Luft

Utsläpp till luft är en viktig miljöfråga som stålindustrin sedan lång tid tillbaka arbetar med. Det finns flera direktiv och förordningar, både i svensk och europeisk lagstiftning, som reglerar luftkvalitet och utsläpp till luft.

Utsugsfläktar med rökgasfilter vid ljusbågsugn.

Arbete för renare luft

Ståltillverkningsprocesserna sker vid höga temperaturer och involverar ett flertal råvaror varav vissa är finkorniga. Processerna kräver stora mängder luft för ventilering. Utsläpp (emissioner) till luft har därför varit en viktig miljöfråga som stålindustrin har arbetat med sedan 1960-talet.

De viktigaste utsläppen

Kväveoxider (NOx) bildas av kväve som finns i bränslet och luften i samband med förbränning eller smältning vid höga temperaturer. Det är därför svårt att åtgärda utsläpp av kväveoxider, men utsläppen har minskat med hjälp av ny brännarteknik och rening av avgaser. Kväveoxider bildas också vid betning av stål i salpetersyra. Dessa utsläpp begränsas med hjälp av väteperoxidtillsättning i betningsprocesser.

Svaveloxider (SOx) bildas vid förbränning av framförallt olja som innehåller svavel och vid kokstillverkningen. Lågsvavliga bränslen och rening av koksugnsgasen ger idag låga svaveldioxidutsläpp.

Stoft bildas framförallt i masugnar och stålugnar men också i mindre omfattning vid varmvalsning och bearbetningsprocesser. Stoftet samlas upp via ventilationen och tas om hand med hjälp av filter. Det är metallhaltigt och innehåller järn och legeringsämnen som tillsatts i stålsmältan. Metallhaltigt stoft återvinns för att återigen användas i stålsmältningsprocessen.

Dioxiner kan bildas vid skrotsmältning. Bildandet av dioxiner påverkas bl.a. av hur processen styrs. Dioxiner samlas till viss del upp tillsammans med stoftet från ståltillverkningen. Mätning av dioxiner är komplicerat och osäkert eftersom det handlar om mycket låga halter.

Kvicksilver kan också finnas i skrot som används som råvara. Kvicksilvret förångas och avgår till luft i samband med stålsmältningen. En viss del fastnar på det stoft som samlas upp från stålverken. Mängden kvicksilver i skrot är generellt sett mycket låg och det finns idag inga bra metoder att sortera ut de små skrotmängder som blivit förorenade av kvicksilver även om sådana testas av branschens företag. Att rena avgaserna är ekonomiskt helt orimligt då det rör sig om så stora gasflöden. 

Läs mer:

Utsugsfläktar i taket i en valsverkshall.

Viktig lagstiftning och dess påverkan på stålindustrin

Direktiv för utsläpp från industrin

Industriemissionsdirektivet, IED, är en europeisk lagstiftning för stora industrianläggningar.

Kopplat till IED finns BREF-dokument (BAT Reference document) som beskriver bästa tillgängliga teknik för olika processer och de utsläppsnivåer till vatten och luft som man ska komma ner till vid användandet av BAT (Best available techniques). Dessa värden är i och med IED bindande värden som beskrivs i BAT-slutsatser och ska finnas i företagens tillstånd fyra år efter att en BAT-slutsats antagits och publicerats i Official Journal inom EU.

För stålindustrin finns en BAT-slutsats för tillverkning av järn och stål där bland annat utsläpp till luft regleras. De kraven finns införda i svensk lagstiftning genom industriutsläppsförordningen (IUF). I den anges när och hur BAT-slutsatser ska följas. BAT-slutsatserna gäller parallellt med de villkor och krav som fastställts vid en tillståndsprövning enligt miljöbalken. Detta innebär att verksamhetsutövaren måste följa både villkoren i sitt tillstånd och de krav som följer av BAT-slutsatserna.
Läs mer: Utsläppsdirektiv och BAT-slutsatser för järn- och ståltillverkning

Luftkvalitet (2008/50/EG)

I luftkvalitetsdirektivet finns de normer för luftkvalitet som fastlagts inom EU för att skydda människors hälsa och miljön. Det innehåller gräns- och målvärden för ett antal viktiga föroreningar. Värdena anger den lägst godtagbara luftkvalitet som är praktiskt möjlig att uppnå, för att skydda människors hälsa och miljön. I Sverige är EU-reglerna införda i en förordning med miljökvalitetsnormer (MKN) för utomhusluft, luftkvalitetsförordningen (2010:477).

Takdirektivet (2016/2284/EU)

Takdirektivet från 2001 reviderades 2016 och är ett av EU:s viktigaste direktiv för att minska utsläppen av luftföroreningar. Det innehåller mål för

  • svaveldioxid (SO2)
  • kväveoxid (NOx)
  • flyktiga organiska ämnen exklusive metan (NMVOC)
  • ammoniak (NH3)
  • och små partiklar (PM2,5)

I det första takdirektivet tilldelades varje land ett nationellt utsläppstak för de fyra föroreningarna svaveldioxid, kväveoxider, ammoniak och flyktiga organiska ämnen (VOC) att uppnå till 2010. Svaveldioxid är försurande, medan kväveoxider och ammoniak bidrar till försurning och övergödning. Kväveoxider och flyktiga organiska ämnen bidrar tillsammans till bildningen av marknära ozon. 

I det reviderade takdirektivet från 2016 har nya målnivåer beslutats för 2020 och 2030 och små partiklar (PM2,5) har lagts till som förorening. Små partiklar orsakar hälsoproblem framförallt i tätorter. Det nya takdirektivet innebär också att medlemsländerna nu ska upprätta och genomföra nationella luftvårdsprogram och regelbundet genomföra prognoser och rapportera resultat. Naturvårdsverket ska ta fram förslag till svenskt genomförande av det reviderade takdirektivet till den 15 december 2017.

EU:s direktiv för mindre förbränningsanläggningar

I EU:s direktiv för mindre förbränningsanläggningar (MCP-direktivet) har Europeiska kommissionen fastlagt gränsvärden för utsläpp till luft av svaveldioxid, kväveoxider och stoft från anläggningar från 1 MW upp till 50 MW. Direktivet undantar stålindustrins värmningsugnar och innehåller utsläppsgränsvärden för SO2 för masugnar och koksugnar.

Direktivet ska vara infört i Sverige vid utgången av år 2017.