Jakten på en uppfinning. Paul Héroult och bröderna Leffler i elektrostålets barndom

Ida Dicksson och Lena Knutson Udd

I värmländska Kortfors uppfördes en ljusbågsugn för smältning av stål, konstruerad av den franske uppfinnaren Paul Héroult. Denna ugn var den andra i världen i sitt slag. Hur hamnade ugnen i de värmländska skogarna? I samband med en presentation för Jernkontorets bergshistoriska utskotts expertkommitté väcktes idén om en fortsatt studie kring den internationella, huvudsakligen franska, delen av historien. Paul Héroult är nämligen både välkänd och omskriven för sina banbrytande insatser inom aluminiumindustrin, men när det kommer till hans metod för smältning av stål, som i högsta grad används än idag, är situationen en helt annan. Här fanns en till stora delar oskriven historia som bara väntade på att lyftas fram i ljuset och berättas!

I en förstudie undersökte vi möjliga källor till den fortsatta berättelsen, och högst upp på önskelistan stod en studieresa till det före detta smältverket i Frankrike, där den första Héroultugnen uppförts. Men först gällde det att lokalisera franska källor, kontakter, arkiv och institutioner som kunde hjälpa oss. Samtidigt hittade vi nytt källmaterial i Sverige. Brev och dagböcker från matematikern Gösta Mittag-Leffler, en av de svenskar som tillsammans med Paul Héroult bildade Aktiebolaget Héroults Elektriska Stål, finns bevarade bland hans affärshandlingar på Kungliga biblioteket i Stockholm och visade sig vara en riktig guldgruva.

Resan till Frankrike genomfördes våren 2016. I Chambéry i Savojen i sydöstra Frankrike besökte vi Archives de la Savoie för att studera material från Société Electrometallurgique Française (SEMF), det företag som Paul Héroult var med om att starta 1888 och som lät uppföra den första Héroultugnen år 1901. Till vår glädje hittade vi återigen rikligt med material, bland annat brev till Paul Héroult, skrivna av svenskar som Artur Leffler (Gösta Mittag-Lefflers bror), Erik Johan Ljungberg vid Stora Kopparberg och Carl Yngve Hermelin, disponent vid stålverket i Kortfors. Från Chambéry tog vi oss med hyrbil vidare in mot de franska Alperna och La Praz, en ort som är så liten att den är svår att lokalisera på kartor och som de lokala turistkontoren stod frågande inför. Vi visste att fabriken var riven men ville ändå se med egna ögon om det fanns några spår kvar. Bilder från vårt besök i La Praz finns sist i detta arbete. I Paris besökte vi Institut pour l’Histoire de l’Aluminium, som också visade sig ha värdefullt material.