IED närmar sig mållinjen – Eva Blixt, Jernkontoret, förklarar

Under närmare tre år har Industriutsläppsdirektivet, på engelska Industrial Emissions Directive (IED), utvärderats och reviderats och under sommaren 2023 kommer beskedet om hur, och i vilken utsträckning, direktivet påverkar Europas industrier. Eva Blixt, rådgivare i miljöfrågor på Jernkontoret, förklarar vad som händer härnäst.

Den 31 januari talade Eva Blixt, rådgivare i miljöfrågor på Jernkontoret, i en IED-workshop med medlemsländernas IED-förhandlare och -experter på EUROFER:s kontor i Bryssel. Arrangörer för mötet var bland andra EUROFER, FuelsEurope, Cefic och Business Europe. Ett tiotal länder och ett 20-tal experter deltog. Eftersom rådet ska anta en allmän inriktning den 16 mars var detta en sista möjlighet att förklara för rådet vad som behöver ändras för att stimulera fortsatt transformation och innovation.

Vi träffade Eva Blixt för att ställa några frågor efter mötet den 31 januari.

Kan du berätta lite mer om IED och hur de möten du deltar på i Bryssel brukar se ut?

– Mitt arbete med IED innebär att jag träffar representanter från EU-kommissionen (miljödirektoratet), Europaparlamentet där våra folkvalda parlamentariker sitter (i miljö- och industriutskottet) och den svenska representationen i Bryssel. IED lagstiftar om vad som behövs för att få ett miljötillstånd för sin verksamhet och har varit ett effektivt verktyg för att minska utsläppen från industrin. Förslagen och förhandlingarna som sker nu indikerar dock att tillståndsprocesserna kommer sätta mycket striktare krav men också bredare med många fler parametrar.

Vad skulle mer detaljerade tillståndsprocesser rent konkret innebära för svensk stålindustri?

– Det skulle innebära längre tillståndsprocesser, minskad flexibilitet i användning av energi, vatten och material som hämmar mer hållbara, varaktiga produkter men också utvecklingen av processer och nya innovationer. Vi delar EU-kommissionen syn på att det krävs effektiva tillståndsprocesser för att klara omställningen, men förslagen, som både breddar och fördjupar direktivet, får motsatt effekt.

På vilket sätt breddas och fördjupas direktivet?

– I dag sätts ett intervall för vilka utsläppsnivåer man ska nå i BAT-slutsatser och flera medlemsländer har tillämpat det högre värdet generellt i tillståndsgivningen. Kommissionen föreslår nu att det lägre värdet ska vara utgångspunkten för villkoren. Om företaget behöver ett högre måste ansökan göras i domstol Antalet villkors värden kan vara är mer än hundra för ett stålföretag. Det lägsta värdet för ett enskilt utsläpp för en enskild process klarar endast ett fåtal, resten av industrin måste söka undantag. Men än värre är att man vill sätta bindande krav på hur mycket energi, vatten, material och kemikalier man få använda. Mer avancerade produkter, som våra specialiserade stål i Sverige kräver ofta mer vatten och energi i tillverkning, men är bättre för miljön i sin helhet i användningen.

Vilken är din roll i revideringsarbetet?

– Jag är i Bryssel så ofta jag kan för att informera om vad som ligger i svensk stålindustris intresse – att fortsätta kunna producera avancerade stålsorter och fossilfritt stål och förmedla detta till de tre olika lagstiftande institutionerna: Kommissionen, rådet och parlamentet. Nu har vi kommit till den punkten att medlemsstaterna ska ta allmänna rådslutsatser den 16 mars på EU-kommissionens förslag. Mötet i tisdags blev vårt sista försök att få med oss medlemsstaterna på särskilt viktiga punkter.

Vad kom ni fram till under mötet med medlemsstaterna?

– Det var ett mycket stort intresse och över hälften av EU:s medlemsländer var med fysiskt eller digitalt. Det var totalt ett trettiotal deltagare och vi gjorde tre olika presentationer på våra viktigaste frågor: om bindande värden på konsumtion av energi, vatten och material, innovationer samt om straff och kompensation. Jag fokuserade min presentation på att miljötillstånden inte får bli för detaljerade och styrande eftersom transformation och innovation behöver flexibilitet. Inte heller miljö tjänar på att i minsta detalj vara styrande i tillståndsfrågan. Det kom också många frågor från deltagarna om artikeln om innovation, vilket ger visst hopp om att man ser över denna text ännu en gång, liksom den om bindande värden för konsumtion.

Vad händer nu?

– Dagen efter mötet träffade jag viktiga parlamentariker i industriutskottet eftersom de har delad kompetens i några artiklar. Vi kommer fortsätta analysera alla de 1 751 ändringsförslag från Miljöutskottet och de 200 från industriutskottet i Europaparlamentet och fortsätta utbilda i vad IED är och vad det bör fortsätta vara. I maj röstar parlamentet, först i utskotten och sen i plenum. Därefter tar trialogen vid mellan de tre olika EU-parterna och Sverige som ordförande för rådet kommer förhoppningsvis leda detta i hamn på ett klokt sätt, avslutar Eva.

Läs mer om IED och Jernkontorets arbete: