Ordlista: L

Lancashiresmide, äldre metod för framställning av välljärn. Metoden infördes på 1830-talet till Sverige från England och var den helt dominerande välljärnsmetoden under andra hälften av 1800-talet. Metoden bidrog till att valsning i större utsträckning kunde användas för järnets utformning.

LD-konverter, en reaktor eller behållare i vilken råjärn (flytande tackjärn) färskas till stål genom blåsning med syrgas. Värmen som därvid utvecklas nyttjas för smältning av skrot. LD-konvertern är den första egentliga syrgasstålprocessen. LD anses stå för Linz (österrikisk stålort) och Durrer (schweizisk stålforskare). Ofta härleds dock D till Donawitz, en annan österrikisk ort med stålindustri.

Legerat stål, stål med fastställda minimigränser för legeringsämnen. Nedan visas minimigränserna, uttryckta i viktprocent, för några vanliga ämnen. För att betecknas som legerat måste ett stål innehålla minst ett av de angivna ämnena. Det bör observeras att halten av det viktiga legeringsämnet kol inte är avgörande för om stålet betecknas som legerat eller olegerat.
Mangan 1,65
Kisel 0,6
Krom, nickel, kobolt, aluminium och volfram 0,3
Vanadin 0,1
Molybden 0,08
Bor 0,0008

Legering, blandning med metalliska egenskaper av två eller flera grundämnen av vilka minst ett är en metall. Stål är den vanligast förekommande legeringen och har järn som huvudkomponent.

Legeringsämne, grundämne, ofta en metall, som tillsätts en annan metall för att åstadkomma speciella egenskaper. Kol är ett exempel på ett icke metalliskt grundämne som förekommer i nästan alla typer av stål.

Ljusbågsugn, ugn för smältning av (huvudsakligen) skrot där värmen åstadkoms genom de ljusbågar som bildas mellan kolelektroder och stålskrotet/stålbadet. I Sverige produceras ca 40 procent av allt stål i ljusbågsugnar.