Arbete för renare luft
Ståltillverkningsprocesserna sker vid höga temperaturer, involverar ett flertal råvaror varav vissa är finkorniga och processerna kräver stora mängder luft för ventilering. Utsläpp (emissioner) till luft har därför varit en viktig miljöfråga som stålindustrin har arbetat med sedan 1960-talet.
De viktigaste utsläppen
Kväveoxider (NOx) som bildas ur luftens kväve i samband med förbränning vid höga temperaturer. Det är därför svårt att åtgärda utsläpp av kväveoxider men utsläppen har minskat med hjälp av ny brännarteknik, rening av avgaser och syraåtervinning i betningsprocesser.
Svaveloxider (SOx) som bildas vid förbränning av framförallt olja och vid kokstillverkningen. Lågsvavliga bränslen och rening av koksugnsgasen ger idag låga utsläpp.
Stoft bildas i de flesta ståltillverkningsprocesserna och tas om hand med hjälp av filter.
Metaller som kommer från t ex tillsatser av legeringsämnen i stålsmältan, hamnar framförallt i stoftet. Därifrån kan metallerna återvinnas för att återigen användas i processen.
Dioxiner kan bildas vid skrotsmältning. Bildandet av dioxiner påverkas bl a av hur processen styrs. Mätning av dioxiner är komplicerat och osäkert eftersom det handlar om mycket låga halter.
Läs mer: Ståltillverkning/ Processernas miljöpåverkan
Se även statistik beräffande Utsläpp.
Viktig lagstiftning och dess påverkan på stålindustrin
Luftkvalitetsdirektiv
Införandet av EUs nya Luftkvalitetsdirektiv (2008/50/EC) i Sverige pågår. Bland annat medför direktivet nya nivåer för miljökvalitetsnormer (MKN).
Nya mål för små partiklar (PM-2,5) införs. Generellt förväntas - utifrån befintlig kunskap - inte några överskridanden ske av koncentrationstaket. Detta gäller för de flesta områden i Sverige. Inte heller bedöms utsläppen från punktkällor och industrier ge några betydande bidrag till partikelhalterna. Såväl på landsbygden som i städerna bedöms långväga transporter vara den största källan till partiklar i luften.
Även när det gäller miljökvalitetsnormer för kväveoxider kommer det bli ökade krav på insatser i Sverige. Miljödepartementet föreslår att Sverige fortsatt ska ha kvar en ensidigt påtagen högre miljökvalitetsnorm än övriga EU.
Takdirektivet
Takdirektivet (2001/81/EC) är ett av EUs viktigaste direktiv för att minska utsläppen av luftföroreningar. Det innehåller mål för hur mycket försurningen och halterna marknära ozon ska minska till 2010.
För att nå målen har varje land tilldelats ett nationellt utsläppstak för de fyra föroreningarna svaveldioxid, kväveoxider, ammoniak och flyktiga organiska ämnen (VOC). De tre förstnämnda är försurande, medan kväveoxider och flyktiga organiska ämnen tillsammans bidrar till bildningen av marknära ozon.
Fördelningen av åtaganden mellan länderna har räknats fram för att nå största möjliga miljövinst till lägsta samlade kostnad för EU som helhet. Det utsläpp som de flesta länder har svårast att klara är kväveoxider. En revidering av Takdirektivet för att ta fram utsläppstak för 2020 har påbörjats. De utkast på nya utsläppstak som finns skulle kräva stora minskningar av utsläppen i Sverige trots att Sverige redan har förhållandevis låga utsläpp.
Direktiv för utsläpp från industrin
IPPC (Integrated Pollution and Prevention) är en europeisk lagstiftning för stora industrianläggningar som motsvarar den svenska miljöbalken. IPPC kommer att slås ihop med sex andra direktiv till ett nytt direktiv för industriella utsläpp, IED (Industrial Emissions Directive).
Kopplat till IPPC finns BREF-dokument (BAT Reference document) som beskriver bästa tillgängliga teknik för stålindustrin.
Handelssystem för svavel- och kväveoxider
Utöver dessa lagstiftningar finns förslag på att införa ett EU-gemensamt handelssystem för svavel- och kväveoxider för att driva på utsläppsminskningarna. I det sammanhanget diskuteras också sjöfartens utsläpp.
Våra grundläggande ståndpunkter
- Krav enligt det svenska miljöprövningssystemet och därmed i enlighet med IPPC är ett effektivt och tillräckligt styrmedel för minskade utsläpp.
- Sverige ska ha rimliga utsläppstak i takdirektivet och inte ensidigt högre krav än övriga länder.
- Vi motsätter oss ett handelssystem för svavel- och kväveoxider som involverar landbaserade anläggningar. Dessa utsläpp är inte globala på samma sätt som koldioxid utan har en mer regional spridning. Miljöpåverkan är också varierande beroende på lokala förutsättningar och utbytbarheten mellan utsläpp i norra och södra Europa eller mellan land och hav är inte självklar.
- Krav på utsläpp från industrianläggningar bör vara uttryckta som totalutsläpp eller utsläpp per producerad enhet och inte som halter i t ex ett luftflöde.
