Referensförhållanden inom ramdirektivet för vatten. Ska vattenkvalitet mätas mot ett statiskt tillstånd?

Sophie Carler och Axel Save

Rapporten finns översatt till engelska.

Europas vatten ska enligt EU:s ramdirektiv för vatten (RDV, eng. Water Framework Directive) senast 2027 uppnå god ekologisk och kemisk status. Under nuvarande tillämpning av RDV så används ett statiskt referensförhållande för att bedöma vattenkvalitet. Referensförhållandet ska enligt direktivet motsvara ett ”undisturbed state”.

Inför kommande revidering av RDV och efter de många inspel som både forskare och myndigheter gjort i debatten, så ifrågasätter vi lämpligheten av att basera direktivets uppfyllande på ett statiskt referenstillstånd.
Arbetet syftar till att besvara två frågeställningar: Vad innebär konkret ett ”undisturbed state”, och är ett sådant tillstånd verkligen önskvärt? Arbetet omfattar en sammanställning av offentligt och akademiskt material om RDV med tillhörande analys.

Det kan konstateras att antalet vetenskapliga artiklar som berör RDV och referensförhållanden är mycket litet. Av tillgängligt material har fem artiklar analyserats djupare, utvalda för att exemplifiera utmaningar och problemställningar som det akademiska samfundet har uttryckt gällande RDV:s referensförhållandesystem.

Vi drar slutsatsen att det i dagsläget saknas konsensus om vad som faktiskt räknas som ett ”undisturbed state”, och att många forskare anser det omöjligt att vetenskapligt definiera ett sådant tillstånd. Sammanställningen belyser tydligt fördelarna med ett mer funktionsbaserat synsätt på ekosystem, där ett holistiskt perspektiv möjliggör för en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar vattenförvaltning. Ett hållbart ekosystem är inte nödvändigtvis synonymt med ett ”naturligt” ekosystem.