändringar i kvotplikten skapar osäkerhet för samhällets aktörer och bör undvikas.

• Företags administrativa börda bör inte ökas, varför obligatorisk rapportering av planerade projekt, mer frekvent rapportering av uppfyllnad av kvotplikten eller frekventare annullering inte bör införas.

• Risker för att utbyggnaden av förnybar el inte når uppsatta mål underskattas av Energimyndigheten och kan leda till höga elpriser med försämrad konkurrenskraft för den energiintensiva industrin som följd.

• Energimyndigheten har bortsett från risken för effektbrist och elbrist som uppstår då tre av kärnkraftverken tas ur bruk framåt 2025.

• Rätt till elcertifikat borde ges till elproduktion från alla typer av restenergi.

Energimyndigheten har gjort en gedigen utredning, men har inga förslag på hur de problemställningar som verkligen kan påverka måluppfyllelsen kan lösas och underskattar deras betydelse. Om inte målen nås kommer elpriserna att gå upp på ett sätt som påverkar konkurrenskraften och gör det svårt för svenska företag att hävda sig på marknaden.

Genom att skapa ett gemensamt kvotpliktssystem tillsammans med Norge har den svenska kvotplikten måst ökas med 75TWh under perioden 2016-2035. Det är kanske inte en ambitionsökning i egentlig mening, men i praktiken innebär det en större börda för systemet och elkunderna. Det visar också på att stabila och överblickbara förutsättningar för samhällets olika aktörer inte råder.

Energimyndigheten vill öka transparansen, för att få en korrektare certifikatsprissättning, genom att en energislagsövergripande databas, med uppgifter om projekt från planeringsfas, via investeringsbeslut till byggnation tillgängliggörs för aktörer, och att databasen bör förvaltas av Energimyndigheten. Ett tvingande rapporteringskrav av detta slag ökar ännu mer den administrativa bördan för företag som bygger förnybar elproduktion. De flesta företag vill heller inte tillkännage projekt som sedan inte beslutas. Vi anser att en obligatorisk datarapportering av detta slag inte ska införas. Den frivilliga databas som idag finns i Vindbrukskollen kan snarare byggas ut till en energislagsövergripande databas, som fortsätter vara frivillig.

Att elleverantörer rapporterar mängden fakturerad el kvartalsvis till Energimyndigheten torde vara en enkel insats för att hålla koll på hur användningen av el utvecklas i samhället. Att deklarera uppfyllnad av kvoten oftare och frekventare annullering, skulle däremot leda till en alldeles för hög administrativ börda.

Riskerna för att utbyggnaden av förnybar el inte skall bli som förväntat underskattas av Energimyndigheten. Ett antal viktiga risker belyses av Energimyndigheten:

• Bankers och andra långivares krav på prissäkring av intäkter från elproduktionen är höga och det är idag redan 50% av vindkraftskapaciteten som enligt forskarna Anna Bergek och Ingrid Mignon på Linköpings Universitet byggs av andra bolag än de traditionella (1). De traditionella bolagen är stora och har ofta tillräckliga egna investeringsmedel och säkerheter, medan andra som bygger har svårt att få lån.

• Begränsad överföringskapacitet i näten, där Svenska kraftnät vill vänta ut beslut om förnybar elkraftsproduktion innan investeringar planeras och genomförs. Med förväntat långa tillståndsprocesser innebär det att den förnybara el som planeras produceras i ex SE2 inte kommer att kunna komma någon till godo eftersom den inte kommer att kunna överföras, då överföringskapaciteten redan är fullt intecknad och byggs ut först efter 2020. Samtidigt finns det stor efterfrågan i område SE3 och SE4.

• Tillståndsprocesserna antas ta mer än 3 år, men med den omfattande omprövningen av vattenkraften kommer tiden för att få tillstånd öka beroende på personalbrist på myndigheter. Samtidigt är 65% av de tillståndsgivna vindkraftverken belägna i de områden där överföringskapaciteten redan är fulltecknad. Och i områden där det råder elunderskott är endast 35% av vindkraftverken tillståndsgivna. Tillståndsgivna verk ligger alltså på "fel ställen". Det är därför sannolikt att tillståndsgivningsprocessernas längd kommer att spela en mycket större roll än Energimyndigheten tror.

En risk som Energimyndigheten undviker att nämna är den som Svenska Kraftnät tar upp i ett diskussionspapper om avveckling av kärnkraft (2). Fram till 2025 kommer tre kärnkraftverk att behöva avvecklas. Dessa levererar el främst i södra delen av Sverige (SE3 och SE4) där elunderskott råder redan idag. För att säkra tillgång på effekt, det vill säga säkra stabilitet och leveranssäkerhet, skulle ytterligare 52 300 MW vindkraft behöva byggas i SE3 och SE4 för att klara en tioårsvinter och 32 330 MW för att klara en normalvinter år 2025. Den tillståndsgivna, men ej ännu byggda, vindkraften har Energimyndigheten angivit till 9 107 MW varav 3 187 MW i SE3 och SE4 och den som är under prövning till 33 868 MW varav 11 363 MW i SE3 och SE4 fram till 2020. Det är tydligt att det blir svårt att klara även en vanlig vinter med ny vindkraft när kärnkraftverken stängs. Dessutom kommer det råda brist på reaktiv effekt och svängmassa i elsystemet, vilket riskerar att försämra elkvaliteten med produktionsstörningar i stålindustrin som följd. Med gaskraft skulle installation av 3 490 MW räcka för att klara en tioårsvinter. Skillnaden mot vindkraft beror på att endast 10% av vindkraften kan tillgodoräknas på vintern.

Torv ser Energimyndigheten av någon anledning som förnybar och vill att den skall fortsätta ge rätt till elcertifikat. Vi anser att det är mycket mer relevant, och viktigare, att ge rätt till elcertifikat för elframställning från restenergi. Allt eftersom behovet av värme minskar i samhället, i takt med att byggnader blir mer energieffektiva, behöver restenergier uppgraderas till el. I dagens läge går dessutom stora värden förlorade på grund av synen att restenergi från produktion som ursprungligen baserats på fossila bränslen eller användning av svensk el är fossil. Eftersom energi bara omvandlas, så är detta synsätt fullständigt fel. Ändå vill många energiföretag inte använda restenergi från våra företag. Om el från restenergi tilldelades elcertifikat skulle mer av den uppkomna restenergin användas och samhället skulle tjäna i minskad klimatpåverkan, miljöpåverkan och i avsevärt högre energieffektivitet.

För att stålindustrin ska kunna vara konkurrenskraftig på världsmarknaden med produktion i Sverige, krävs pålitlig tillgång till både effekt och energi till priser som möjliggör tillverkning av de avancerade produkter vi gjort oss kända för. Det krävs också att det finns utrymme för tillväxt. Stålindustrin gör sitt bästa för att effektivisera, men behöver ofta använda mer energi för att tillverka produkter som ger bra energi och miljöprestanda i senare tillverknings- och användningsled. Det är därför viktigt att myndigheter betraktar samhällets energisystem i sin helhet och planerar lagstiftning långsiktigt.

JERNKONTORET

Bo-Erik Pers
Verkställande direktör

Alena Nordqvist
Handläggare

1. Anna Bergek och Ingrid Mignon, Linköpings universitet, Nya investerare i förnybar elproduktion, Energimyndighetens Programkonferens Allmänna Energisystemstudier 2014.

2. Svenska Kraftnät, Diskussionsunderlag Svenska Kraftnäts kund- och intressentmöte 14 mars 2014.