M gör det för lätt för sig i kärnkraftsfrågan

DEBATT - Publicerad i Värmlands Folkblad 2013-03-16

 

Nästan 2 000 moderater från hela Sverige är samlade i Karlstad för att diskutera viktiga samhällsfrågor. På programmet står seminarier om allt från ekonomi och arbetsmarknad till klimat- och välfärdsfrågor. En fråga lyser dock med sin frånvaro i det i övrigt omfattande konferensprogrammet. Detta trots att det är en ödesfråga för Sverige med central betydelse för inte minst just ekonomi, arbetsmarknad, klimat och välfärd: den svenska energipolitiken.

 

Att energipolitiken saknas i programmet är tyvärr symptomatiskt för bristen på engagemang i frågan. Energipolitiken kännetecknas idag för mycket av tystnad och passivitet i den viktigaste frågan – behovet av långsiktig baskraft i elsystemet.

Istället upptas diskussionen i huvudsak av osakliga resonemang kring hur stor andel förnybar elproduktion vi i framtiden ska ha i Sverige. Diskussionen förs inte sällan som om vindkraft skulle kunna ersätta dagens basproduktion, det stämmer inte.

Sverige behöver en energipolitik som förstår vilka krav som måste uppfyllas för att vi ska ha ett stabilt elsystem även i framtiden. En politik som förstår skillnaden på baskraft och variabel kraft.

Alliansens energiöverenskommelse var ett viktigt steg bort från de låsningar som dominerat den svenska energipolitiken under årtionden. Den visar att Alliansen ser kärnkraft som en viktig del av energiproduktionen för överskådlig tid och innebär dessutom satsningar på till exempel vindkraft.

Genom överenskommelsen visade Alliansen att de var kapabla att ta samma typ av ansvar som deras föregångare inom politiken gjorde på 60- och 70-talen. Då fattades kloka och politiskt brett förankrade beslut om att bygga ut den koldioxidsnåla elproduktionen. Det ledde till goda förutsättningar för den svenska industrin vilket i sin tur bidrog till såväl hög sysselsättning som infriade välfärdsambitioner.

Behovet av koldioxidsnål elproduktion till konkurrenskraftiga priser är inte lägre idag, och det kommer inte vara lägre i framtiden. Den globala konkurrens som industrin möter har inte minskat utan ökat, och klimathotet är idag en realitet. Sverige är beroende av en stabil och trygg elförsörjning till konkurrenskraftiga priser. Inte minst gäller det vår basindustri, som med över 400 000 direkt och indirekt sysselsatta, är helt central för exportintäkter och arbetstillfällen.

Sedan Alliansens överenskommelse slöts har dock inte mycket hänt i frågan om Sveriges framtida basförsörjning av el. Det byggs förvisso en hel del vindkraft, men det är inte svaret på Sveriges framtida basproduktion. Alliansen borde lyssna när kraftindustrin säger att de behöver långsiktighet för att genomföra investeringar.

Alliansen borde ta ett större aktivt ansvar, och Socialdemokraterna måste inta en betydligt mer konstruktiv och mindre ängslig hållning i energifrågan. Att ställa krav på en blocköverskridande överenskommelse med avvecklad kärnkraft som utgångspunkt är inte att ta ansvar när utmaningen är att få till stånd en förnyelse av densamma. Socialdemokraternas oförmåga gör det än mer angeläget att regeringen tar sin del av ansvaret.

I takt med att mer osäker och väderberoende kraftproduktion, som till exempel vindkraft, byggs ut ökar betydelsen av kraftproduktion som är stabil över tid och kan tjäna som baskraft i systemet. Det behövs helt enkelt en stabil eltillgång, även när det inte blåser tillräckligt. Det är tydligt att kärnkraften är det energislag som tydligast kan svara upp emot de krav som ställs på denna baskraft, både ekonomiskt och klimatmässigt.

Den svenska energipolitiken är en viktig förutsättning för jobb och välfärd i framtiden och är för viktig för att präglas av låsningar och passivitet. Att istället börja diskutera en färdplan framåt brådskar. Inom de kommande 20 åren behöver den nuvarande svenska kärnkraften börja avvecklas av åldersskäl. Att energiförsörjningen tryggas är ytterst ett ansvar som vilar på regeringen. Det är hög tid att regeringen tar sin del av ansvaret och säkrar en nödvändig förnyelse av den svenska kärnkraftsproduktionen.

Lina Palm, energidirektör SKGS – basindustrins energisamarbete

SKGS står för Skogen, Kemin, Gruvorna och Stålet och är ett samarbete mellan de olika branschorganisationerna (Skogsindustrierna, Plast- & Kemiföretagen, SveMin och Jernkontoret). SKGS arbetar med den svenska basindustrins energifrågor. Läs mer på SKGS hemsida.