The Bug – en stol helt rätt i tiden

Ett brinnande intresse för problemlösning, en inspirerande mormor och en lärare som utmanade satte fart på skapandet. Nu tillverkar industridesignern Lovisa Pettersson hållbara stolar av svenskt stål med målet att få människor att må bra!

Industridesignern Lovisa Pettersson (stående) och utomhusstolen the Bug. Foto: Robert Johansson.

Gävlebon Lovisa Pettersson har alltid skapat. När hon var liten blev hon inspirerad av att sy kläder tillsammans med sin mormor, ett intresse som tog henne till Beckmans kvällsskola i Stockholm och textilkurser i Borås.

– Jag sydde kläder men hittade inte riktigt min nisch i modebranschen. Jag drivs av att lösa problem, att hitta en lösning på en utmaning, berättar Lovisa Pettersson.

Det var den drivkraften som istället ledde Lovisa till en utbildning i industridesign hemmastaden Gävle. Det visade sig vara helt rätt.

– Redan efter första året var jag så taggad och med mina förkunskaper behövde jag lite mer utmaning och ville därför genomföra en lite friare sommarkurs där jag kunde utvecklas ytterligare. Jag och min syster genomförde en sommarkurs tillsammans.

Det var där, på den där sommarkursen som historien om stålstolen – the Bug – tog sin början. Efter att ha berättat för läraren Lars att hon ville ha ett problem att lösa så gav han henne en spännande utmaning.

– Han sa att han gärna ville sitta ute och jobba på sommaren, men att han inte satt bra i sin baden baden-stol och att solen reflekterades i datorn så att han inte såg vad som stod på skärmen.

Varför har ingen löst det här problemet? Lovisa och hennes syster gick igång på idén och antog utmaningen. Steg ett var att utforska problemet med solen och skärmen.

– Vi tyckte det var superspännande och satte igång att bygga tak och boxar för datorn, men det funkade inte. Solen studsade till och med på kläderna så det var inte ett sätta att lösa problemet.

Istället började de mixtra med stolar, bord och bänkar och kom på att vad som behövdes var ett tak bakifrån som täcker både personen och datorn.

– Vi var så motiverade. Vi gick all in och slabbade, det vill säga labbade men mycket mer lustfyllt. Det är ett uttryck som Rasmus Malbert, universitetslektor på HDK, Högskolan för design och konsthantverk lärde mig. Vi testade olika idéer hej vilt med hjälp av kartonger och silvertejp.

Lovisa-slabbandet.jpg

Slabbandet visade sig lyckosamt och ledde fram snabbt fram till flera olika prototyper som vi enkelt kunde utvärdera. Men även om många tyckte att det var en bra idé så fanns det även de som tvivlade

– De frågade om det var ett hus? Ett kontor? Vart ska denna byggnad ligga? Vi tryckte på att det ”bara” var en stol, men många hade ändå svårt att förstå. Men det måste väl finnas ett skrivbord? Kan man verkligen sitta ute? Vadå rygg och tak på en stol? Vi insåg då att vi MÅSTE realisera en riktig prototyp för att folk ska förstå vad en utomhuskontorsstol kan vara för något.

Sagt och gjort så vidareutvecklade de produkten och tog fram många snabba ”slabbmodeller” av överblivet material som bräder, kartong och annat de kunde hitta.

– Det blev inte vackert men vi fick testa hur stolen såg ut och funkade i verkligheten. Vi hade satt upp bräder som ribbor och upptäckte att det blev det randiga skuggor när solen sken. Det är inte bra när en ska jobba!

Tack vare den insikten tillkom en innovativ metod att skära träet så att solen inte lyser igenom. Eftersom metoden även kapar ljudvågor skapa dessutom en lätt ljuddämpning kring personen som sitter i stolen. Under examensarbetet tog vi fram en riktig prototyp tillsammans med lokala hantverkare.

Stolen presenterades på Beckmans våravslutning och blev en succé. Efter att ha hamnat på ett stort uppslag i DN började förfrågningarna ramla in. Samtidigt skildes systrarnas yrkesvägar åt. Lovisa ville fortsätta utveckla stolen och driva företag, systern valde att göra annat.

Lovisa-2.jpg

Eftersom Gävle har en lång tradition av tillverkning och företagande vill Lovisa fortsätta arbetet med utveckling och produktion lokalt.

– Min dröm är att allt ska tillverkas här i Gävleborg och att stolen ska byggas av bra, spårbart och hållbart material. Nu jobbar jag tillsammans med ett företag i Edsbyn där hela stolen tillverkas. Det är fantastiskt!

Att stålet skulle vara svenskt var självklart. Sverige har enligt Lovisa en lång tradition av att tillverka stål av hög kvalitet och har kommit långt med hållbarhetsarbetet. Under åren har hon i sin strävan att använda material av hög kvalitet ibland märkt att en del blir förvånade när hon säger att hon vill ha det bästa och är villig att betala för det.

– Jag har lärt mig så otroligt mycket om produktion och hur viktigt det är att vi efterfrågar hållbara material av hög kvalitet. Jag tänker att ju fler vi blir som efterfrågar det desto mer kommer utbudet att öka.

Att hitta personer som är vana och villiga att göra saker ute var inledningsvis en utmaning. I och med den pågående coronapandemin har allt ändrats.

– Nu har ju människor till och med firat jul ute. Pandemin är verkligen hemsk men om det är något vi tar med oss från detta är vilka möjligheter det finns att vara ute och vad det ger oss.

Lovisas dröm är att hennes stolar ska finnas på hustaken i storstäderna.

– Så många tak är outnyttjade och det är dessutom ett smart sätt att komma ut från sitt kontor!

Lovisa-3.jpg
Rendering av Adam Bengtsson.

Hon ser också stolarna framför sig i offentliga miljöer som parker, längs gångstråk och utanför skolor. Eller varför inte ute i naturen, i skogen eller vid havet med en storslagen utsikt? För tanken är att stolarna ska användas till mer än bara arbete.

– Ja, varför inte spela dataspel utomhus? Det är ju perfekt en solig dag!

Redan nu finns stolarna på universitetets campus i Umeå, på Sandbacka Science Park i Sandviken Science park Sandviken och i en aktivitetspark i Åkersberga.

– Ja, och jag har ju faktiskt en i min trädgård också. Det är bara fantasin som sätter gränser. Det gäller även utvecklingen framåt. Just nu tittar vi bland annat på om vi kan sätta solceller på taket.

Lovisa-4.jpg

Men varför kallas stolen the Bug? Det visar sig att det finns en fin berättelse bakom valet av namn. Utvecklingen har skett enligt mimikry, en metod som går ut på att titta på hur djur ser ut och beter sig och sedan försöker efterlikna det i designprocessen. I det här fallet har de utgått från tordyveln som enligt sägnen underlättar arbetet under resten av året om den kommer flygande tidigt på året.

– Det har vi tagit fasta på! Vi ser stolen som tordyveln som alltid finns ute och därmed alltid underlättar arbetet. Stolens ryggstöd går dessutom upp som en båge med en skyddande rygg likt skalet på en skalbagge, och bordet kan vikas ut som en vinge.

Kopplingarna till djur och natur är tydliga och att Lovisa själv är stolt över sin produkt är uppenbart. Målet har hela tiden också varit att få människor att stanna upp, använda sina sinnen och öka sin närvaro. Så vad är då det som skulle göra henne allra gladast att höra någon säga om stolen?

– Att den underlättar och gör skillnad i någons vardag. Tänk dig att du sitter inne på kontoret och jobbar och ser solen skina utanför. Då är det lätt att bli stressad. Om någon kan komma ut och sätta sig och jobba och få del av allt det härliga med solen och utomhusmiljön så är det fantastiskt. Att någon får ökad livskvalitet skulle göra mig väldigt glad!

Se mer om stolen på lovisaofsweden.se