• Företagen
• Ståltillverkning
  • Råvaror
  • Energi
  • Processer
  • Processernas miljöpåverkan
  • Handelsfärdigt stål
  • Restprodukter
  • Produkter av stål
  • Användning
  • Återvinning av järn och stål
• Innovationer och utveckling
• Handelspolitik och marknad
• Statistik
• Kamratföreningar
• Stålbucklan
• Möten och konferenser

Energi

Energin har alltid varit och kommer alltid att förbli en av de viktigaste produktionsfaktorerna inom järn- och stålindustrin.

I forna tider placerades järnverken vid forsar som gav vattenkraft och i skogsbygder med tillgång på bränslen för träkolstillverkning. Majoriteten av stålverken finns fortfarande i Bergslagen.

Den svenska stålindustrin ligger långt framme när det gäller att använda dagens bästa processteknik. Utveckling av nya processer kräver mycket stora resurser och den svenska stålindustrin är därför beroende av utvecklingen utomlands. De flesta större energibesparande insatserna görs i samband med nyinvesteringar eller genomgripande ombyggnader.

Ur energisynpunkt är de malmbaserade

(s k integrerade) verken helt dominerande. Detta beror på att den koks som krävs som reduktions- och legeringsmedel inräknas i energibalansen.

Karakteristiskt för stålindustrin är att flertalet av de energikrävande processerna sker vid hög temperatur. Energin används huvudsakligen i processer där arbetstemperaturen överstiger 1 000 °C. Detta förhållande innebär att stålverken för att kunna upprätthålla produktionen behöver ha tillgång till högvärdiga energibärare såsom kol- och oljeprodukter, gas (gasol eller naturgas) och elkraft. Några möjligheter att använda lågvärdiga bränslen som biobränslen finns inte dels av energiskäl, dels på grund av att förbränningen av olja eller gas sker i samma "rum" där det material som ska värmas finns. Detta ställer stora krav på atmosfär och bränslets askhalt för att inte materialkvaliteten skall försämras.

Kolet kan idag ej ersättas i nämnvärd utsträckning av någon annan energibärare. Däremot finns det teknik för att ersätta olja och gas med elkraft.

Koks 

Koks tillverkas av stenkol och används huvudsakligen i reduktionsprocesserna, dvs i masugnar.

En viss del av koksen kan ersättas med kolpulver, olja, tjära m m. Koksugnsgasen från koksnings-processen finner sin viktigaste användning i valsverkens värmnings- och värmebehandlingsugnar. 

El 

För drift av valsverksmotorer, smältning av skrot i elektrostålugnar samt för värmning och värmebehandling i valsverken används el. Några verk har elektriska skänkugnar.

Trots ökad elanvändning för automatisering, miljöinvesteringar m m har den specifika elförbrukningen per ton handelsfärdigt stål inte ökat.

Olja 

Olja används i valsverkens värmnings- och värmebehandlingsugnar samt för lokaluppvärmning (huvudsakligen används eldningsolja nr 5 samt WRD). Oljeanvändningen har minskat drastiskt sedan 1970-talet av flera skäl:

• Övergång till stränggjutning har medfört minskat värmningsbehov i valsverken
• Kolinjektion istället för olja i masugnarna
• Nedläggning av samtliga martinugnar
• Övergång till gasol
• Energieffektivisering

Gasol 

I värmnings- och värmebehandlingsugnar används gasol.

Naturgas 

Ett par anläggningar inom branschen, i Skåne och Halland, använder naturgas istället för olja.

Ökad användning av restenergier

Användningen av restenergier ökar successivt såväl inom stålverken som externt. Det är framför allt de malmbaserade verken som genererar stora mängder restenergier.

Masugnsgas används för förvärmning av blästerluften i masugnen. Ett annat exempel på användning är kraftvärmeverket i Luleå som tar vara på de restgaser som järn- och stålverket genererar, koksgas, masugnsgas och LD-gas. Av gaserna tillverkas elkraft och fjärrvärme.

Industrigruppen Återvunnen Energi, arbetar för ökad återvinning och användning av industriell restvärme.