HYBRIT - Koldioxidfri stålproduktion

SSAB, LKAB och Vattenfall vill ta ansvar för att medverka till det långsiktiga målet att göra Sverige fossilfritt och har därför initierat ett projekt med syfte att lösa koldioxidfrågan i stålindustrin.

Bild: SSAB.


SSAB:s produktionssystem är ett av de mest koldioxideffektiva i världen. Samtidigt innebär dagens teknik för stålframställning att SSAB är Sveriges enskilt största utsläppare av koldioxid. Mot bakgrund av detta vill SSAB inleda ett industriellt utvecklingsprojekt för att försöka hitta lösningar med en vätgasbaserad järnproduktion. Med en så kallad direktreduktion skulle vätgas kunna användas för att skilja järnet från syret, utan att använda kol. Slutprodukten blir då järn och vatten.

För att lyckas behövs engagemang från staten, myndigheter och universitet i utvecklingsarbetet; både i förstudien som börjar nu, men också i ett inledande pilotprojekt och en möjlig långsiktig demonstrationsanläggning. Om initiativet lyckas innebär det en unik möjlighet för Sverige att ställa om till ett mer hållbart samhälle och ett stort bidrag till att Sverige kan nå uppsatta klimatmål för 2045.

Jan Moström, Martin Linqvist, Margnus Hall

Jan Moström, vd LKAB, Martin Lindqvist, vd SSAB och Magnus Hall, vd Vattenfall. Foto: Pressbilder.

Frågor och svar om vätgasprojektet

Projektet går under namnet HYBRIT, vad står förkortningen för?
Hydrogen Breaktrough Ironmaking Technology.

Hur ska det här projektet gå till?
SSAB, LKAB och Vattenfall har inlett en förstudie för att ta fram ett underlag för ett fortsatt forskningsprojekt. Förstudien räknar de med ska ta 1,5 år. Därefter hoppas de kunna inleda ett mer konkret forsknings- och utvecklingsprogram i ett pilotprojekt. Inom tio år siktar de på att ha en demonstrationsanläggning någonstans i Sverige.

Hur mycket kostar det här att genomföra?
SSAB har investerat mycket stora belopp i befintliga anläggningar. Att konvertera till ny teknik kostar också mycket pengar. Om detta projekt blir framgångsrikt och SSAB kan anpassa tidpunkten för ett införande av ny teknik med tidpunkten för nödvändiga reinvesteringar i befintliga anläggningar, så kan de vid övergången till ny teknik minimera eller undvika en värdeförstöring. Hur mycket det här kommer att kosta totalt går inte att säga idag.

Hur mycket är företagen beredda att satsa själva?
SSAB, LKAB och Vattenfall är beredda att ta sin del i det här projektet, särskilt deras know-how och anläggningskunnande, i samverkan med staten och forskningsinstitut. Exakt hur fördelningen kommer att se ut får de återkomma till och det kommer också att variera i olika faser av projektet.

Vad vill företagen att svenska staten ska ställa upp med?
Företagen behöver både politisk vilja och handlingskraft, att man ser att det här kan bli en viktig och stor del i att Sverige ska nå sina klimatmål. Men det behövs också finansiellt stöd genom riktade forskningsanslag.

Hur har detta förankrats hos staten hittills?
Företagen har haft kontakt med berörda ministrar och departement och hittills fått positiva signaler.

Hur finansierar företagen förstudien?
Företagen ansöker nu om stöd från statens energimyndighet för förstudien.

Kolinjektionsanläggning och masugn (till höger). SSAB Tunnplåt AB

Kolinjektionsanläggning och masugn (till höger). SSAB Tunnplåt AB, Luleå, 2002.
Foto: Stig-Göran Nilsson.

SSAB, LKAB och Vattenfall menar att Sverige har unika förutsättningar för ett sådant här projekt – varför?
Här finns en specialiserad och innovativ stålindustri, tillgång till elkraft som är fossilfri och vi har Europas mest högkvalitativa järnmalm. Inget annat land i Europa har samma förutsättningar, med den samlade kompetensen hos dessa tre företag och med landets unika naturtillgångar. Sverige har också högklassisk FoU-kompetens på sina högskolor och på instituten för metallurgisk forskning i landet. Sammantaget innebär detta att Sverige har en unik möjlighet att ta ansvar för utmaningen med processutsläppen i stålindustrin och få en fossilfri produktion. Sverige kan gå före och visa vägen.

När kan den här tekniken införas?
Det handlar om 2030 år innan den här tekniken kan införas i storskalig industriell produktion.

Vad är utmaningen jämfört med dagens process?
Utmaningen handlar egentligen om två saker:
1. Att hitta en fungerande process för att använda 100 procent vätgas i industriell skala,
2. Att producera vätgas på ett energieffektivt sätt, så att det blir ekonomiskt försvarbart.

Varför tar det så lång tid att genomföra?
Det kommer att ta tid att hitta tekniska och industriella lösningar för den här processen. Det fungerar i teorin men att omsätta det här i praktiken kommer att ta tid och kräva stora resurser, det är många tekniska och kommersiella frågor som behöver lösas. SSAB har idag masugnar som är nyrenoverade och i toppskick. Om 20 år behöver de renoveras igen eller bytas ut. Om de under tiden lyckas med utvecklingsarbetet för den här nya tekniken kan de konvertera produktionssystemet utan stora värdeförstöringar.

Den här tekniken kommer att kräva stor tillgång av elkraft?
Det är bland annat det som gör att vi i Sverige har unika förutsättningar för den här tekniken. Sverige har redan idag ett strukturellt överskott av el och i framtiden kan vi ställa om till en helt hållbar och fossilfri elproduktion med vatten, vind och bioenergi.

Läs också:

SSAB satsar för fossilfri framtid, 2017-03-01

Experten: ”Vätgas-stålet kan bli verklighet” (aktuellhallbarhet.se)

Koldioxidfri ståltillverkning möjlighet för svensk industri - Energimyndigheten har beviljat 6,7 miljoner kronor i stöd till projektet HYBRIT, 2016-06-14

Åsa Romson välkomnar projekt för klimatsmart stål, 2016-04-06

Debatt: Så ska stålindustrin bli fossilfri, 2016-04-04